Lokalt i:s utsändes knackar på dörren till “Villa Älvsborg” i Rörshyttan mitt under julledigheten för Ylva Lundkvist Fridh och hennes familj. Sedan 2019 är Ylva vd för Mikrofonden.
– Jag jobbar mestadels här hemifrån. Mikrofondens postadress är till Coompanion i Göteborg men själva Sverigekontoret, eller vad vi ska kalla det, är här hemma hos mig, säger Ylva när vi har slagit oss ner med varsin kopp kaffe och smörgås.
Ylva vill lyfta fram kooperativa och så kallade sociala företag.
– Fortfarande produceras hela tio procent av Sveriges BNP av kooperativ, som mestadels är stora och gamla medlemsägda företag som OK och Coop. I övriga Europa är det mer prat om “socialt företagande”, alltså företag som påverkar samhället. Men om du går en utbildning inom företagsekonomi här i Sverige så är det enbart fokus på “vanliga” aktiebolag, det lärs inte ut något om hur det fungerar med kooperativa och sociala företag, vilket är synd, tycker Ylva Lundkvist Fridh.
Vad gör Mikrofonden?
– Vi investerar i andra samhällsnyttiga företag och samhällsnyttiga föreningar. Vi hjälper dem med finansiering vid uppstart och för att vidareutvecklas. Mikrofonden grundades 2010, efter finanskrisen då i stort sett alla kreditgarantiföreningar hade gått omkull. Det var bara en, i Västra Götaland, som överlevde tack vare att den hade riktat in sig mot kooperativa företag, som är vanliga i Västsverige. Fördelen blir då att man inte följer konjunkturens cykler på samma sätt.
Mikrofonden finns över hela landet och har åtta regionala delfonder. Sedan starten har man investerat i 144 kooperativa företag och samhällsnyttiga föreningar. Ett 40-tal av dem är kvar i portföljen.
– Andra har betalat tillbaka lånen och står på egna ben, medan några få har gått i konkurs. Här i Dalarna finns Koopus, i Hedemora, och Ria Hela människan, i Falun, med i vår portfölj. Det är inga kommersiella banker som vill låna ut pengar till en ideell verksamhet som vill bygga ett härbärge för hemlösa, som i Falun. Där kan vi komma in i bilden, eftersom vi även kalkylerar med vilken samhällsnytta den aktuella investeringen skulle innebära.
Ylva påpekar att andelen kvinnor som driver kooperativa företag är större än i “vanliga” aktiebolag.
– 50 procent av de sociala företagen i Sverige drivs av kvinnor, medan bara 30 procent av aktiebolagen ägs av kvinnor. En anledning kan vara att det är lättare att kombinera ett kooperativt företag med familjelivet och att man kan stötta varandra på ett annat sätt, det blir inte så beroende av själva individen. Dessutom kan det kännas mindre skrämmande att starta ett företag tillsammans med någon annan. Det kan även handla om en rent ekonomisk fråga. Generellt sett har män mer pengar än kvinnor och när man behöver 25 000 kronor i kapital för att starta ett aktiebolag så räcker det om man är tre personer som satsar 50 spänn vardera för att bilda en ekonomisk förening.
Mikrofonden är ett kooperativt företag med 17 olika ägare, bland annat Bygdegårdarnas riksförbund samt Folkets Hus och Parker.
– Vi vill främja ”Den tredje sektorn”, alltså den som inte är offentlig eller privat. Och på tal om kvinnligt företagande så går 60 procent av våra investeringar till kvinnliga företagsledare, vilket kan jämföras med att bara en procent av det svenska riskkapitalet går till kvinnor.
Häromåret hamnade Ylva på en topplista där Euclid, ett europeiskt nätverk för sociala entreprenörer, rankade “Europas 100 mest inspirerande kvinnor inom socialt företagande”.
– Det var jätteroligt! Utmärkelsen är en bra möjlighet för Mikrofonden att få lite marknadsföring och nå ut till nya kunder. Det är fler som har hittat till oss sedan jag hamnade på den listan.
Ylva kommer från början från Gävle och på gymnasiet läste hon samhällsvetenskapliga programmet med internationell inriktning.
– Sedan pluggade jag i Uppsala och tog en master inom ekonomisk historia, vilket var bra för att förstå hur ekonomin påverkar samhället i stort. Det har jag stor nytta av i dag, säger Ylva som dessutom har varit föreningsmänniska hela livet, främst inom antirasism, solidaritet och miljö.
Hur hamnade du i Rörshyttan då?
– Jag och några vänner från Uppsala läste en kurs i hållbart byggande, som var förlagd till herrgården i Stjärnsund. Jag hade köpt en gård utanför Uppsala och skulle bygga upp en ekoby där. Sedan började mina vänner köpa hus i Stjärnsund i stället, eftersom de hade fastnat för bygden, så då tänkte jag om. Här fanns det ju redan en ekoby, med anor från 1700-talet. Först flyttade vi till en av de gamla arbetarlängorna i Stjärnsund och ett år senare hade vi tur när det här huset blev till salu. En av våra grannar är för övrigt professor Mats Rönnelid, som var min lärare under kursen på herrgården.
Vad är det roligaste med att vara företagare?
– Friheten. Och att ha stort inflytande. Det är roligt att följa alla företag som vi stöttar och att få se hur de påverkar sin bygd. Här i Hedemora har Koopus startat en fabrik för att ge jobb åt långtidsarbetslösa och i Falun vill Ria starta ett härbärge för hemlösa. De gör fantastiska insatser för lokalsamhället.
Och vilka är de största utmaningarna?
– Mikrofondens verksamhet är till hälften kommersiell och till hälften inriktad mot den idéburna sektorn så det gäller att utveckla båda de benen, som är rätt olika. Det är en utmaning.
Har du några tips och råd till unga tjejer och killar som funderar på att bli företagare?
– Efter pandemin har vi ju lärt oss att det finns många jobb som är “platsobundna”, alltså att man inte nödvändigtvis måste flytta – man kan jobba hemifrån. Tänk på att den möjligheten kan finnas. Och det är roligt att driva företag tillsammans med andra, man kanske kan starta kooperativt företag tillsammans med sina vänner, inom ett område som man brinner för? Undersökningar visar att det är viktigt för många ungdomar i dag att deras arbete gör samhället bättre. Därför kan nog de kooperativa företagen locka fler unga, bara de får veta om att den här företagsformen finns, säger Ylva Lundkvist Fridh.
Ylva Lundkvist Fridh
Ålder: 38 år.
Bor: I Rörshyttan, strax utanför Stjärnsund. Är född och uppvuxen i Gävle.
Yrke: Vd på Mikrofonden sedan 2019.
Familj: Gift med Fredrik, 45. Vi har barnen Nora, 9 år, och Bruno, 7 år.
Intressen: Är med i flera föreningar och är bland annat ordförande för Bygdebolaget i Stjärnsund. Jag odlar mycket och håller på med både dans och yoga på Fridhem i Stjärnsund.
Här finns de övriga delarna som hittills har publicerats i Lokalt i:s artikelserie där vi lyfter fram kvinnliga företagare i Hedemora kommun:
Malin Hedlund, Säters Snickerifabrik: Framtiden var tidigt utstakad för Malin: “Lekte kontor hemma när jag var liten”
Malin Olenius, Wienerkonditoriet: Malin blev konditoriägare av en ren slump: “Kondiset är mitt andra hem”
Jenny Åkerblom, Hälsokraft: Dubbla flyttar väntar för jubilaren Jenny: “Älskar verkligen mitt jobb”
Cecilia Kyllinge, Kyllinge Nöje: Mångsysslaren Cecilia hittade hem i musiken: “Uppskattar friheten”
Camilla Carlgren Berg, Paloma: Camilla återvände till hemkommunen – firar nu 20 år som företagare
Ellinor Anger, Blomsterstugan: Dubbla jubileum för Ellinor Anger: “Satsa på något som ni verkligen brinner för”
Anette Kallin, Omvårdnad i Skönvik: Anette sadlade om flera gånger innan hon hittade hem: “En ovanlig resa”
Sofia Samuelsson, Trafikcenter: Sofia är fjärde generationens trafiklärare i släkten: “Det var min grej”
Annette Soth Stoltz, Skrået: Annette blev sotare – trots pappa Alfs önskan: “Har mitt yrke som intresse”
Anette Andersson, Duvan: Företagaren Anette tipsar unga om vikten att ha en mentor: “Värdefullt”
Natalia Martinsson, Killmonday Games: Hobbyn blev Natalias yrke: “Vill själv kunna styra över det konstnärliga”
Anna-Maria Nordström, Formspråk Dalarna: Hon ledsnade och startade eget: ”Vill själv kunna bestämma”
