Cecilia växte upp i värmländska Hagfors och Ekshärad. Efter gymnasiet gick flyttlasset till Hedemora, vilket var något av en slump.
– Jag skickade jobbansökningar över hela landet. Men det är svårt att få napp direkt efter studenten. Så jag åkte till mormor, Helene, i Hedemora. Jag stannade hos henne några dagar och gick personligen runt till ställen och sökte jobb. Rektorn på Vasaskolan sade: ”Skaffa dig en lägenhet i Hedemora och kom hit när höstterminen börjar så ser vi vad det blir för något”. Så det gjorde jag.
Detta var tidigt 1990-tal, under kriget i forna Jugoslavien.
– Det öppnades en flyktingmottagning i Grådö och mitt första yrke blev som klasslärare till 24 ungdomar som hade fem olika modersmål. Jag kunde inte deras språk och de kunde inte svenska. Jag fick vara uppfinningsrik, säga “krypa” och krypa på golvet, eller “hoppa” och så hoppade jag, minns Cecilia.
Nästa jobb blev som annonssäljare åt tidningen Paus innan Cecilia först tog busskörkort (“det verkade ju kul”), och sedan gick utbildningar i sång och skådespeleri i Stockholm.
– Därefter var mitt frilansliv i gång, vilket innebar många provfilmningar där man måste kunna ta många “Nej” utan att bli nedslagen. Men trägen vinner, till slut fick jag en roll som lesbiska Helena i tv-såpan “Vita Lögner” och jag var även med i “Doktor Mugg”. När “Vita Lögner” gick på tv extraknäckte jag som busschaufför i Stockholms lokaltrafik. Unga tonårstjejer, som följde serien, höll ju på att dö när de såg mig bakom bussratten, berättar Cecilia med ett skratt.
Hon fick erbjudande om en filmroll i Los Angeles och åkte dit för att stanna en månad. I Topanga hittade hon paradiset och den där månaden slutade med att Cecilia blev kvar i sex år.
– Men var tredje månad behövde jag lämna landet, för att få mitt visum förnyat. Och så började pengarna sina. Jag höll mig flytande genom en massa olika jobb. Jag promenerade folks hundar, red deras hästar och tog husmålarjobb.
Just måleri skulle bli ett lyckat drag och Cecilia startade företaget Swedish Housepainters Inc.
– Det dröjde inte länge förrän jag ägde tre målarsprutor och hade fyra anställda – tre svenska tjejer och en amerikanska. Jobben växte och målarfirman blev populär hos ägare av lyxvillor i Malibu. Att sitta där och äta lunch på taket i kalifornisk sol, med utsikt över havet, bara det var en upplevelse. Vi stack verkligen ut och firman fick ett gott rykte. Jag jobbade hårt men älskade verkligen mitt liv.
Firman växte och växte och Cecilia släppte skådisdrömmarna helt.
– Det var så skönt! Men samtidigt gjorde jag ju allt i firman, tittade på jobben, räknade, förhandlade om priset och sedan fick jag jobba dygnet runt för att jag hade räknat för lågt…
De sista tre åren i USA kunde hon inte lämna landet, då hon inledde en process om att ansöka om ett green card.
– Att det inte gick i lås, i kombination med hemlängtan, gjorde att jag bestämde mig för att flytta hem till Sverige med min stora kärlek, hunden Stoffe. Det var under en månskenspromenad i bergen, som jag kom jag fram till att jag var klar med USA. Alla sådana stora beslut tar jag på instinkt, jag går på magkänslan, och sedan brukar det falla på plats.
Cecilia ringde till sina föräldrar, som hade flyttat till Ornäs utanför Borlänge, och bad dem att hålla utkik efter bostäder. Mamma Solveig fick nys om en ledig stuga i Österby, utanför Hedemora. Cecilia flyttade dit, fick jobb på Dahlandergymnasiet i Säter, och det visade sig att det där busskörkortet skulle komma till användning igen, när sommarlovet kom och hon behövde söka nytt jobb.
– “Turnébussförare sökes” stod det i en annons. Då hade jag hade inte kört buss på åtta år men jag fick jobbet och redan dagen efter blev det 190 mil till Österrike med bandet Millencollin, i en dubbeldäckare med släp som jag skulle fickparkera… Jag har kört artister som Jens Lekman, Teddybears Sthlm och Hardcore Superstar kors och tvärs över Europa.
Busskörkortet har även gett henne oväntade uppdrag i filmbranschen. Cecilia provfilmade för en roll i en “Hamilton”-film men gick från intervjun med ett helt ett annat jobb.
– “Du får inte rollen men vi ser här att du har busskörkort”, sa de. Så i stället fick jag köra filmbolagets buss som man använde vid inspelningarna. När Lars von Trier spelade in “Dancer in the Dark” i Trollhättan var jag där med bussen. Peter Stormare var med i den filmen också och kände igen ”sin” buss från Hamilton. Han hängde gärna där och vi spelade skitgubbe mellan tagningarna, minns Cecilia och tillägger:
– Björk, som spelade huvudrollen, fick låna mina gummistövlar mellan tagningarna. Och så fick jag jaga runt på landsbygden och leta efter espressopulver till den franska filmstjärnan Catherine Deneuve.
Väl i stugan i Österby insåg Cecilia att hon ville ta upp sången igen. Hon skaffade en begagnad anläggning med högtalare och mikrofon och började sjunga.
– Jag provade mig fram och hittade tillbaka till sången. Och så träffade jag Bengt (Kyllinge), som också var skådis och musiker, och som jag senare gifte mig med. Jag inledde ett samarbete med Marcus Reid, som då drev Waynes Coffee i Hedemora. Där arrangerade jag “Tilltagande tisdagar” med ett väldigt brett kulturprogram. Till en av kvällarna bestämde jag mig för att jag själv också skulle våga. Jag och Bengt skapade showen ”Än du då?” Efter det var jag tillbaka, kändes det som. Och så började jag och mamma sätta upp shower tillsammans.
Sedan dess har det blivit många shower, tillsammans med Bengt, mamma Solveig Bergqvist Larsson och på egen hand. I skrivande stund, under hösten, turnerar Cecilia med tre shower som överlappar varandra.
– Det är en show om Tina Turner, en om Carole King och så “Bäst i Test”. Den sista handlar om min uppväxt på 1970- och 80-talet. Och jag ser alltid till att boka in ett turnéstopp “hemma” i Hagfors, på Hotell Monica.
Vad är det bästa med att vara företagare?
– Att ha makten och få bestämma själv över hur man faktiskt vill ha det. När jag målade hus i Los Angeles så var jag noga med att hunden Stoffe skulle få vara med mig på jobben, annars tackade jag helt enkelt nej. Och så uppskattar jag friheten, om jag vill vara ledig hela sommaren så bokar jag in extra många shower på våren och hösten. Det passar mig att inte ha några rutiner, att jag kan vara uppe hela natten om jag vill och sedan sova länge dagen efter. Och jag går i gång på gamblingen i att vara egen, att tillvaron är lite oviss och att saker och ting är upp till mig.
Och vilka är de största utmaningarna?
– I det här yrket blir man aldrig “klar”, det finns alltid något mer man ”borde göra”. Det gäller att hitta en balans, och kunna sätta stopp för sig själv.
Har du några tips och råd till unga tjejer och killar som funderar på att bli företagare?
– Som ung är det lätt att tänka “Vad ska det bli av mig, jag som är så spretig?” Men se på mig, jag har provat på mycket, för att det har verkat spännande, och allt det har jag nytta av nu. Att vara företagare handlar ofta om att trampa upp stigar där ingen har gått tidigare. Och tänk på att det inte finns några misslyckanden, allt är ett steg på vägen, det är ett ständigt utforskande. Gå dit lusten och passionen finns, det är där du har din kraft, säger Cecilia Kyllinge.
Cecilia Kyllinge
Ålder: Fyllde 50 i våras.
Bor: I Källsbyn, Dala-Husby, sedan 2008. Har även en lägenhet i Stockholm, tillsammans med sambon.
Familj: Sambon Mattias Axelsson.
Yrke: Producent och artist. Driver företaget Kyllinge Nöje.
Intressen: Mitt jobb är ju mitt största intresse. Jag går gärna på konserter eller teater när jag är ledig, det kan ge inspiration till något eget. Och så gillar jag djur och natur. Jag älskar hundar, men har ingen egen just nu. Däremot lånar jag gärna hundar. Jag har fantastiskt fina vänner, som jag träffar för sällan, men jag njuter så när vi umgås.
Här finns de övriga delarna som hittills har publicerats i Lokalt i:s artikelserie där vi lyfter fram kvinnliga företagare i Hedemora kommun:
Camilla Carlgren Berg, Paloma: Camilla återvände till hemkommunen – firar nu 20 år som företagare
Ellinor Anger, Blomsterstugan: Dubbla jubileum för Ellinor Anger: “Satsa på något som ni verkligen brinner för”
Anette Kallin, Omvårdnad i Skönvik: Anette sadlade om flera gånger innan hon hittade hem: “En ovanlig resa”
Sofia Samuelsson, Trafikcenter: Sofia är fjärde generationens trafiklärare i släkten: “Det var min grej”
Annette Soth Stoltz, Skrået: Annette blev sotare – trots pappa Alfs önskan: “Har mitt yrke som intresse”
Anette Andersson, Duvan: Företagaren Anette tipsar unga om vikten att ha en mentor: “Värdefullt”
Natalia Martinsson, Killmonday Games: Hobbyn blev Natalias yrke: “Vill själv kunna styra över det konstnärliga”
Anna-Maria Nordström, Formspråk Dalarna: Hon ledsnade och startade eget: ”Vill själv kunna bestämma”
