Hon är född och uppvuxen i Hedemora, närmare bestämt i närheten av Motorstadion, och har haft bopålarna innanför kommungränsen hela livet.
– Ja, jag gjorde en utflykt till Garpenberg ett tag, men det ligger ju i Hedemora kommun. På Martin Koch-gymnasiet läste jag hotell- och restaurangprogrammet, som sedan lades ner. Så jag är utbildad kock och då mamma drev restaurang Hyttan och även restaurangen vid gruvan i Garpenberg så har jag alltid varit med i restaurangvärlden, berättar Malin Olenius.
Efter studenten 2011 började hon jobba i mammans restaurang vid Bolidens gruva. Sedan väntande ett par års mammaledighet.
– Jag fick två barn med väldigt kort mellanrum. Och när mina barn var på inskolning på förskolan satt jag här på Wienerkonditoriet och fikade samtidigt som jag var inne på Platsbanken och sökte jobb. En anställd såg detta och frågade “Söker du jobb? Vänta så ska jag hämta Hasse”, berättar Malin.
Hasse heter Mases i efternamn och drev Wienerkonditoriet med hustrun Annelie i 16 år. Sammanlagt jobbade han på konditoriet i 34 år. Mötet med Malin slutade med att Malin började jobba på “Wienarn” och sedan även fick ett sommarjobb – vilket övergick i ett längre vikariat.
– När det löpte ut ville jag ha en fast tjänst, för att få lite stabilitet. Så blev det och efter några månader jobbade jag kväll tillsammans med Hasse och såg på honom att det var något. Plötsligt så frågade han rakt ut om jag ville ta över. Jag blev väldigt överraskad och bad om lite betänketid. Sedan ringde jag mina föräldrar, som båda är företagare, och frågade vad de tyckte.
Föräldrarna gjorde tummen upp, med orden “Ja, varför skulle du inte ta den chansen?” och Malin tackade ja till Hasses erbjudande.
– Men vi låg lågt och berättade inte för personalen, vi ville inte oroa dem med att det skulle bli förändringar. I februari 2020 berättade vi om att jag skulle ta över och så jobbade Hasse och Annelie över fettisdagen. Den 1 mars 2020 tog jag över. Sedan gick det två veckor innan coronapandemin hade slagit till på allvar…
Hur var det att få den starten?
– Det var ångest i början, eftersom ingen visste vad som skulle hända eller hur länge det skulle pågå. Det var väl inte direkt optimalt att vara småbarnsförälder som vågat satsa på detta. Vi märkte inget de första dagarna men plötsligt var det helt tomt här. Vi stod med full personalstyrka samtidigt som det var helt tomt i lokalen. Vi putsade fönstren under lunchen, ingen hade varit med om något liknande.
Läs även: Malin tog över “Wienarn” – sedan kom coronoaviruset
Lyckligtvis gick det bara någon vecka innan kunderna började hitta tillbaka.
– Jag är väldigt aktiv på sociala medier och skrev där att vi skulle ordna att kunderna skulle kunna fika, utan att vi bröt mot restriktionerna. Eftersom vi räknas som restaurang så fick vi ha fyra personer i kön, inne i lokalen, samtidigt som det fick sitta fyra personer vid varje bord. Vi skötte oss bra, det gjordes flera oanmälda inspektioner men vi fick inga anmärkningar alls. Det funkade bra, men visst tog det på krafterna, det var en svår balansgång att få till det. Förutom den första veckan med pandemin har det varit fullt skubb sedan dess.
Stödet från kunderna under pandemin var guld värt.
– Vi märkte på dem att de ville stötta oss. Det var guld att ha en storkund som Boliden, som rullade på som vanligt trots pandemin. De köper tårtor av oss när de ska fira något eller ha en avtackning. Personal från en skola, som brukade köpa fikabröd av oss, kom med hela fikakassan och sade: “Baka vad ni vill, bara det räcker till alla. Vi vill stötta er”. Jag blev så rörd att jag blev tvungen att gå undan en stund, säger Malin Olenius.
Wienerkonditoriet har tolv anställda, fördelat på sex heltidstjänster. Konditoriet fyller för övrigt 100 år i år, vilket firades under en hel vecka i september.
– Jag har alltid gillat “Wienarn”, de flyttade till de här lokalerna 1991 och jag föddes året efter så kondiset har alltid varit med mig. Konditoriets historia gör att vi har många stammisar, inom olika segment – både frukost, lunch eller bara fika. Dessutom hittar turisterna hit, vilket vi ser på sökningssiffror. Jag är lite nörd själv när det gäller den biten, om jag ska resa någonstans så vill jag gärna söka på olika kondis och se vad som finns. Jag älskar att fika, att stå vid disken och titta på olika bakverk.
Vad är största utmaningen med att vara företagare?
– För min del så visste jag nästan inget på förhand, hur det skulle vara att vara företagare. Allt utom själva kondisbiten är svårt att föreställa sig. Men jag hade ett litet hum tack vare mina föräldrar. Man behöver ett nätverk, jag kan sälja saker, stå i kassan och baka men jag kan inte ekonomi och bokföring. Pappa hjälper mig med bokföringen och jag har även en revisor.
Att få dygnets 24 timmar att räcka till är en utmaning.
– Det blir en livsstil att vara företagare, speciellt i den här branschen. Min telefon är på dygnet runt. Det första passet börjar klockan 04.00, då kan någon ringa sig sjuk vid 01.00. Ibland är jag här mitt i natten och börjar baka, innan mitt ordinarie pass börjar.
Och vad är det bästa med att vara företagare?
– Jag älskar verkligen mitt lilla konditori, jag vet inte vem jag är utan det. Jag är till och med här på mina lediga dagar och tar en kaffe och snackar med personalen. Men det är inte så att jag inte litar på att de gör sitt jobb, det vet jag att de gör, det handlar om att jag trivs så bra här, kondiset är mitt andra hem. Som företagare får man fria tyglar och får bestämma mycket själv och det passar mig. Jag älskar gemenskapen här, stoltheten över det som vi skapar tillsammans. Sedan gillar jag även den sociala biten, att få träffa så mycket folk.
Har du några tips till unga tjejer och killar som vill bli företagare?
– Jag vill ha kontroll och veta så mycket som möjligt. Så se till att läs på och fråga folk om allt möjligt. Det finns även många kurser att gå, det kan finnas via kommunen – annars kan nog kommunen hjälpa till med vart man ska vända sig. En ekonomikurs är bra att gå. Bolla saker med nära och kära och tänk på att man alltid kan ändra sig längs vägen. Min story är kanske typexemplet på att det aldrig blir som man tänkt sig, det var en ren slump att jag hamnade här egentligen. Vem vet vad som hade hänt i stället om jag inte hade tagit den där fikan här, säger Malin Olenius.
Malin Olenius
Ålder: Fyllde 31 i början av september
Bor: I Mälby, har bott i Hedemora kommun hela mitt liv
Familj: Sambon Stefan, döttrarna Fanny, 7 år och Lydia, 6 år, samt bonusdöttrarna Emy, 10 år, och Thea, 8 år.
Yrke: Egen företagare. Äger och driver Wienerkonditoriet i centrala Hedemora sedan mars 2020.
Intressen: Att umgås med vänner. Antingen bara ses på en fika eller att åka bort och besöka eller uppleva något. Jag gillar även att göra utflykter med barnen.
Här finns de övriga delarna som hittills har publicerats i Lokalt i:s artikelserie där vi lyfter fram kvinnliga företagare i Hedemora kommun:
Jenny Åkerblom, Hälsokraft: Dubbla flyttar väntar för jubilaren Jenny: “Älskar verkligen mitt jobb”
Cecilia Kyllinge, Kyllinge Nöje: Mångsysslaren Cecilia hittade hem i musiken: “Uppskattar friheten”
Camilla Carlgren Berg, Paloma: Camilla återvände till hemkommunen – firar nu 20 år som företagare
Ellinor Anger, Blomsterstugan: Dubbla jubileum för Ellinor Anger: “Satsa på något som ni verkligen brinner för”
Anette Kallin, Omvårdnad i Skönvik: Anette sadlade om flera gånger innan hon hittade hem: “En ovanlig resa”
Sofia Samuelsson, Trafikcenter: Sofia är fjärde generationens trafiklärare i släkten: “Det var min grej”
Annette Soth Stoltz, Skrået: Annette blev sotare – trots pappa Alfs önskan: “Har mitt yrke som intresse”
Anette Andersson, Duvan: Företagaren Anette tipsar unga om vikten att ha en mentor: “Värdefullt”
Natalia Martinsson, Killmonday Games: Hobbyn blev Natalias yrke: “Vill själv kunna styra över det konstnärliga”
Anna-Maria Nordström, Formspråk Dalarna: Hon ledsnade och startade eget: ”Vill själv kunna bestämma”
