Hon är född och uppvuxen i Säter och korsade sedan kommungränsen till Hedemora.
– Kärleken lockade hit mig. Jag har bott i Västerby och nu i Matsbo, berättar Anette Kallin.
Vi sitter i ett rum på Omvårdnad i Skönviks lokaler i Svedjan. Namnet till trots så hör företaget hemma i Hedemora, även om det startades i Säter.
– Min pappa jobbade som chef på Säters sjukhus och efter ädelreformen i början av 1990-talet så uppstod en situation där patienter som vårdades på sjukhuset skulle skickas till sina hemkommuner, trots att de saknade hemkommuner. Då startade pappa ett privat företag och övertog dessa patienter som kunde få fortsatt vård utan att behöva flytta, berättar Anette Kallin.
Ett par år senare hade företaget dock vuxit ur lokalerna och flyttade i stället till Svedjan i Hedemora.
– Lokalerna på Skönviksområdet i Säter var inte ändamålsenliga för verksamheten och den här lokalen i Hedemora stod tom efter LSS-reformen i mitten av 1990-talet. Vi behöll namnet trots flytten, det var så inarbetat. Men vi får betona att det är Skönvik i Hedemora och inget annat, säger Anette Kallin.
Verksamheten består av två särskilda boenden, Skogsgården och Ängsgården, inom demens respektive psykiatri. I dagsläget finns det plats för 48 gäster, fördelat på de båda boendena.
– Som mest har vi haft 72 personer boende här men det blev alldeles för stort. Därför planerade vi bort en enhet. Nu är vi i samma läge, vi skulle kunna öppna tio platser till på direkten men vi har lärt oss av våra erfarenheter, det viktigaste är att vi kan bibehålla kvaliteten, säger Anette Kallin.
Det märks att Anette älskar sitt jobb och att hon är väldigt engagerad i det.
– Ja, jag kan prata hur länge som helst om detta, som du kanske märker, säger Anette Kallin.
Men vi backar bandet ett par år. Egentligen hade Anette siktet inställt på att bli veterinärassistent. Under studierna på naturbruksgymnasiet i Rättvik blev hon, och flera klasskamrater, kontaktade av Lantbrukarnas avbytartjänst.
– Så vi hade jobb direkt efter studenten. Jag var avbytare åt lantbrukare på sex olika gårdar i Säters kommun och åkte mellan gårdarna och tog hand om djuren när lantbrukarna var borta. Men när jag bildade familj insåg jag att jag inte skulle kunna fortsätta jobba så med småbarn.
Under mammaledigheten tittade Anette på utbildningar och började sedan läsa till undersköterska. Hon pluggade på dagarna och jobbade extra på kvällarna.
– Mellan 1997 och 2000 jobbade jag som undersköterska på Omvårdnad i Skönvik. Sedan fick jag frågan om inte jag skulle ta över. Först gick jag bredvid biträdande chefen för att lära mig med administrativa. Sedan läste jag socialt omsorgsprogram på Högskolan Dalarna och efter utbildningen blev jag verksamhetschef på företaget och sedan även vd, berättar hon.
De dubbla posterna blev dock för övermäktigt och efter ett tag tog Anette ett kliv tillbaka och är numera “bara” vd.
– Med facit i hand så borde jag ha backat tidigare och tagit mer hjälp. Men det kanske är lätt hänt som kvinna att man hamnar i den sitsen där man vill ordna allt själv. Nu har jag anställt en operativ chef så att jag kan fokusera på annat. Vi har ett fantastiskt team nu, det är verkligen drömläge för mig, säger Anette Kallin som efter detta lärde sig att våga delegera arbetsuppgifter.
– Det gäller att ha modet att se det, det är tufft när man är väldigt engagerad och en känslomänniska – som jag är. Jag ser på verksamheten med helt andra ögon i dag och har inte alls samma typ av tunnelseende som tidigare.
Vad är det bästa med att vara företagare?
– Friheten, möjligheten att styra mycket av min tid. Vi har hittat en bra balans i organisationen, men det har tagit ett tag. Jag känner mig mer trygg i rollen som chef. Dessutom har jag hand om utbildningar, bland annat inom VR och HRL, och där stortrivs jag. Man ska göra det som man är bra på och det gäller att kunna acceptera att man inte kan vara bäst på precis allt. Sedan gäller det även att hitta en bra balans mellan yrkes- och privatlivet.
Och vilka är de största utmaningarna?
– Modet att stå på sig. Själva ledarskapet kan vara en utmaning. Våga delegera och ta hjälp, jag har gått på några nitar när jag har trott att jag kan fixa allt själv. Det blir extra tufft i den här branschen, där alla våra gäster är mitt ansvar. Man måste hitta den balansen, så att det inte blir övermäktigt.
Har du några tips till unga tjejer och killar som funderar på att bli företagare?
– Ha bra människor runt dig och våga ta hjälp. Det gäller att inte tappa glöden. Min pappa, Rune Engdahl, som startade företaget sitter fortfarande med i styrelsen och han är ett fantastiskt bra bollplank för mig, säger Anette Kallin.
Anette Kallin
Ålder: 52 år.
Bor: I Matsbo, Hedemora. Född och uppvuxen i Säter.
Familj: Gift med Mikael. Vi har sönerna Johan och Martin och så har vi barnbarnet Frans, snart ett år. Dessutom har vi hundarna Max och Melvin.
Yrke: Egen företagare, vd och verksamhetschef. Delägare i omvårdnad i Skönvik.
Intressen: Hundarna, naturen, promenader. Mycket gympa, på Hedemora Träningsverk. Sedan kuskar vi runt med husvagnen. Jag sysslar gärna med fjällvandring. Vi har en stuga i Sollefteå och är även mycket i Ljungdalen, mellan Härjedalen och Jämtland. Vi ska bestiga Helags i sommar och så småningom siktar jag mot att bestiga Kebnekaise.
Här finns de övriga delarna som hittills har publicerats i Lokalt i:s artikelserie där vi lyfter fram kvinnliga företagare i Hedemora kommun:
Sofia Samuelsson, Trafikcenter: Sofia är fjärde generationens trafiklärare i släkten: “Det var min grej”
Annette Soth Stoltz, Skrået: Annette blev sotare – trots pappa Alfs önskan: “Har mitt yrke som intresse”
Anette Andersson, Duvan: Företagaren Anette tipsar unga om vikten att ha en mentor: “Värdefullt”
Natalia Martinsson, Killmonday Games: Hobbyn blev Natalias yrke: “Vill själv kunna styra över det konstnärliga”
Anna-Maria Nordström, Formspråk Dalarna: Hon ledsnade och startade eget: ”Vill själv kunna bestämma”
