Ove Arvidson har ägt den 161 år gamla ångbåten Domnarfvet i 37 år. I många år har han kört mindre sällskap i Ösjön och Runn – för att det är roligt och för att ha råd att ha kvar båten.
– Allt man får in går till underhåll; nyss har jag till exempel bytt tuber till ångpannan och det gick på 80 000 – förutom det egna jobbet, säger han.
Den summan sökte Ove bidrag till och fick också 40 000 kronor från Maritima museet.
– De och Riksantikvarieämbetet är måna om sådana här gamla båtar och jobbar för att folk ska åka med dem.
Men nyligen fick han en kostnad han inte hade räknat med: En registreringsavgift från Transportstyrelsen på 10 000 kronor.
– Förut var den avgiften på 5 000 och i fjol på 8 000 kronor men då ingick i alla fall en besiktning. Nu är det bara jag som ska göra en egenkontroll – för 10 000 – och får till och med göra min egen skylt själv, säger han upprört.
Han är kritisk till reglerna och tycker att det borde vara olika regler för var passagerarfartyg går och vilken typ det är.
– I södra Sverige kan de ju gå året runt, men vi häruppe i insjöarna kan ju bara köra två-tre månader, säger han.
Att hålla Domnarfvet som är ett av världens äldsta fartyg i gott skick borde ses som en kulturgärning utan höga avgifter, menar skepparen.
– Man borde få någon lättnad som när det gäller veteranbilar. De är ju både skatte- och besiktningsbefriande.
– Men det är klart att båtar ska besiktigas; man vill ju inte tumma på säkerheten, förtydligar han.
Många ångbåtsentusiaster håller med i Ove Arvidsons kritik och någon har också bidragit till årets registreringsavgift.
Ett alternativ att slippa avgiften är att göra om båten till en ren fritidsbåt, men det är inte aktuellt i år. Hur det blir nästa år har den 72-årige skepparen inte tagit ställning till än då båda sönerna håller på att skolas in för att ta över kaptensmössan.
– Jag är för gammal för att dra in ännu mer pengar på körningarna och ungarna har ju andra jobb och inte en chans att hinna med det heller.
