"Sommarens alla mordgåtor"

Av Vit

Allsång på Skansen, Sommar i P1 och Morden i Midsomer är program som för mig hör ihop med lediga sommardagar i vår stuga vid älven.

Just Morden i Midsomer har alltid fascinerat mig. Man kan ju undra hur många som egentligen kan mördas i en så liten och pittoresk landsortsby innan det blir helt folktomt. Där verkar ingen vara säker – inte prästen, inte brevbäraren, inte grannen och definitivt inte ordföranden i trädgårdsföreningen.

I helgen pratade vi om min mamma, som inte längre finns med oss. Samtalet kom in på hennes alter ego ”Miss Massla”, en högst lokal och synnerligen framgångsrik detektiv som föddes under våra gemensamma sommarfrukostar på verandan.

När den andra koppen svart kaffe serverades brukade första kapitlet i dagens mordgåta ta form. Berättelserna hittade jag på i stunden och var en salig blandning av Miss Marple och Morden i Midsomer, men med vår egen lilla by som kuliss. Där lyckades mamma, eller snarare Miss Massla, alltid lösa fallet.

Fantasin gick på högvarv när en ny lokal mord-gåta tog form. Vem var det som hade försvunnit under natten? Vad hände egentligen där vid Kärringberget när en trolltrumma hördes över fjärden? Var det verkligen grillad get som serverades nere vid båthamnen? Varför luktade byns kolmila så märkligt och varför dök inte Anders upp på sitt morgonpass? Hade prästen verkligen försvunnit med syföreningens auktionskassa och hur kunde vaktmästaren få den tunga kyrkklockan över sig?

Misstänkta personer saknades aldrig. Inte heller märkliga ledtrådar, tveksamma alibin eller dramatiska avslöjanden. Alla i byn kunde plötsligt vara skyldiga och ingen gick säker när vi började spinna vidare på berättelsen.

Så där fortsatte sommarfrukostarna. Med fötterna i högläge, gamla slitna kaffekoppar i händerna, trötta ögon som plötsligt fick något klurigt i blicken – och en speciell känsla av att tiden gick lite långsammare.

Innan frukosten var slut hade vi fått lite hjärngympa, ny energi och dagens mordgåta fått sin lösning. Oftast väldigt osannolik. Vi skrattade gott och undrade vem i byn som stod på tur och vad nästa berättelse skulle handla om för mysterium.

När jag ser ett avsnitt av Morden i Midsomer i dag tänker jag ibland mindre på själva mordgåtan och mer på de där frukostarna. På mamma, de hjärtliga skratten och på hur de enklaste stunderna i livet kan bli de som stannar kvar längst i minnet.

Och någonstans är jag ganska säker på att Miss Massla fortfarande löser fall. Om inte i vår lilla by, så åtminstone i mina sommarminnen.

MARIA RASK GRAU