Tidlös saknad av sommarens lov
Sista dagen på sommarlovet är sannerligen en dag som ingen annan. Det här minns jag sedan grundskolan på 80- och 90-talet, och jag ser hos min mellanstadiestuderande son att den känslan är intakt och förvaltas även i nutid. Under uppväxten upplevde jag få tillfällen så skoningslöst definitiva som detta.
Den egendomliga brytpunkten mellan frihet och plikt, från lösa konturer till tydliga ramverk.
Skiftet från tidlösa dagar till ylande väckarklocka.
En duo Jonassons åker bil hemåt efter att ha skickat ett par hinkar golfbollar till väders på en lokal bana.
Hör hur junioren vrider och vänder på villkor bestämda av tid, rum och samhälle. Skolstarten är bara timmar bort.
Som för att understryka förändringens tidevarv spelar bilstereon en kavalkad som känns förutbestämd. 2Pacs postumt utgivna höjdare "Changes", The Sons elegant utsmyckade popmelankoli i "Too Much of a Good Thing" och The Verves oslagbara eftertänkare "Bittersweet Symphony".
Det mjölkvita dagsljus som föds i en slumrande augustisol är nästan som regisserat – här för att viska tomma ord av tröst när sommarens fröjder gör sig redo att bli minnen.
Vi brister ut i skratt. Det hela är ju verkligen inte särskilt dramatiskt. Men det finns ett sting av själslig ambivalens som vaknar när lov och semester rinner över i känslan av begynnande höst och en mer detaljstyrd agenda. Gudarna ska veta att undertecknad under många år varit lite extra skör när ledighet bytts mot kontorsrutin och tankarna gör sig redo att bemästra betydligt fler frekvenser.
En vän på vägen mot ordinarie dagordning är dock höstens sjudande schabrak av tilldragelser. Både far och son får plötsligt ett annat tempo i tonen när vi ritar upp en repertoar rik på innebandy, tennis, badhus, biobesök, tacotrivsel och reseplaner.
Den okonstlade gåvan och glädjen av att få leva här och nu.
Låt gå för att både ung och äldre får ducka den lilla dipp som dyker upp mellan sommarens tunga ögonlock och höstsäsongens muntra upprop.
Det är blott ett plåster att riva av, en årlig ritual att ta med en nypa salt. Skulle avkodning krävas räcker kanske en kort reflektion över hutlösa glasspriser, evighetsköer på nöjesfält, bromsbett, tågvagnar utan ventilation, tvestjärtar och klibbande sängkläder för att skapa sig kontrast till högsommarens lockelser.
Om inte det lindrar tillräckligt: Ta sikte framåt.
Om 124 dagar är det julafton.