NORBERG. Snö, is och kyla kan sätta stopp för många aktiviteter. För många hundägare är den kalla tiden på året besvärlig då det är kallt och halt för ömma tassar. Men då finns i Norberg företaget Agility 23 som ett alternativ - en träningshall motionshall för pigga, friska hundar.

Sedan ett par år tillbaka har Annika Hjelm och Kjerstin Arnesson rustat och inrett sin “hundhall” på Storgatan i Norberg. En samlingsplats för i första hand deras kurser och träningar i agility. Men hallen kan också andra hundägare och föreningar hyra in sig i, för allt från valpkurser till Kennelklubbens aktiviteter. För Annika och Kjerstin handlar det dock enbart om Agility. En hundsport som de verkligen brinner för.
Agility är en sport för hundar med hinder som hundarna ska ta på rätt sätt och på bästa möjliga tid. I hundhallen i Norberg står som regel hindren uppställda och väntar på sina utövare. Det handlar om hopphinder och slalompinnar men också tunnlar som hundarna ska springa igenom.
- Det är så himla roligt, det tycker både jag och hunden, säger Annika som skaffade sin första hund för 20 år sedan när barnen flyttat ut.
Men att se hunden ha roligt av att hoppa och springa är kanske inte det viktigaste. I stället handlar det om kommunikation. Det här är en sport där samförståndet mellan husse eller matte och hunden blir så betydelsefullt.
- Kommunikationen är det viktigaste och det är det vi lär ut till de som vill börja med agility, berättar Kjerstin som alltid haft hund.
I egenskap av matte är hennes sätt att både röra sig men också ge order viktigt för att hunden ska utföra momenten på rätt sätt.
- Står jag med fötterna riktade åt ett annat håll än dit jag vill att hunden ska springa, så kan det bli riktigt fel. Då förstår inte hunden om man lärt in ett sätt att “prata”.
Det krävs alltså träning för såväl människan som hunden. Hundarna springer oftast en bana oerhört snabbt. Det är också fascinerande att se hur de exempelvis viker runt pinnarna - som i slalom - i rasande fart. Dessutom krävs det kondition -både för hund och förare.
- Du springer ju med hunden, kanske inte lika fort. Men eftersom det går fort är det viktigt att du kan kommunicera rätt med hunden, berättar Kjerstin.
För att lära ut sporten anordnas både nybörjarkurser och fortsättningskurser. För många blir det här också ett sätt att motionera och stimulera hunden.
- Hundarna tycker det är jättekul. Så fort de närmar sig hallen så börjar min hund pipa. Hon vet vad som väntar, berättar Annika.
Men det handlar inte bara om träning i hundhallen. Andra går vidare och börjar också tävla med hunden.
- Då ska hunden springa rätt och helst på bästa tid. Tävlingen indelas i tre klasser där hunden börjar på enkla banor och sedan avancerar till komplicerade, berättar Kjerstin.
Men eftersom hundar också är olika stora så finns det fem olika storleksklasser. Under de år Annika och Kjerstin anordnat sina Agilityträningar, har drygt 200 ekipage gästat hundhallen.
- Det är väldigt mycket att lära sig, men det ger verkligen stimulans till hundarna som på så vis också får bra motion - framför allt nu under vintern när det är svårt att vara ute. När våren kommer och markerna torkat upp, flyttar vi oftast träningen utomhus.
Men om man då är äldre både som person och hund, och inte orkar springa men gillar Agility, vad gör man då?
- Då finns det en vidareutveckling av agility som är på snabb frammarsch i landet. Det kallas Hoopers och är skonsammare för både hund och förare. Då dirigerar föraren hunden från ett angivet område i banan, vilket egentligen kräver ännu bättre kommunikation och samarbete.
Även Hooperskurser anordnas i hallen.