I en replokal i Glashuset i Marnäs ljuder tonerna från TeaterSlagets ensemble. De är på gång att öva in låtar inför premiären. Revyn började växa fram för ett år sedan då alla satt och spånade idéer. Därefter har regissören och manusförfattaren Linda Byman, tillsammans med Anders Nohrstedt, skrivit de flesta av texterna till sketcher och även texter till befintliga låtar. Repertoaren innehåller ett potpurri av händelser från de senaste åren.
– Det kommer handla om kriget i Ukraina och hur demokrati kan fungera i en sandlåda. Hur Ryssland försöker erövra något som de inte ska erövra, precis som det är i en sandlåda, säger Linda Byman.
– Det blir lite lokalt, lite regionalt, lite globalt och en hel del banalt säger Anders Nohrstedt.
Förutom ukrainakriget, kommer det att skämtas om coronapandemin och exempelvis: ”hur ansiktsmasken ska bäras och alla funderingar som dök upp i samband med den”.
Låten ”Kom och ta mig långt härifrån” har gjorts om till ” Kom inte utan ansiktsmask” och låten ”Det tystnar i luren” har blivit ”Det svartnar på skärmen”.
– Den handlar om alla digitala möten under åren som var.
Även ämnen om sociala medier behandlas i föreställningen. Dessutom blir det en stor skopa lokal politik om: ”Uttalanden som gjorts i media”. Bland annat om ett konstverk i rondellen och hur det gick med planerna på en hundrastgård – och så en sketch om: ”Vissa politiker i fullmäktige”.
– Det handlar om en man som heter Lenny. Ingen likhet med verkligheten alls!
– Och så blir det en sketch om hur det kan gå till när en lokal fråga diskuteras. Våra politiker vill någonting och så diskuterar de själva hur det ska bli och så blir det ingen hundpark, det har åtminstone inte blivit någon än. Ludvikaborna kommer förstå när de ser sketchen.
Vad är det för konstverk ni ska skämta om?
– Det ser ut som en stor metallklump, det är ett reservbatteri. Kan man kalla det konstverk eller skrot, det fina som står i rondellen. De säger att det är konst och att det ser ut som en snigel.
Så mycket mer vill teatergänget på TeaterSlaget inte avslöja. Sketcherna framförs med egenskrivna sångtexter till musik som exempelvis låten Jerusalema.
– Vi kommer att dansa till den, eftersom den varit en sådan dänga. Dansa, eller i alla fall röra oss till den. Vi som kan dansa står längst fram, skämtar Linda Byman.
Annan musik som hon och Anders Nohrstedt skrivit text till är ”De sista ljuva åren” som i revyn heter ”De två svåra åren”. Låten ”Jag vill va som du” från Djungelboken heter ”Alla flickor” och handlar sociala medier-hetsen. Sången ”Rundtur i Göteborg” med Sonja Hedenbratt heter ”Rundtur i Ludvika” och är omskriven av skådespelaren Andreas Holmström Wik.
Varför har ni valt att utgå från de två senaste, svåra åren i er revy?
– De speglar åren vi har haft här. Det har varit väldigt svårt ekonomiskt för oss, väldigt tufft. Vi skulle bygga om och hade sparat ihop en stor slant för att renovera. Sedan kom coronapandemin och vi fick ta sparpengarna för att betala el och hyra i stället. Men vi klagar inte så mycket, vi skämtar för att överleva. Vi tycker att man bearbetar svåra tider med skratt och musik för att gå vidare och kunna fortsätta.
”De två svåra åren” spelas vid åtta tillfällen i januari. Föreställningen pågår i 2,5 timme inklusive 30 minuters paus. Förutom TeaterSlagets medverkande Linda Byman, Anders Nohrstedt, Monika Storbacka, Andreas Holmström Wik, Kerstin Heed och Marie My Carlsson, hjälper Daniel Andersson till med musiken och Micke Rosenberg sköter ljud och ljus.
– Sedan har vi ungdomar från vår kursverksamhet här. De hjälper till med biljetter och fika, med mera. Utan dem skulle vi inte gå runt.
