Leif Löwenberg och sonen Hannes möter upp tidningen i miljöer tillhörande Högskolan Dalarna i Falun. De båda har nyligen förlorat en livspartner och en mor. Detta i sviterna av en längre tids kamp mot sjukdomen MS.
Falun som stad är nu en omtalad konstnär fattigare – men Monny Peterssons verk är alltjämt intakta.
Petersson – ursprungligen från Malmö och sedermera utbildad i resursbevarande försörjning i Skattungbyn i Orsa – kom till Falun 1994.
Leif Löwenberg:
– Hon var väldigt kreativ och väldigt inspirerad av Afrika, vilket bland annat märks i form av de totempålar som under ett par somrar syntes i Kristineparken i samband med Falu Folkmusik Festival.
Han fortsätter:
– Hon fick ganska fria händer i målandet av dem, och hennes stil och metod märks även i den variant av totempåle som står här på högskolan.
Därtill har hon bland annat även haft en dylik skapelse som prydde exteriören kring gamla Södra skolan i Falun. Denna med en guldmålad elefant på toppen, som dessvärre visade sig vara stöldbegärlig.
Många med anknytning till Söderbaumska skolan (numera Innovitaskolan) och förbipasserande i området har sannolikt också noterat den stora träportal som leder in till skolgården.
– Den har Monny gjort, men tidens tand har ju bleknat färgerna något. Den den är dock fortfarande rätt ståtlig och det känns som att den är förknippad med platsen på ett fint sätt, säger Leif.
Under en period uppges hon även haft ateljé på vinden i nämnda, för Falun tämligen klassiska, skola.
Konstnärinnans metoder var flerfaldiga och hon beskrivs ha haft ett gott öga till både hantverk, måleri och installationer.
Monnys flinka förehavanden tilldrog sig bland annat hennes ateljé i det kulturstarka Nisserska huset i centrala Falun.
Löwenberg upplyser att exemplar ur hennes produktion finns representerade i konst ägd av såväl kommun som region och som sagt högskola.
– Här på högskolan finns flera verk. En annan häftig skapelse med hennes signatur är den önskebrunn med riktiga mynt som förut fanns i en lekplats intill stadsdelen Kvarnberget.
Leif och Hannes Löwenberg konstaterar samstämmigt att det finns en värmande storhet i att Monnys karakteristiska gärning lever vidare på lokal mark.
Hennes framställning av konstnärliga alster uppges ha haft som allra högst tempo under 90-talets andra hälft. Hon hann även med att ställa ut på bland annat Faluns långlivade Galleri Hörnan.
Leif sammanfattar och placerar konstnärinnans val av material som nära naturen.
– Ja, hon var mycket intresserad av detta och arbetade exempelvis gärna med trä och linolja. Likaså tyckte hon om att låta äldre föremål användas i nya former, hon var på så vis tidig i att uppmuntra återbruk.
