NORBERG ❚ En efterlysning på Facebook förde samman ett gäng likasinnade som nu träffas varje vecka på Elsa Anderssons café i Norberg för att göra både räta och aviga maskor längs loopen.
– Med tiden har våra träffar blivit mycket värdefulla. Vi delar tankar, bekymmer och glädjeämnen medan stickorna går varma, förklarar initiativtagaren Lena Toft.
Gruppen, som kallar sig för ”Norbergsstickorna” på Facebook, består nu av totalt åtta personer som hittade varandra efter att Norbergsbon Lena Toft sökt efter folk som ville träffas för att sticka.
– Jag har alltid jobbat i Fagersta därför känner jag inte så många personer i Norberg. När jag blev pensionär ville jag träffa Norbergsbor, förklarar Lena.
På onsdagar från klockan 13.00 till närmare 16.00 sitter gänget på stamstället. Redan före pandemin började de ses i en studiecirkel och från början var de ganska många, men vissa deltagare dök dock endast upp för att fika.
– Nu är vi en ”kärna” som är kvar.
Alla har stickat i decennier, de flesta sedan de var barn.
– Mamma lärde mig att sticka när jag var sjuk en gång, berättar Margareta Hansen.
Många av caféts besökare är nyfikna på gruppen och kommer fram och pratar med dem. Gänget välkomnar fler att ansluta sig och de delar gärna med sig av sina kunskaper, så den som hakar på behöver inte vara expert på att sticka.
– Vi stöttar varandra jättemycket och visar och förklarar för varandra, säger Lena och avslöjar sedan att den största ”stick-experten” i gruppen är Solveig.
Denna dag stickar alla i grå-bruna toner med smala stickor i tunt garn, vilket råkar vara en slump. De stickar till barn och barnbarn, samt till sig själva.
– Jag har nyligen stickat en tröja i knallgrönt. Då kom jag på att jag behöver en grå kofta, förklarar Lena som helst stickar tröjor med tunna stickor.
– Hemma stickar jag med stickor i storlek 6,5 och dubbelt garn, men det blir för tjockt och mina händer domnar av. När jag stickar med tunna stickor är det inget motstånd utan garnet bara glider.
Lena gillar det monotona stickandet där garnet räcker länge.
– Då kan man sitta och prata samtidigt. Det här är en ”prat-stickning”, säger hon om sitt finmaskiga projekt.
Motsatsen skulle kunna kallas ”koncentrationsstickning”, kommer gruppen överens om, alltså en mer komplicerad stickning med ett mönster som kräver att maskor räknas.
– Det svåraste är att hålla reda på ett mönster som är som en ”spets”. När det är hoptagningar och omslag kan det vara svårt, inflikar Solveig.
Det händer att en sådan får följa med till cafét.
– Men då går vi som regel hem och repar upp, avslöjar Lena och hela gänget skrattar.
Det är alltså inte alltid som de räta och aviga maskorna faller på rätt plats.
– Det har nog hänt alla som stickar, erkänner stickproffset Solveig.
Faktum är att om de misslyckas är det bara att repa upp och göra ett nytt försök.
– Jag har blivit duktigare att ta hand om stickningen och bestämmer mig för att göra klart. Blir det något fel är det bättre att fixa det på en gång, förklarar Lena som fått mer tålamod med åren.
Enligt gruppen är det rundsticka ”som gäller”. Med dubbla garnnystan går det enkelt att sticka två sockor samtidigt på en sådan. Detta kallas för ”magic loop” och varit populärt under några år. Ett smart knep som var nytt för Lokalt i:s utsände, som är någorlunda bevandrad i stickkonsten.
– Det är mycket skonsammare för axlarna, tycker Solveig.
– Och så blir båda strumporna klara samtidigt, upplyser Margareta som stickar sockor till insamlingen som ska skickas till Ukraina, men på klassiskt vis med fyra strumpstickor.
Lena är väldigt förtjust i de isländska tröjorna.
– De är vackra och jätteroliga att sticka.
Titt som tätt gör ”Norbergsstickorna” utflykter till någon garnaffär.
– I Västerås och Uppsala besökte vi även domkyrkorna och i Rättvik satt vi på den långa ångbåtsbryggan och lapade sol.
Mönstret till tröjan Dorothea, som Lena stickar på, köpte hon när gruppen var i Uppsala. Lena tycker att det kan vara smart att lära sig sticka ett basmönster som sedan går att variera.
– Då behöver man inte bekymra sig över storleken. Dorothea är ett väldigt bra basmönster har vi upptäckt.
Mikael Lindahl arbetar på cafét och han tycker att damernas närvaro livar upp.
– Under vintern är det lite färre besökare i omlopp, men vi vet i alla fall att de som stickar kommer hit på onsdagarna, säger han.
