Logotyp Lokalt i Dalarna - Dalarnas största gratistidning

“Monster med åtta ben styr mitt liv”

När jag och sambon köpte vårt hus i mitten av 90-talet, var det väldigt mycket för den stora trädgården. För första gången i livet skulle en asfaltsunge som jag äga en bit mark där jag kunde odla precis vad jag ville. Genast satte jag i gång att drömma om en magisk trädgård med prunkande rabatter.

Och varje år när våren kommer, blir jag lika påmind om varför jag efter 27 år fortfarande inte har en sådan. Jo, för samtidigt som blomlökarna och fröerna ska sättas i jord vaknar de ju till liv.
Spindlarna!
Så fort jag fattade att den bördiga trädgårdsjorden kryllade av spindlar, släppte jag spaden, drog av mig handskarna och flydde inomhus i panik. Tankarna om att i stället asfaltera hela trädgården dök genast upp i huvudet.
Det var då jag insåg att jag lider av arachnofobi – överdriven rädsla för spindlar. Enligt 1177 är det en av de vanligaste djurfobierna i världen.
Men för mig känns inte rädslan överdriven, utan den känns väldigt befogad och verklig. Och det är inte bara i trädgården som mitt liv begränsas av dessa håriga monster.

Även semester och resor påverkas rejält.
De flesta kanske planerar sina resmål utifrån vackra stränder, mysiga restauranger eller spännande utflyktsmål.
Men min första prio är att kolla upp hur mycket spindlar det finns på stället.
Så när min sambo föreslår semester till exotiska platser som exempelvis Thailand, kontrar jag snabbt med ”Jag har hört att Arvidsjaur ska vara fint så här års”.
Tvättstugan i vårt hus går jag inte i närheten av, eftersom den ligger i vår spindeltäta källare. Så tvätten är sambons ansvar sedan många år tillbaka. (Okej, det kanske inte stör mig lika mycket).

Vissa forskare menar att fobin är djupt rotad hos oss, då spindlar har varit en fara för människan sedan begynnelsen.
Men jag vet exakt hur det gick till när jag fick min spindelfobi.
Jag var cirka åtta år då jag och min kusin gick in i en mörk vägtunnel bredvid en badsjö.
När vi stolta kom ut på andra sidan, pekade min kusin på mig och sa:
– Du är alldeles röd på huvudet!
Det visade sig att ett nät fullt med röda spindlar fastnat i mitt hår!
Jag var totalt panikslagen innan mamma lyckats få bort alla.

Sedan dess har jag verkligen hatat dem (förlåt djurvänner).
Jag vet att det finns terapi som går ut på att man till slut blir vän med spindlarna och kan ta på dem.
Uh, jag fick på riktigt rysningar bara av att skriva den meningen!

[YouPlaySinglePlayer video="2847,1874,389607" floating="3" ap mute nt=30]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS