Logotyp Lokalt i Dalarna - Dalarnas största gratistidning

“Trilskande trio och en rulle gubbkvitton”

Det här med att alla goda ting är tre. Tillåt mig ödmjukast placera detta uttryck på avbytarbänken under nästa period.

Visst, i biblisk mening har det sin långlivade innebörd. Grekiske matematikern och filosofen Pythagoras ska för 2 500 år sedan därtill upplevt talet som ”fullkomligt”.
Men jag då, en hyfsat gladlynt slaggprodukt på två ben?
En sådan herre behöver i det nyligaste nuet inte nödvändigtvis beundra talet tre som vare sig teologiskt eller trigonometriskt triggande.
Snarare som en konstant och en hel rulle kvitton på exakt fysisk gps-position i det egna jaget.
De senaste tre (!) veckorna har jag hunnit med följande trippel: fylla 45 år, förärats kontorsbrillor samt bli ägare till några sköna stänk knäledsartros.
Det är då själva fan.

Saknar så gott som alla former av åldersnoja – det är inte fult att vara 45 eller någon annan ålder heller för den delen.
Tvärtom.
Men det är svårt att inte notera dessa fysiskt tämligen påtagliga inslag i vardagen.
Det är tecken i tiden som hållit sig på behörigt avstånd fram till dags dato. Vid varje knarrande knutpunkt i övergången från ett decennium till nästa har det dock funnits markörer.
Främst känslomässiga, och då främst av godo. Tycker mig bottna i ett mer givande hjärtedjup i varje nytt livskapitel.

Nu börjar emellertid kroppen kommunicera på ett rövarspråk jag tidigare inte ens behärskade under mellanstadiet i skolan, då det var synnerligen populärt bland vissa jämnåriga.
Vid försiktigt stretchande av optimistiska ljumskar, en hyggligt hyvens rygg och bitvis betongstel nacke hörs en majestätisk melodi komma farande över nejderna.
”Acoccocepoptoterora lolägogetot, momedodelolåloldoderornon äror popå inongogånongog. Älolsoskoka doditottot ytottotrore gogubobbob”.
Ler lite lätt åt det där och sätter sikte på en ständigt aktuell sanning; gör det bästa av saken.

Knän kan tränas, med glasögon kan saker och ting ses. År ska fyllas, läget gillas.
Att göra tiden till sin vän, att låta stor magi bo i det lilla. Det är sådant jag återkommer till som 45-åring.
Annat jag håller högt är ”Everybody Wants to Rule the World” av Tears for Fears.
Den har länge varit en av världens bästa låtar och fortsätter lamslå mig i melankolisk gåshud.
Skulle sedan Djurgårdens IF fortsätta rada upp segrar i allsvenskan, vinna cupen och dessutom kliva upp i SHL – ja, då låter jag udda vara jämnt och reviderar min syn på trefaldiga övertygelser hos heliga andar och sedan länge hädangångna mattesnillen.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!