Maria vill medverka i tidningen för att berätta om sitt nya liv och att hon nu slutat missbruka. Hon har tre stora kors, ett i varje öra och ett runt halsen som vittnar om en kristen tro. Vi träffas i utslussningslägenheten där hon bor fem dagar i veckan. Maria har vuxit upp i Skogsbo i Avesta. Hennes föräldrar separerade när hon var fem år och Maria berättar att hon hade mycket ångest efter ett övergrepp.
– Och jag visste inte vad ångest var, förklarar Maria som började dricka alkohol när hon var tolv år.
– Den tog bort ångesten och gjorde att jag vågade prata med människor.
Maria berättar att hon alltid känt sig annorlunda och i somras fick hon diagnosen ADHD och autism.
– Det förklarar att jag alltid känt mig annorlunda.
I 16-års ålder testade Maria droger för första gången. Missbruket förvärrades när hon var bosatt i Stockholm. Efter 18 månader i huvudstaden flyttade hon tillbaka till Avesta igen.
– Jag började jobba på Qlturhuset och drack ibland på helgerna, men inte i samma utsträckning.
2004 var Maria med i en olycka som krossade hennes hälar.
– Jag hamnade i rullstol och fick väldigt mycket smärtstillande och var alltid påverkad. Medicinerna åt jag i femton år och de blev starkare och starkare. Tramadol, Morfin och Metadon.
Då Maria levde i en våldsam relation blev hennes äldsta barn omhändertagna 2011.
– För några år sedan bad socialtjänsten mig om ursäkt för att de tagit mina barn. De skulle placerat mig och mina barn, men i stället tog de dem ifrån mig. En ursäkt hjälper inte men det känns som att jag fått lite upprättelse.
När barnen varit omhändertagna i drygt ett år låg Maria på psyket i tre månader. Det var 2012 och Maria gick in i ett tyngre missbruk av amfetamin. Året därpå blev Maria gravid och slutade med drogerna. Samtidigt kom Maria till Pingstkyrkan första gången och började som volontär på LP-cafét.
– Jag mådde bra och fick ett till barn.
I slutet av januari 2014 blev Maria misshandlad av sin man, vilket han dömdes till tre och ett halvt års fängelse. Då blev Maria ensam med barnen.
– Det gick bra och jag mådde väldigt bra av att vara ensam. Allt rullade på och jag var mycket i kyrkan som volontär.
På sommaren 2014 döptes Maria i Pingstkyrkan. Åren därpå varvades av att hon blev misshandlad och att hennes man satt i fängelse. Även deras barn omhändertogs.
– Soc sa att om vi inte skulle placera våra barn så skulle det bli ett LVM. Då placerade vi våra barn.
Maria, som inte orkade mer, tog hjälp av soc som körde henne till ett skyddat boende med högsta säkerhetsklass.
– Det var inte bra. Jag kände mig som i ett fängelse.
Maria stannade där någon månad, men åker sedan hem till Avesta och började missbruka igen. Sommaren 2018 beskriver Maria som hemsk. Hon blev då allvarligt sjuk i hepatit C och höll på att dö. Maria var då nere i ett djupt missbruk och till och från blev hon misshandlad. Försök med skyddat boende gjordes ett par gånger till.
– Det fungerade inte. Det är mycket jag vill ändra på gällande skyddat boende. Jag kände mig ensam och vilsen.
Maria och hennes män har förekommit i tidningen vid många tillfällen.
– Det var stora rubriker när jag blev misshandlad. Det stod: “man sparkade gravid kvinna i magen” på hela förstasidan.
På hösten 2018 häktas Marias man, men Maria fortsätter missbruka amfetamin till slutet av april 2019 då hon får en plats på Malmgården för första gången.
– De hade ringt mig varje dag i tre veckor, förklarar Maria som sköt upp det gång på gång.
Maria bodde på Malmgården i tio månader och sedan fick hon en lägenhet.
– Det gick hyfsat de två första månaderna.
Maria berättar om en händelse som sker i lägenheten. Ett grovt övergrepp, vilket fick henne att sjunka djupare ner i sitt missbruk.
– Djupare än vad jag varit tidigare för jag tappade min livslust totalt.
För att döva sina känslor började Maria missbruka droger som hon köpte via internet, som MDPV, och hoppades att hon skulle dö i en överdos. Under denna period träffar Maria en ny man, men 2021 bestämmer Maria sig för att flytta tillbaka till Malmgården.
Trots allt tycker hon att socialtjänsten i Avesta har tagit väl hand om henne.
– Jag har haft en terapeut under väldigt lång tid som brytt sig mycket om mig och jag har haft bra handläggare.
Maria är övertygad om att myndigheten vill göra mer än vad de gör.
– Missbrukarvården skulle behöva mycket mer pengar, men allt är politik.
Sedan 2014 har Maria väntat på att få göra utredningen som gjordes för ett år sedan och hon har väntat ett halvår på att få hjälp att medicinera sin diagnos.
Under 2022 börjar Maria som volontär i kyrkan igen, men fortsätter förhållandet med mannen och på hösten får hon ett återfall igen.
– Sen bestämde jag mig att det är nu eller aldrig. Jag bestämde att bara fokusera på mig själv för att bli frisk.
I samband med detta fick Maria en ny terapeut som hon prisar.
– Hon använder sig av gestaltterapi, det är helt otroligt. Jag har sökt det sedan jag var 20 år men har inte vetat att det funnits.
Maria säger att terapeuten hjälpt henne att vara i stunden och bli trygg i sig själv.
– Det börjar med att jag fick lära mig andas och vi har arbetat mycket med muskelminnet. Efter allt som hänt i mitt liv har det varit väldigt behövligt.
Nu har Maria bestämt sig för att leva utan någon man.
– När man lever i missbruk finns i stort sett inga bra män. Hur snälla de än är förstör drogerna dem.
Under åren som gått har många av Marias vänner dött.
– I grund och botten finns det ingen som vill missbruka. Jag anser att allt missbruk utgår från psykisk ohälsa och den som slutar missbruka behöver mycket mer stöttning.
Förra våren gick Maria Pingstkyrkans Alfakurs.
– Det var ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. När man kommer från missbruk har man många existensiella frågor. Jag kände mig inte så mycket värd, men där var jag bara “Maria”.
Inte någon narkoman.
I kyrkan fick Maria tala utan att bli ifrågasatt.
– Det var helt annorlunda emot hur jag var van att leva. Det är ingen bra miljö bland missbrukare. Det är dysfunktionellt och som kvinna blir man väldigt utsatt och utnyttjad. Det har varit väldigt lätt att köra över mig för jag har inte vågat säga nej. Om någon frågade mig om att göra en sak, som jag kunnat få många års fängelse för, så har jag gjort det även fast jag inte ville det.
Marias yngre barn är familjehemsplacerade. De äldsta har eget boende, med de två som är 17 och 18 år har hon inte träffat sedan 2011. Maria har inte längre någon rätt att bli deras vårdnadshavare, med hon hoppas få träffa sina yngsta barn igen.
– På något vis ska vi starta en kontakt.
Nu arbetstränar Maria på Pingstkyrkans LP-verksamhet som bedriver beroendevård på kristen grund. Hon får allt fler uppgifter och varit med på utbildningar och konferenser.
– Jag är jättetacksam för Pingstkyrkan. De har verkligen hjälpt mig. Inte bara med min tro. De har hjälpt mig med gemenskap och jag har människor som jag kan lita på. Jag vet att det finns någon när jag behöver det. Det har jag inte haft förut.
På fredagsförmiddagarna brukar Maria stå utanför Systembolaget och bjuda förbipasserande på fika.
– Så fort vädret tillåter kommer jag stå på stan igen, förklarar Maria som serverar kaffe, bullar och lite värmande ord.
Ibland möter Maria sina gamla missbrukarvänner på stan.
– Det är ingen som frågar om jag ska hänga med dem, det är jättefint. De är jätteglada för min skull och ser min förändring. Jag log aldrig som missbrukare, nu är jag alltid glad och njuter av livet.
Till vårens Alphakurs har Maria fått med sig sju personer från Malmgården.
– De ser hur jag har utvecklats och blivit nyfikna på hur jag gjort. Jag tycker om att evangelisera, prata med människor och leda dem rätt.
