Den 8 mars varje år är det den internationella kvinnodagen över hela världen. En högtidsdag med möten och demonstrationer för att markera solidaritet för kvinnan.
Det var den socialistiska kvinnokonferensen i Köpenhamn 1910 som instiftade en dag till stöd för kvinnlig rösträtt. Under ledning av den tyska feministen Clara Zetkin firades därefter dagen årligen i många länder, i Sverige från och med 1912, på varierande datum under våren.
Men redan året innan, 1909, firades den första kvinnodagen. Detta skedde i USA den 28 februari och arrangör var det amerikanska socialistpartiet.
Kvinnor i USA fortsatte att fira dagen den sista söndagen i februari fram till 1913.
Under ett möte, arrangerat av Socialist International i Köpenhamn, instiftades 1910 en kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt.
Förslaget antogs enhälligt av mer än 100 kvinnor från 17 olika länder, bland andra av de tre första kvinnliga medlemmarna av Finlands parlament. Inget bestämt datum för kvinnodagen sattes dock.
Året efter, 1911, firades Internationella kvinnodagen för första gången i Österrike, Danmark, Tyskland och Schweiz, där mer än en miljon kvinnor och män deltog i möten.
Förutom att kräva rösträtt och rätt till offentliga ämbeten, krävde de rätt till att arbeta, rätt till facklig utbildning och att få slut på diskriminering på arbetsplatsen.
Som en del av fredsrörelsen, som började spira i slutet av första världskriget, firade ryska kvinnor sin första kvinnodag den sista söndagen i februari 1913. Överallt i Europa hölls kvinnomöten på eller runt den 8 mars följande år, antingen för att protestera mot kriget eller för att uttrycka solidaritet med sina medsystrar.
Två miljoner ryska soldater dog i första världskriget och ryska kvinnor valde återigen den sista söndagen i februari till att strejka för ”bröd och fred”. De politiska ledarna var emot strejken, men kvinnorna fortsatte. Resten är historia: Fyra dagar senare tvingades tsaren att abdikera och den provisoriska regeringen gav kvinnor rösträtt.
Den historiska söndagen var den 23 februari enligt den julianska kalendern som då användes i Ryssland, och den 8 mars enligt den gregorianska som användes överallt.
Sedan dess har den internationella kvinnodagen fått en ny global betydelse för kvinnor i både utvecklade och utvecklingsländer.
Den internationella kvinnodagen är alltmer ett tillfälle att tänka tillbaka på de framsteg som nåtts, att kräva förändringar och att fira de kvinnor som med mod och beslutsamhet har spelat en avgörande roll i utvecklingen av kvinnans rättigheter.
När ryska revolutionen splittrade arbetarrörelsen fortsatte den kommunistiska grenen firandet och fastslog 1921 datum till 8 mars. I alla länder där fascistiska och nazistiska partier kom till makten under mellankrigs- och krigsåren förbjöds den så kallade röda dagen, men redan 8 mars 1945 samlades vänsterkvinnor från Europas motståndsrörelser till möte i London. I Sovjetunionen och Östeuropa levde 8 mars vidare som officiell högtidsdag.
År 1969 firades 8 mars av nyfeminister vid University of California i Berkeley, och idén togs upp på olika håll i USA och Europa.
Det första öppna mötet i Sverige ordnades 1972 av Grupp 8 och Svenska Kvinnors Vänsterförbund.
År 1977 rekommenderade FN ett allmänt firande av den internationella kvinnodagen.
Firandets socialistiska karaktär har tonats ned, och numera deltar även opolitiska kvinnoorganisationer.
Källor: unric.org samt www.ne.se
Nationell helgdag
Den 8 mars är idag en nationell helgdag i Angola, Armenien, Azerbajdzjan, Belarus, Burkina Faso, Cypern, Eritrea, Georgien, Guinea-Bissau, Kazakstan, Kambodja, Kirgizistan, Laos, Madagaskar, Moldavien, Mongoliet, Nepal, Nordmakedonien, Ryssland, Serbien, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uganda, Ukraina, Uzbekistan, Vietnam och Zambia.
I Kina får alla kvinnor en ledig eftermiddag från arbetet.
