Vad gör loppisar med oss?
Ponera att du är på en loppis. Du ser en pryl, plockar upp den. Vrider och vänder. Säljaren frågar om du vill köpa den. Du svarar inte ens, lägger tillbaka den och går vidare. Nästa bord. Du ser en sak som du blir en smula exalterad över, ropar efter säljaren: "Vad ska du ha? Jag köper den direkt! Du får svaret: 75 kronor. Du ställer tillbaka den, utan ett ord, och går vidare. Du går vidare, ser ytterligare en pryl som du bara måste ha. Den är otymplig och kräver sin mankraft. Du kommer överens med säljaren att du tingar prylen återkommer för upphämtning. Inom kort skjuter du upp tiden till i morgon. Eller nej, förresten, du kommer förbi på lördag. Du ångrar dig på söndag och meddelar säljaren att det blir ingen affär.
Nej, så beter man ju sig inte. Inte i min verklighet i alla fall.
Men det finns en annan verklighet. Den på Marketplace. Där råder sociala koder som härrör från en helt annan dimension. Och löften är till för att svikas.
Jag städar undan där hemma pö om pö. Dottern växer och kläderna krymper snabbt i garderoben, leksakerna blir mer och mer barnsliga och då och då samlar jag kraft, stålsätter mig och lägger ut något till försäljning på nätet. I 96 procent av fallen går affärerna smärtfritt, ibland nästan för elegant och väloljat. När jag fått swishen tänker jag ibland; Oj! Här gick det undan.
Men det finns element som slukar både tid och energi. "Är den här varan fortfarande till salu?". Ja, det är den. Inget svar. Ytterligare tre personer hör av sig. En vill pruta, en annan vill avvakta och den tredje hämtar prylen nästintill omgående. Den som ville avvakta blir då märkbart sur. Prutaren kommer med ytterligare skambud. Då gäller att snabbt märka annonsen som såld och avslutad.
Gubben Höst är på ingång och det betyder barnloppisar med fodrat tema. Här finns ytterligare en kategori: Skygglappsshopparna. Här ligger kläderna oftast prydligt uppradade i ordning: storlekar, lång-, och kortärmat, mössor, byxor, finger-, och tumvantar. Så hade de kunnat få ligga resten av dagen. Nej, skygglapparna på och likt en skördetröska gäller det att hitta "rätt" kläder till sina små. Och det är jag och ytterligare fyra män på de här loppisarna. Vi kanske är fler ibland, men vi är försvinnande få och i extrem minoritet och i det närmaste rödlistade. Varför? Jag ställer ofta den frågan till mig själv. Men oftast är det jag och 253 morsor. Eller som autocorrect ville ha det stavat: Mordor.