"Nu lämnar jag över stafettpinnen"
När maskören vid Ingmarsspelen i Nås skulle sluta sminka där fick jag frågan om jag kunde tänka mig att ta över. Kvinnan som hade jobbet före mig hade tre års maskörutbildning och jag arbetade då som frisör, men hade ingen erfarenhet av teater.
Men jag tyckte det lät så spännande så jag tackade ja, med löftet om att få hjälp med hur det gick till att sminka de olika karaktärerna i pjäsen.
Ingmarsspelen av Rune Lindström har spelats på somrarna i Nås sedan 1959 och bygger på Selma Lagerlöfs Jerusalem. Den romanen bygger i sin tur på en sann händelse om 37 Nåsbor som sålde sina gårdar och följde en karismatisk ledare till Jerusalem i slutet av 1800-talet för att invänta Jesus återkomst.
Första året gick jag bara bredvid för att lära mig men året därpå var det dags att stå på egna ben. Det var 25 år sedan.
Det var nervöst i början men flera av skådespelarna var erfarna så vi hjälptes åt och det gick bättre och bättre.
Och jag har aldrig ångrat att jag tackade ja, jag har känt mig stolt över förtroendet och det har varit roligt att ha varit en kugge i hjulet bakom scenen.
Åren vid Ingmarsspelen har gett mig så många fina minnen. Ofta har det varit hysteriskt roligt bakom scenen, men det har också förekommit många allvarliga samtal i sminklogen. Ibland har det varit tufft, men det har också varit fantastiskt att se alla duktiga barn som tagit sina roller på största allvar och sedan sett dem växa upp och ibland få nya roller i spelen.
Det finns också minnen av sorg när medarbetare drabbats av dödsfall eller psykisk ohälsa.
Jag har mött så speciella människor med olika talanger och ovanliga intressen. Och det är otroligt att så många fantastiskt duktiga musiker alltid funnits i Ingmarsspelens lilla ensemble.
Sen är det nog bara på Ingmarsspelen jag någonsin får se en man med hög utbildning och status i samhället tar skurhinken med ett leende för att gå och städa toaletterna på själva festplatsen.
Men allt har sin tid och nu känner jag det är dags för mig, Smink-Maria, att lämna över stafettpinnen till nästa. Jag kommer nog att sakna det ibland, men i stället får jag nu lite mer tid att göra sånt som alltid är svårt att hinna med på sommaren.