Att skapa för evigheten eller för kattlådan
Nyligen invigdes en bro i Borlänge, Paradisbron. Den ska, enligt experterna, hålla i evigheter. Eller närmare bestämt i 120 år.
120 år! Det låter stabilt och säkert – men helt overkligt länge.
Bron kommer förmodligen att överleva dem som byggt den med råge. Inte ens deras barnbarn behöver bekymra sig över om bron verkligen är riktigt bra. Men kanske barnbarnsbarnbarnen på ålderns höst kan fundera på om den då urgamla bron verkligen håller än.
Om allt går som planerat så ska bron nämligen bytas ut nästa gång år 2145. En obegriplig siffra som inte ens låter som ett årtal, mer som en prislapp på en vinterjacka för halva priset.
Hur som helst måste det kännas fantastiskt tillfredsställande att skapa något som verkligen är beständigt och blir kvar i många generationer.
Själv jobbar jag med en produkt som är obeständig, nästan försvinnande flyktig – oavsett om den läses digitalt eller i papper.
Så fort någon läst en nyhetstidning brukar den ju slängas. Har vi som gjort den tur så hamnar den i återvinningen och blir till nytt tidningspapper. Den kan också användas för att slå in ömtåliga prylar i och förhoppningsvis läsas igen när sakerna packas upp.
När man lagt mycket arbete på en artikel, ett foto eller layouten på en tidningssida så vill man förstås att det ska bevaras på något sätt. Förhoppningsvis klipper någon ur det, sätter in i en pärm, nålar upp på väggen eller skickar till en vän. Mest troligt är dock att någon inte gör det …
Det kan kännas tråkigt att det vi skapat – åtminstone vad det verkar – bara upphör att finnas i materiell form. Oavsett hur fantastiska bilder eller texter det var i tidningen.
Ibland är det förstås en lättnad – som när man gjort bort sig.
Förr brukade omgivningen trösta journalister med standardfrasen: ”Tänk inte mer på det; i morgon slår de in fisk i tidningen”. Och så var det misstaget glömt!
Slå in fisk i tidningar är det nog få som gör nuförtiden, men det finns andra användningsområden när den är läst. Kattlådan kan till exempel vara en populär slutstation. Andra alternativ är längst ner i kompostpåsen eller som tändhjälp i en brasa.
Även om tidningarna i sig inte varar så länge, så kanske något av innehållet intresserar, upprör eller roar för stunden. Det hoppas jag att denna krönika också gör.
Över 106 000 hushåll i södra Dalarna kan ta del av krönikan, så det vore väl ett uselt betyg till undertecknad om inte en enda läsare klippte ut den!
Men om du har läst så här långt och ändå inte tänkt spara tidningssidan, så vet du vad du ska göra:
Slå in en fisk i den, vet ja!