Min uppgift är att sminka och fixa med hår och skägg på skådespelarna och det ska bli så roligt att vara tillbaka.
I 19 år har jag ringt och beställt teatersmink inför spelen, jag brukar få prata med någon trevlig person och det är så bra att kunna diskutera och ställa frågor om det behövs.
I år när jag ringde bad hon som svarade att jag skulle göra min beställning digitalt.
Å nej! Jag försökte och frågade en gång till om vi inte kunde ta det då direkt på telefon, men hon ville att jag skulle försöka i alla fall så jag lovade att göra det förstås.
Nu gick det bra med beställningen skulle det visa sig, även om det tog längre tid än vanligt, och att det var någon kod jag saknade för att få rabatt. Det fick jag hoppa över, för jag kunde ju inte fråga någon om det.
Men att det gick bra var också tack vare att jag kände igen produkterna och deras beställningsnummer från gamla fakturor som jag sparat. Annars hade det varit ganska svårt att veta exempelvis vilken hudton som skulle passa, när det inte fanns någon kunnig att diskutera med.
Jag borde inte ha blivit så överraskad över att beställningen nu skulle göras digitalt, det är ju dit vi är på väg inom alltfler områden. Och det går fort.
Naturligtvis är digitaliseringen fantastisk på många sätt och underlättar allas våra liv. Men jag kan fundera om vi inte blivit lite duperade att tro att vi måste hänga med på allt.
För om du kan lära dig allt nytt då förväntas det av dig att du gör det. Och inte bara det, du förväntas dessutom gärna göra det. För vem vill ses som bakåtsträvande? Eller teknikfientlig? Och ingen vill ju vara den som inte klarar av att göra allt digitalt. Åtminstone är det kanske inte något man gärna går och skryter om.
Men om jag får välja på att beställa genom att klicka mig fram på datorn eller prata med en människa så väljer jag människan. Och det står jag för utan att skämmas.
