ANNONS

“Farfars hedersuppdrag på julafton”

Farfar Gösta hade en hedersuppdrag under julen – att fixa sillsalladen. Han var född 1912 och tillhörde generationen av män som inte hjälpte till så mycket i köket. Men när det var jul då var sillsalladen hans uppgift.

Plus att han gick upp med glassen till frysen på övervåningen vid 18-tiden.
Då hade Kalle Anka och hans vänner, julmaten och efterrätten avklarats.
Det tog lång tid för farfar att leverera glassen till frysen – så lång tid att han varje julafton missade jultomtens besök.
Den då lilla Niclas förstod inte sammnhanget och tyckte förstås synd om farfar.
Julklappar fick farfar också, men dessa låg oöppnade i flera dagar på hans skrivbord i tv-rummet. Varför vet jag inte, men troligen för att farfar tyckte det var roliga att ge än att få.

Mina barn tror inte längre på jultomten, men julklappar vill de förstås ha.
Min dotter Emma, då tre år, var så rädd för tomten att han (jag!) helt enkelt fick sätta på sig masken igen för att sedan ta av sig den och visa att tomten som nyss delat ut paket helt enkelt var hennes pappa.
Hon skrek rakt ut av rädsla,men lugnade sig lite när hon fick reda på sanningen.
Samma scenario var det för sonen Victor (numera 20 år). Han kröp upp i soffan med kusinen Emil och tårarna rann nedför deras kinder.
Lite galenskap är det ändå det här med jultomten…

Nu har min dotter Emma blivit 32 år och har eget barn i form av lilla Lucy. Förra julen var Lucy nio månader och reagerade inte speciellt mycket när tomten dök upp.
Hur blir det i år?
Kommer Lucy, som fyller två år i mars, att bli rädd eller bara nyfiken?
Det här med jultomten är, om vi ska vara ärliga, en lite skum tradition. Barnen blir skrämda och vi är nog många som hotat barnen med ”om du inte är snäll kommer inte tomten”.
I år ska det bli både spännande och läskigt att se hur mitt älskade barnbarn reagerar när jultomten kliver över tröskeln.

Min farfars sillsallad har jag gjort vid ett antal jular, men de senaste åren har jag avstått. Det är helt enkelt ingen annan än jag som äter den.
Men varje jul finns Gösta med mig och julaftarna i Ringvalla utanför Sala fick mig att älska julen.
Inte bara för maten och julklapparna – det är en tid för vila och eftertanke.

Facebook

ANNONS

ANNONS