Paret tar emot i den gamla skolan som ligger på sanatorieområdet i Tjärnan. Huset är på 350 kvadratmeter, fördelat på massor av rum med väldigt högt i tak.
– Vi tror att vårt kök tidigare var en gammal gymnastiksal. Sedan var det nog ett klassrum på bottenvåningen och så bodde lärarinnan på övervåningen, där det finns fyra identiska rum samt ett rum som förmodligen var hennes kontor. Det sägs att barnen inte fick gå upp för trappan, säger Jennie Andersson.
Sanatoriet har drygt 100 år på nacken men paret har inte så mycket information om husets historia.
– Det är förmodligen byggt 1909 eller något år senare. Det är lite oklart. Förmodligen insåg man att barnen som bodde på sanatoriet behövde undervisning och då byggdes skolan, säger Jennie Andersson.
– Det var Stockholms Stad som drev detta, så det finns nog mer ritningar och information hos dem, säger Rasmus Wikström.
Paret köpte huset i december 2019, alltså strax innan pandemin slog till. Till skillnad från många andra så har deras fritid knappt påverkats alls av pandemin.
– Nej, vi hade ju jobbat på likadant med renoveringen oavsett om det varit pandemi eller som vanligt, säger Jennie Andersson.
– Så det är ju en klar fördel. Vi har ju inte behövt välja bort andra saker för att jobba med renoveringen, eftersom det inte har funnits så många andra saker som vi hade behövt välja bort, säger Rasmus Wikström.
Inledningsvis fokuserade de på att färdigställa en lägenhet på ovanvåningen i ett av grannhuset, som är en gammal tvätthall.
– Det gjorde att vi kunde flytta till gården. Sedan har vi lagt mycket tid på att röja upp på tomten och i trädgården. Huset har stått helt tomt de senaste 10-15 åren, säger Jennie Andersson.
Det fanns inget kök i huset, så paret började renoveringen med att planera och bygga upp köket.
– När skolan användes så behövdes inget kök, då de kunde äta i sanatoriet. Så vi fick verkligen börja från noll med köket som nyligen blev klart. Vi hade hoppats på att det skulle bli klart under hösten men det dröjde fram till 1 advent, säger Jennie Andersson.
En sak som försenat renoveringsarbetet var en stor fuktskada i hallen.
– Vi skulle bara byta ut en bjälke men upptäckte fukten och det slutade med att vi fick riva upp hela golvet och lägga nytt. Det sinkade oss med 3-4 veckor, säger Jennie Andersson.
Hur kom det sig att ni fastnade för det här huset?
– Det dök bara upp, så vi åkte hit och tittade. Egentligen var vi inte ute efter ett så stort projekt, men prislappen var bra så vi slog till. Vi är inte rädda för att jobba hårt utan väljer att se möjligheterna. Det är bara vi och tiden som sätter gränserna. Men all fritid går ju åt till detta, vi vet verkligen vad vi ska ägna ledigheter och semesterdagar till framöver, säger Jennie Andersson.
– Och om vi hade byggt nytt så hade vi inte alls byggt så här stort, eller ha haft så här högt i tak. Det är ju stort och pampigt, men det tar tid att värma upp och det är väldigt opraktiskt att renovera när det är så högt i tag, säger Rasmus Wikström.
Rasmus kommer från början från Saxdalen i Ludvika kommun men har bott på olika platser i Säters kommun de senaste 20 åren. Jennie kommer från Östergötland. Paret har valt att göra det allra mesta av renoveringen på egen hand.
– Det är ju en kostnadsfråga att ta in hantverkare. Men det måste vi göra med badrummet, så att det blir riktigt gjort. Det får vi kosta på oss, säger Rasmus.
– Vi är rätt händiga båda två och har hållit i verktyg förut. Men vi lär oss massor under vägen, säger Jennie.
Köket är i stort sett klart och där har paret bytt ut alla fönster, till gammeldags fönster.
– Det var viktigt för oss att återställa fönstren. Vi köpte gamla fönster som passade bättre i huset. Men sedan har vi fått skrapa, kitta och måla dem och det har tagit väldigt lång tid. Där har frustrationen kommit, att man har stått och skrapat och skrapat på ett gammalt fönster och tycker att man inte kommer någonstans. Just då känner man bara för att strunta i allt och sälja huset. Men vi försöker tänka positivt och se framåt, säger Jennie Andersson.
Men det måste vara en häftig känsla att drömma om när allt är klart?
– Ja, vi drömmer om att få flytta in och att man bara kan gå ner från sovrummet och in i köket och dricka morgonkaffet. Och så längtar jag efter att få börja inreda. Jag gillar det rustika och vill blanda rustikt med sekelskifte, säger Jennie Andersson.
– Vi längtar efter att få flytta in och bo här. Men man inser ju hur mycket arbete det är kvar. Jag har inte ens vågat tänka på att det finns en övervåning också, som vi ska börja jobba med senare. Om vi hade vetat från start hur mycket jobb, och oväntat extrajobb, det skulle bli så hade vi nog aldrig köpt huset, säger Rasmus Wikström.
Däremot har paret ett bra knep för att inte renoveringen ska ta över deras liv fullständigt.
– Det är viktigt att få ta ett break från detta, när man behöver det, och göra något helt annat. Det kan handla om att gå ut och äta, tillsammans eller med en kompis, eller att bara komma bort ett tag. Det här med renoveringen ska ju vara roligt så det är viktigt att man inte tappar bort det på vägen, säger Jennie Andersson.
De har dock en väldigt klar målbild att sträva efter.
– Vi ska gifta oss i sommar så målbilden är att ha klart minst ett rum då, som jag och mina tärnor kan sova i under natten till bröllopet. Sedan är målet att vi ska kunna flytta hit på riktigt till hösten, säger Jennie Andersson.
Fotnot: Det går att följa parets arbete med renoveringen via Instagramkontot @sanatorieskolan
Artikeln publicerades i Annonsbladet Dalarna (Hedemora/Säter) nr 6, 2022
