Vi har pratat via telefon flera gånger – nu ska vi mötas. Platsen blir förstås ett ställe där Stina Nilsson varit många gånger.
– Ja, här har jag tränat mycket, säger hon och tittar ut över området vid Dalahästens skidcenter, det vill säga Åsbo.
Vi slår oss ned utanför Dalahästens skidcenters byggnad, som ägs av Rembo IK, Brovallens IF och Avesta Alpina samt några mindre ickeaktiva klubbar. Flera golfspelare passerar under tiden, det är ju som bekant sommar, en varm sådan, och golfspelarnas korta säsong är i gång.
Spelar du golf?
– Nej, men jag har provat, men det var på låg- och mellanstadiet, säger Stina.
Slalom?
– Ja, det tycker jag är kul och det försöker jag hinna med.
Det är en varm junidag och Stina är inne i uppbyggnadsperioden inför säsongen 2023/24.
Och jag hinner knappt ställa frågan innan Stina…
– Jag får ofta frågan om hur mycket jag tränar. Hur många pass det blir och så vidare.
Det känns som om 19-åringen har tröttnat lite på den frågan och givetvis gick även jag i fällan.
Men för oss icke elitidrottare finns det alltid en nyfikenhet om hur mycket det krävs för att bli bra i något.
– Det kan jag förstå, säger hon och ler.
Hinner du med så mycket annat än träna, äta, sova och plugga?
– Ja, det tycker jag, men mycket av den lediga tiden vill jag vara med familjen. Jag är familjekär, ler hon.
Familjen är förutom mamma och pappa även en storebror och en lillasyster.
Stina är tjejen från Folkärna som inte för så länge sen bytte sport – från längdskidor till skidskytte.
Vi pratar om den gångna säsongen som kanske inte blev vad Stina hade tänkt sig.
– Jag var sjuk förra sommaren och åkte på en del skador. Då fick jag lägga om träningen. Jag hade hoppats att det skulle gå bättre, men jag fick inte skyttet att fungera.
Ändå blev det ett stafettsilver vid junior-SM med sin nya klubb SK Bore Torsby.
– Det var ändå positivt och jag hade några andra bra tävlingar också. Men i år mötte jag de som var ett och två år äldre än mig och det gjorde det tuffare. Jag vill ändå prestera bra, men det var ett tufft kliv. Nu ser jag fram emot nästa säsong.
Men det märks på Stina att hon inte är helt nöjd med den gångna vintern och nu gör hon allt för att kommande säsong ska bli bra.
Hur ser din träning ut just nu?
– Det är mycket landsvägscykling, rullskidor och löpning. Det är ganska långa pass, från två till fyra timmar.
Bara några dagar efter vårt möte ska hon städa ur lägenheten i Torsby, där hon nyligen avslutade sin gymnasieutbildning.
Nu väntar studier i Luleå där hon ska läsa ekonomi och ha Joakim Abrahamsson som tränare. Universitetet är ett av landets elitidrottsvänliga lärosäten och träningen stöds av Svenska Skidsportsförbundet.
Hur ser sommaren ut?
– Tidigare har jag jobbat på ett hotell i Sälen, men inte i år. Nu ska jag fokusera på träning, men också hitta de som vill sponsra mig. Det vill säga, de som vill vara min samarbetspartner.
Stina berättar att hon har haft bra stöd av lokala företag de senaste åren och nu hoppas hon att de ska fortsätta vara med i hennes satsning mot toppen.
– Det är kostsamt att syssla med skidskytte. Bara ammunitionen på träning kostar runt 25 000 kronor per säsong, berättar Stina.
Till det kommer givetvis resor, boende plus en hel del annat.
– Jag är oerhört tacksam över det stöd jag hittills fått, bland annat från Rembo IK.
Stödet från pappa och mamma är också viktigt, utan dem skulle det inte fungera säger hon.
– De är fantastiska.
Tova Andersson är också en skidtjej från Avesta som vill nå toppen och som Lokalt i skrivit om flera gånger.
Känner ni varandra bra?
– Ja, det gör vi. Vi har tränat ihop och åkt på tävlingar tillsammans i flera år. Vi har bra kontakt och är vänner.
Vi som följer sporten skidskytte har förstås en hel del funderingar. En är hur det är att komma till skyttet efter att ha gått för hårt i spåret innan.
– Då går det inte att skjuta och värst är stående. Det är syra i benen och det går inte att stå still. Benen darrar.
Har du gått för hårt någon gång?
– Ja, det har alla skidskyttar gjort.
Stina förklarar hur man ska andas, eller inte, när man skjuter. Ja, det är en hel vetenskap att förstå sig på sporten skidskytte.
Vad har du för drömmar?
– Att jag ska må bra. Och att få fortsätta göra det jag tycker är kul.
Vad tror du att du gör om fem år?
– Jag hoppas jag håller på med skidskytte och att jag avslutat utbildningen.
Om tio år?
– Då hoppas jag att jag har barn. Och villa, vovve och Volvo (ha ha).
Fem frågor till Stina Nilsson
1) Hur många bor det i Folkärna?
– Okej…. Jag gissar på 250.
Rätt svar: 283 (får anses som rätt svar).
2) Vad heter sjön vid Folkärna?
– Bäsingen. Jag åkte förbi där med rullskidor i förmiddags.
Rätt svar: Bäsingen.
3) Vad heter speedwayföraren från Avesta som vunnit flera VM-guld?
– Tony Rickardsson. Vi bor ju nästan grannar.
Rätt svar: Tony Rickardsson.
4) Vad heter Avestas kommunalråd?
– Det är väl han socialdemokraten, Lars Isacsson!
Rätt svar: Blerta Krenzi.
5) Vad heter den kände dragspelaren som bodde i Avesta och som gick bort 1966?
– Det var svårt. Calle någonting. Nej, jag kan inte.
Rätt svar: Calle Jularbo.
Resultat: 3,5 rätt – godkänt.
