Att som regissör följa med sin film på turné ut i landet är inte helt unikt, men ändå inte så vanligt.
– Jag tycker det börjar bli en nödvändighet. Dels för att försöka dra folk till bio, vilket är svårt nog, dels för att det finns ett ansvar att komma och berätta om sin film. Det blir ett mervärde för publiken, tycker Jimmy Olsson.
Med denna närhet till biobesökarna måste Jimmy även stå tillsvars inför publiken.
– Ja, gud ja, det är jätteroligt, tycker han om den biten.
Jimmy spelar sig själv i filmen. Han är journalisten som vill ta reda på hur det gick för tre av våra folkkära sagofigurer i vuxen ålder. Pippi Långstrump som spelas av Ann Petrén, Alfons Åberg som spelas av Peter Andersson och Reine Brynolfsson i rollen som Karlsson på taket. Enligt Jimmy var Reine lite ”halvskeptisk” till projektet.
– Ann Petrén sa att det var den dummaste idén som hon hört talas om. Hon tyckte det var dumt med roligt, förklarar Jimmy Olsson och att hon var castad blev anledningen till att Reine tackade ja till att vara med i filmen.
Jimmy har läst böckerna när han var liten och som vuxen för sina barn.
– Det är odödliga personligheter som alltid kommer finnas inom svensk litteratur. Alla tre är ikoniska karaktärer, anser Jimmy.
– Vi har lämnat dessa figurer, men jag har valt att leta upp dem trots ett konsensus om att vi ska låta dem vara för vi vill inte se om de mår dåligt. Vi vill bara minnas det som var bra.
Ulla Abrahamsen och Torvald Andersson hade åkt från Borlänge för att se filmen.
– Förra gången jag besökte Folkets hus i Säter föreläste Inger Nilsson om hur det var att vara Pippi Långstrump, berättar Ulla och skrattar.
Hon är ett stort fan av Astrid Lindgren och inför premiären kände hon en oro för att filmens karaktärer inte skulle må så bra, medan Torvald tycker att det är roligt att någon vågar ge ett annat perspektiv och ”busa med dessa heliga figurer”.
Det är främst på sociala medier som folk varit sura mot Jimmy. En av reaktionerna är att vissa ogillat ödet han gett Pippi Långstrump och att Jimmy inte ska ”talla på kulturarvet”.
– Det är ändå med glimten i ögat, tillägger han.
Vid besöket i Säter avslöjade Jimmy att han planerar en serie med sex nya karaktärer, vilket kanske kan bli en tv-produktion.
– Kruxet är att jag måste hitta folkkära figurer som skulle kunna leva och finnas på riktigt.
Jimmy ger exempel på karaktärer som skulle kunna fungera i ett liknande koncept:
– Pojken med guldbyxorna, kvinnorna på Saltkråkan, samt Loranga och mazarin. Det är en super-dysfunktionell familj, konstaterar Jimmy.
”Bert den siste oskulden” är en annan person som kan bli aktuell för Jimmys granskning.
– Vad händer med en sådan person, som har så undertryckta känslor, när han blir vuxen? Det kan ju bara sluta illa, konstaterar Jimmy.
Just det dysfunktionella triggar igång Jimmy.
– Ja, jag gillar mörker och den felande länken hos människan. Jag faschineras av ”vad hände sen”-grejen.
Och att vi människor gottar oss åt att det går dåligt för andra. Mänskligt beteende är superintressant och jag vill grotta ner mig i varför man gör saker och varför en person blir den de blir. Jimmy tycker själv att hans egna uppväxt i Helsingborg varit bra.
– Jag hade en ytterst ”vanlig” uppväxt.
I böckerna har Jimmy snappat upp mörka detaljer som Alfons Åbergs frånvarande pappa som gömde sig bakom en stor tidning.
– Även fast han var där så är han ändå inte närvarande. Det är ett djävla djup i de här böckerna. Det är inte bara små problem utan det går att gräva ännu djupare som barn reflekterar över som utanförskap, orättvisor, mobbing och kärlek.
Senast Jimmy var i Säter, för 22 år sedan, besökte han Biograf och TV museet.
– Jag gick någon konstig filmrelaterad kurs och sov på ett märkligt vandrarhem. På väg dit gick jag förbi mentalvårdsområdet där Thomas Quick satt och jag tyckte det var superläskigt, minns Jimmy.
Efter filmvisningen konstaterar Ulla Abrahamsen och Torvald Andersson att filmen var jättebra.
– Skådespelarna spelade med ett allvar, fast det inte är på allvar. Så jag går härifrån med ett stort leende utan att skratta. Det var verkligen realistiskt gjort, tyckte Torvald.
– Jag tyckte väldigt synd om Karlsson och Pippi fick mig att tro på det hon sa, konstaterade Ulla som gärna kommer tillbaka till Säter på något likande arrangemang.
Jimmy hoppas att den som ser filmen kommer uppleva karaktärernas barndom annorlunda.
– Det är absolut det främsta målet, sammanfattar regissören.
– Vi hade självklart önskat att fler hade kommit, men de som kom verkade väldigt nöjda, sa verksamhetsansvariga Isabelle Hallgren, efter arrangemanget.
Folkets hus har inte haft någon regissör på plats tidigare, men via livesänd direktlänk.
– När triangel of sadness visades var Ruben Östlund med på länk från Stockholm, berättar Isabell, som exempel.
Isabell säger att Folkets husföreningen gärna skulle köra detta koncept fler gånger och hakar på när ”tillfälle ges”.
