Det är i ett samrådsyttrande om tillståndspliktig vattenverksamhet som Naturskyddsföreningen tar upp vad föreningen anser kan få allvarliga konsekvenser för miljön.
Det handlar om att man i papperstillverkning i KP bränt och rostat svavelkis för att tillverka svavelsyra till sulfitfabriken under många år.
“Restprodukten blev kisaska, innehållande bland annat tungmetaller”, skriver ordföranden Börje Eriksson och fortsätter:
“Den största delen av avfallet från bruket lades ända till sen tid ut omkring industrin som fyllnadsmassor på bägge sidor om älven”.
Eftersom kisaska har höga halter av tungmetaller som zink, bly, koppar och arsenik anser föreningen att mängden och spridningen i område måste inventeras noggrant innan någon börjar gräva i området.
“Gifterna riskerar att spridas om de följer med en okontrollerad avvattning av området ner i älven till exempel”.
Om risk för läckage finns så måste kisaskan, enligt Naturskyddsföreningen, antingen kapslas in i området eller också måste en omfattande saneras göras.
Föreningen kräver också en noggrannare analys för hur grundvattnet i området påverkas.
“Vi anser att länsstyrelsen måste ställa mycket stora säkerhetskrav på en sådan här verksamhet”, avslutar föreningen.
Länsstyrelsen är den myndighet som ger tillstånd för åtgärder som påverkar vattnet och ställer krav på hur de ska genomföras.
