När tidningen besökte Avesta konsthall var konstnärerna i full gång med att hänga sin utställning.
– Här upptäckte vi att bilderna har samma själ. Det är olika språk men ändå samma, förklarar Margareta och pekar på två bilder gjorda av henne respektive William.
Hon är uppvuxen i Lycka men bor i Örebro. William å sin sida är uppvuxen i Örebro, men bor i Lycka.
Margareta skapar bilder ur sitt omedvetna medan William avbildar omgivningen; men inte helt realistiskt utan mer på ett känslomässigt plan.
– Du kan gå in och känna lukten på varje sten. Det är en väldig skillnad mot om du målar efter ett fotografi, för foto är inte som vi upplever det. Därför är det viktigt med fysiska bilder, säger Margareta Lindman.
De bägge konstnärerna möttes under en utställning i Örebro år 2022. William, 25 år, hade just utexaminerats från Umeå konsthögskola och var osäker på vad framtiden skulle ge.
Margareta, 63 år, har en lång karriär bakom sig och fick förtroende för William. Därför erbjöd hon honom att bo på hennes familjs gård i Lycka.
– Min mor dog och vi hade djuren och behövde någon som kunde ta hand om alla gamla katter och höns.
En dörr av möjligheter öppnades för William. Nu bor han på gården där han har en egen ateljé.
– Jag trivs. Det är väldigt mycket tid i ateljén. Det är där alla målningar jag ställer ut här är från, säger han.
William Jernbergs bilder är gjorda i oljepastell på duk. I november mottog han ett stipendium på 100 000 kronor ur Hans Majestät Konungens hand. Det var Konstakademien i Stockholm som arrangerade tävlingen: ”Den tänkande handen”, i samarbete med Kungl. Hovstaterna.
I juryns motivering stod bland annat: ”Om betraktaren kisar framträder motiven figurativa, exakta, och med en ljusets perfektion.”
– Jag har stort intresse för ljuset och att teckna hur det faller och försöka förstå, i anslutning till motivet, vad det är för något. Det är att använda ögonen på ett annat sätt. Det är inte ett fotografiskt öga utan nåt annat, inkännande i processen. Det är det jag tycker att måleriet handlar om – att man hittar ett annat sätt att se på sin tillvaro och allt runt omkring en.
Har du upptäckt några nya sätt att se på?
– Om man försöker se på saker som om det är första gången man ser dem, angriper man det på ett sätt som borde vara främmande för en.
Du menar att det inte blir en schablonbild?
– Ja, en bra målare kan göra så och jag försöker vara en bra målare men det är inte lätt.
William Jernbergs bilder är små och ligger utspridda på golvet medan Margareta Lindmans står uppradade mot väggarna.
Hon målar i blandtekniker med äggoljetempera, olja, kol och gör egna jordfärger. Hon har levt på sin konst sedan 1990-talet och har många utställningar i bagaget, både i Sverige och utomlands.
– Jag är inte som William att jag går ut och tecknar av en plats. Eftersom jag jobbar mycket i ateljé har det blivit mer som att det man har i kroppen kommer fram.
– Jag använder porslinskärvor som jag hittar ute. Jag tycker livet är väldigt mycket skärvor; när man börjar bli gammal inser man att de där stunderna av närvaro som man minns, de är som skärvor. Alla samlar sin lilla korg med skärvor om hur det var då och med vår uppfattning om hur världen ser ut.
