Militären Mattias Flink dömdes 1995 av Högsta domstolen till livstids fängelse. Detta efter att hans gärningar bragt sju människor i åldrarna 20-35 om livet.
2014 blev han frigiven och bor i dag långt från Falun. Arbetar som skogshuggare, ägnar sig åt friluftsliv.
Poliserna Olavi Blomfjord och Berndt Bergström är duon som grep Flink och satte ett definitivt stopp för dennes ohyggliga framfart i centrala Falun, natten mot den 11 juni 1994. När Flink kom gående längs järnvägsspåret i höjd med viadukten över Korsnäsvägen uppstod konfrontation.
I stället för att hörsamma Olavis uppmaning att stanna, höjde Mattias Flink sitt automatvapen av modell Ak5.
– Skottet var ett medvetet drag baserat på medvetna beslut. Vi hade sagt att om han inte stannade så skulle vi skjuta. Han stannade inte, berättar Olavi Blomfjord.
Flink hann avfyra tre skott varav ett träffade polisernas bil, och Berndt och Olavi sköt totalt åtta skott. Olavis k-pistkula som efter 57 meters projektilfärd träffade Mattias Flink fick största möjliga fysiska effekt, och massmördaren var äntligen avväpnad. Om detta och detaljer runt den skarpladdade episoden har Olavi i symbios med författaren Linus Hugosson också givit ut boken “Det perfekta skottet” (2014, Sjöbergs förlag).
15 år efter morden möttes Berndt, Olavi, Mattias Flink och dennes terapeut i Gamla stan i Stockholm. Ett möte som initierades av Olavi och som förflöt odramatiskt sett till den i alla avseenden laddade historiken parterna emellan.
– Vi hade ett bra samtal, och man fick så att säga med sig en humanisering av honom, säger Olavi.
Berndt Bergström åskådliggör de starka kontraster som präglade situationen.
– Vi gick ut för att äta lunch, utan att till synes någon lade märke till att det var Mattias Flink som gick där. Ett ansikte som visats i media så otroligt många gånger, men ändå är så alldagligt att ingen reflekterar över honom på gatan.
Berndt, som också haft uppdrag som vittnesstöd vid Falu tingsrätt, är sedan sex år tillbaka pensionerad från sin polisiära karriär, men har gjort deltidscomeback i yrkeslivet via åtaganden som utredare för Falubaserade företaget Human&Heart.
Olavi Blomfjord har i många år föreläst om upplevelserna kopplade till händelserna i juni 1994, är utbildad självskyddsinstruktör, har haft rollen som vapenutbildare för polisaspiranter och jobbat med polisiär konflikthantering. I dag är han verksam som idrottslärare i Falun.
De båda liknar mordnatten vid ett sjutillhållarlås av omständigheter till vilket Mattias Flink hade nyckeln.
– Alkohol, svartsjuka, militär utbildning, tillgång till vapen… allt fanns där, konstaterar Berndt Bergström med en blick som tycks stå i nära kontakt med intensivt kännbara minnen.
– Och det fick maximala konsekvenser. För offren. Och inte minst de anhöriga. Chocken, sorgen, suckar han.
Har ni träffat eller haft annan kontakt med de anhöriga genom åren?
– Några år efter händelserna bjöd vi in alla anhöriga varav cirka hälften deltog, till en träff i polishuset, berättar Olavi Blomfjord.
– Vi ville ge dem vår syn på det hela, vår berättelse. Därtill har Berndt haft telefonkontakt med några av de anhöriga och jag klippte mig under flera år hos Johan Tollstens mamma som är frisör. Då blir det ju också att man pratar en hel del, utvecklar Olavi.
Berndt Bergström:
– Det händer att man möter någon av de anhöriga ute på stan, och det räcker att man nickar eller hälsar på varandra. Där finns ett samförstånd.
Den dramatiska natten har gjort intryck på Berndt och Olavi, och båda uppger att det är ett datum och en plats med extra stor signifikans. Åren som förflutit har bidragit med insikt.
– Jag har blivit ödmjuk inför livet. Att med berått mod åka för att konfrontera en militär som bär automatvapen, när man som vi bara har en gammal k-pist och en Sig Sauer med oss, det är inga självklart lysande utsikter, resonerar Berndt.
– Många säger sig kunna tänka sig in i hur en sådan situation är, men det går inte. Man måste ha varit med. Det blev också en lärdom att det här att som polis ha befogenhet och kunskap att använda vapen, det är min livförsäkring.
Olavi Blomfjord är troende kristen, och har såväl privat som yrkesmässigt förmå transformera det inträffade till en källa av positivt riktad energi.
– Jag har självklart blivit påverkad av det som hände, men lyckats omvandla det till något konstruktivt.
– Har undvikit att bli cynisk, misstänksam eller lida posttraumatiska kval. Redan i garaget, innan vi åkte ut på det här uppdraget 1994, gick jag in i ett bönesamtal med Gud. För mig har det så att säga blivit en ny sida i min livsbok, förklarar han.
Berndt framhåller även ambulans- och sjukhuspersonal, militärer och andra som berördes i anslutning till händelserna. Samt att ett kvarts sekel ibland kan framstå som betydligt kortare.
– Att det gått 25 år känns nästan overkligt.
– Jag minns att det tog flera månader innan jag ens kunde vara i närheten av det här området. Och när vi 15 år efter skotten deltog i en rekonstruktion kom alla synintryck och upplevelser tillbaka och skapade en mycket obehaglig flashback.
Intill gångbanan vid Parkgatan vilar en minnessten. En tidlös hyllning till offren för landets värsta masskjutning. De bär namnen Karin Alkstål, Therese Danielsson, Helle Jürgensen, Lena Mårdner-Nilsson, Jenny Österman, Maths Bragstedt, Johan Tollsten.
Publicerad i Annonsbladet (Falun) vecka 25 2019.
