För min del väntade sammanlagt 9,4 kilometer, mellan Gopshus och Läde. Men det hade kunnat gå åt skogen (pun intended) redan i starten för min del.
En av mina svägerskor sprang nämligen Ultravasan (hela Vasaloppssträckan, 90 kilometer) samtidigt och i väntan på att det skulle bli min tur att växla åkte vi till nästa kontroll, Hökberg, för att fika lite och heja på Clara när hon passerade.
När vi for tillbaka till Gopshus noterade vi att min svåger, Janne, sprang riktigt snabbt och därför skulle komma till växlingen i Gopshus tidigare än beräknat.
Väl framme bytte jag om i rekordtid innan jag hann med en strategisk kisspaus och sedan lufsade upp mot växlingen.
Där stod min bror Eric och viftade och gormade att Janne var på väg in till växling. Jag skyndade in i växlingsfållan och hann stå stilla i säkert tre, fyra sekunder innan Janne var framme och jag gav mig av i spåret.
Och där hade denna, smått dråpliga, historia kunnat vara över – men en viss dartpil (!) ville annat.
Fyra dagar senare skulle nämligen bror Eric till jobbet i ottan och när han misslyckades med att få i gång ett sommarprat att lyssna på i bilen så rattade han i stället, av en ren slump, in ”Vaken i P3 och P4” lagom till att få höra programledaren utbrista: ”Är det ingen lyssnare som har något att berätta om Gopshus?”
Det visade sig att programledaren hade kastat en dartpil på en Sverigekarta och ville höra berättelser från platsen där pilen fastnade – vilket blev just lilla Gopshus. En ren slump där med alltså.
Brorsan kastade sig på telefonen, ringde till radion och släpptes genast fram i direktsändning. För den som vill höra hans version av det hela går det att lyssna via Sveriges Radios app och hemsida. ”Vaken”-programmet i fråga sändes den 23 augusti, här finns länken till programmet, och brorsans stämma hörs vid 4.38.20 in i programmet.
Själv väljer jag att fokusera på att jag måste ha legat bakom en av de tidseffektivaste växlingarna i Vasastafettens historia. Och det var minsann ingen slump. Eller?
