Trots att det bara finns mellan 60 och 70 lodjur i länet är jakten viktig tycker hon.
– Risken är att de tar död på tamdjur. Man vill att folk ska ha en acceptans för lodjur i stort, men blir det för många lodjur som gör skada så minskar acceptansen.
En annan orsak är att lodjuren tar död på många rådjur. Det menar Hans Johansson, som är jaktvårdskonsulent och regionalt ansvarig för jakt- och viltförvaltningsfrågor i Region mitt. Ett lodjur dödar ungefär 40 rådjur per år – och det förstör för jägarna som själva vill kunna jaga rådjur.
– Ur jägarperspektiv så vill man att det ska finnas rådjur kvar att kunna jaga.
Hans Johansson, som själv har jagat lodjur, säger att jakten är spännande – men svår – eftersom djuren är få till antalet och kan röra sig över stora områden på kort tid.
– Det är inte lätt att hitta dem. En förutsättning för att kunna jaga är att det finns snö och man måste ta reda på var de är just i dag och leta efter spår.
Till skillnad från jakt på exempelvis björn och varg har länsstyrelsen godkänt att man får leta efter lodjursspår med bil. När man väl har hittat spår i snön så försöker jägarna ringa in och spärra av området där lodjuret tros vara.
Hans Johansson berättar att det finns två knep som jägarna använder sig av för att skrämma fram lodjuret.
Det ena sättet går ut på att låta en jägare följa lodjursspåren inom det avspärrade området till fots eller på skidor och på så vis skrämma ut lodjuret. Det kan dock vara påfrestande för en jägare eftersom lodjuret sällan går rakt, utan brukar gå runt i cirklar och fram och tillbaka för att skaka av sig sin förföljare.
– Risken är att lodjuret hoppar upp i ett träd eller bara går runt, runt utan att passera den gräns som jägarna har ringat in.
I det andra sättet tar man hjälp av en hund som jagar ut det.
– Det är mer ofta som man släpper en hund på spåret. Hundarna är snabbare än vi trötta jägare och får kanske mer fart på lodjuret.
Men för det alternativet krävs en viss typ av hund som varken är för snabb eller för intensiv.
– Lodjuret är ett kattdjur och har ett litet hjärta i förhållande till sin kroppsvikt. De kan inte springa snabbt under långa sträckor. Om hunden är för snabb finns det dels risk att lodjuret stannar och attackerar hunden, eller att det klättrar upp i ett träd, säger Hans Johansson.
Vad gör ni med lodjuret när ni väl skjutit det?
– Länsstyrelsen kontrollerar dem efteråt. Sedan får jägaren behålla skinnet. Kroppen och huvudet skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. De tittar igenom kroppen och använder den i forskningssyfte. Naturhistoriska riksmuseet tar också emot delar, avslutar Hanne Kringstad.
Lodjursjakt
I Dalarna har man beslutat att det ska finnas mellan 7,5 och 11 familjegrupper.
I nuläget finns 10,1 i hela Dalarna enligt Länsstyrelsens beräkningar. Trots att antalet familjegrupper i Dalarna inte överskrider elva bedrivs ändå jakt, eftersom det annars finns risk för att lodjuren ökar för mycket.
De kommuner som berörs av jakten i södra Dalarna är Ludvika, Smedjebacken, Borlänge, Falun, Hedemora, Säter och Avesta.
Den senaste månaden (sedan 31 januari) har lodjur observerats på följande platser:
Ömans, Smedjebacken
Tolvsboberg, Smedjebacken
Bisen, Smedjebacken
Hösjön, Ludvika
Västansjö, Ludvika
Norsen, Ludvika
Hästberggruvan, Borlänge.
Flyttjesjön, Hedemora
Horndal sjön, Avesta
Holmsjöberget, Falun
Ramsnäsberget, Falun
Källa: rovbase.se
Observationer kan rapporteras
Om du misstänker spår eller spillning från ett rovdjur
i naturen kan du skriva till skandobs som är en e-tjänst dit vem som helst kan rapportera sina observationer av björn, järv, lodjur och varg.
Bifoga ett foto på det du sett och skicka in det via skandobs sajt. Det är en webbsida som påminner om artdatabasen fast för rovdjur. När observationen har rapporterats i skandobs åker länsstyrelsen ut till platsen för att säkra den.
Webbadressen är: www.skandobs.se. Här kan man också gå in och se var rovdjur har iakttagits.
