Men till slut infann sig ändå en stunds samvaro med glada barnrop, doft av glögg, risgrynsgröt och julskinka. Det blev julklappar, en titt på Kalle Anka och en frisk promenad på vackert snötäckta gator.
Det tog dock inte lång tid innan julbubblan sprack, bara till juldagen faktiskt. Det räckte med att slå på radion från vilken all världens elände sipprade ut.
Jorden slutar uppenbarligen inte att snurra för att det råkar vara jul. Inte heller för att ett nytt år är i antågande. Ute i världen pågår allt precis ”som vanligt”.
Mitt i alltihop – detta stök och bök med julgranar.
I min familj fanns det nästan en hel dunge av granar. En för utomhusbruk, en annan utomhus som kastats ut, då den barrade kolossalt mycket. Och så en tredje beklädd med ljus och dekorationer, så ståtlig och fin. Trots detta, var känslorna huruvida den var tillräckligt fin, tudelade.
Tudelat var det också på Stora torget i Falun vars julgran fick stå pall för mycken kritik från missnöjda Falubor. Någon Disneygran var det inte. Nej, årets julgran var gles och ledsen.
”Gran som gran”, har jag alltid tänkt. Men visst, tanig och deppig ska den väl inte vara.
Hursomhelst. I samband med gran-diskussionerna fick jag reda på att den vanligaste julgranssorten kallas rödgran och att kungsgranen är så nära en Disney-gran som man kan komma.
Efter att ha bekantat mig ytterligare med julgranen lärde jag mig att den kan innehålla så många som 10 000 småkryp. Löss larver, jordlöpare och spindlar.
Även i sociala medier pågick en grandebatt. Där ställdes frågan: ”Hur ful får en gran egentligen vara?”
Enligt min mening – faktiskt nästan hur ful som helst. Vid nyår är ju granen ändå bortglömd och vi tänker hellre på nyårslöften; ett mer hälsosamt liv och på att bli bättre människor. Och så en stark önskan om en fredligare värld naturligtvis. Hur mycket viktigare är inte det än utseendet på en gran, som bryskt sågats ner trots att den har potential att bli 400 år gammal.
Så, med hopp om ett mer omtänksamt 2024 över lag (även för granen!), sjunger jag likt Evert Taube i Kalle Juls vals:
”Min lilla gran, så grön och fin
Du luktar gott som terpentin
Vill ingen ha dig får jag la ta dig
Som rövat bort dig ur skogen din”.
