Ytterligare kapitel skrivs om Quickfallet: "Inte bara en liten sekt"

Av Pär Sönnert

SÄTER. Drygt 15 år efter att Sture Bergwall (tidigare Thomas Quick) tagit tillbaka sina erkännanden - och sedermera frikänts för de mord han dömts för - skrivs nu ytterligare kapitel om Quickfallet. I en ny bok fokuserar författaren Christian Dahlström på psykoanalytikern Margit Norell, som ska ha spelat en stor roll i det, minst sagt, uppmärksammade fallet som briserade på Säters sjukhus för drygt 30 år sedan. "Jag ville sätta den här sektlika gruppen runt Norell, som på ett stort sätt låg bakom Quick-fallet, i ett större sammanhang", säger Dahlström.

Efter att ha gjort en poddokumentär i flera delar om Margit Norell insåg Christian Dahlström att han hade ännu mer att berätta om hennes inblandning i det som kommit att kallas för Quickfallet.

– Margit Norell var ett slags ideologiskt överhuvud på Säters sjukhus när Thomas Quick satt på rättspsyk där. Hennes roll i detta är ganska välkänt vid det här laget. Men efter att dokumentären var klar hade jag dels flera researchspår som jag inte hade hunnit följa upp, dels fler saker som inte fick plats i dokumentären. Då blev det ett naturligt steg att skriva en bok om detta, för att verkligen kunna gå till botten med allt, säger Christian Dahlström.

Christian Dahlströms nya bok "Den enda rätta läran: Så förblindade psykoanalysen det svenska rättsväsendet" släpptes den 10 november. Foto: Pressbild

Hannes Råstam gjorde först en tv-dokumentär, där Sture Bergwall tog tillbaka sina erkännanden, och 2012 gavs Råstams bok "Fallet Thomas Quick: att skapa en seriemördare" ut postumt, då Råstam avlidit i cancer.

Året efter skrev Dan Josefsson boken "Mannen som slutade ljuga: Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick" som fokuserade mer på terapin och Quicks omgivning på Säter.

– Råstam tog upp Margit Norells roll i detta och sedan avslöjade Josefsson mer om Norell och hela nätverket runt henne. Bland annat att hon var en slags mentor åt minnesexperten Sven Å Christensson, psykologen Birgitta Ståhle och flera av Quicks psykologer på Säters sjukhus. Mycket av detta var helt nytt, säger Christian Dahlström vars bok "Den enda rätta läran: Så förblindade psykoanalysen det svenska rättsväsendet" släpptes den 10 november.

Är din bok en fortsättning på deras böcker?

– Råstam gjorde grovjobbet och Josefsson berättade om nätverket runt Margit Norell. Jag försöker zooma ut ännu mer och se bakgrunden till allt. Jag vill beskriva hur psykiatrin har utvecklats och hur psykoanalysen tog sig in i psykiatrin och varför. Detta var en förutsättning för att jurister senare tog in dessa personer i rättssalen som expertvittnen.

Han tar exempel på hur platsannonserna i Läkartidningen förändrades på 1970-talet.

– Då började man bland annat skriva att man jobbade med psykodynamisk modell. Detta var en helt annan inriktning. Efter 1968-rörelsen, med vänstervågen och den revolutionära stämningen i samhället, tog psykodynamikerna chansen att ta sig in i psykiatrin.

Är bortträngda minnen en del av detta?

– Ja, det är ett bra exempel, det hävdades ju exempelvis att Thomas Quick led av bortträngda minnen av övergrepp som han skulle ha utsatts för i barndomen. Det borde ju snarare vara så att man skulle minnas sådana fruktansvärda saker ännu bättre men den logiken kastades ut, till förmån för den här helt ogrundade logiken. Men under 1980- och 90-talet kunde den här logiken användas i rättssalarna av de så kallade expertvittnena. Juristerna, som kallade dem som vittnen, visste ju inte bättre om detta.

"I efterhand ter det sig som helt obegripligt att man inte drog i nödbromsen", säger Christian Dahlström om det som kommit att kallas Quickfallet och som briserade på Säters sjukhus för drygt 30 år sedan. Foto: Pressbild

Varför ville du skriva boken?

– Främst av intresse och passion. Jag tycker att det är intressant att det kunde gå till så här. Nu kanske man inser att det här inte bara handlade om en liten sekt, det hade en större omfattning än så.

Hur ser du på Quickfallet i dag?

– I efterhand ter det sig som helt obegripligt att man inte drog i nödbromsen. Bevisen som fanns var extremt skakiga och den psykologiska modellen saknade grund. Man blir förbryllad, samtidigt som det är lätt att vara efterklok. Det fanns många som redan på 1990-talet sade att det inte stämde, att det inte kunde ha gått till på det viset. Det hela är väldigt olyckligt och har kostat samhället enormt mycket pengar samtidigt som en rad mördare har gått fria.

Med sin bok vill författaren Christian Dahlström sätta det han kallar för sekten runt Margit Norell i ett större sammanhang. "Rent krasst har tusentals personer utsatts för detta under årens lopp och den här teorin med bortträngda minnen har förekommit i

Har du även intervjuat huvudpersonen, Sture Bergwall?

– Nej, jag har sökt Bergwall för en intervju men han har tackat nej. Däremot hälsade han att han tyckte att jag hade gjort ett bra jobb med dokumentären.

Har du besökt Säter under ditt researcharbete med boken?

– Faktiskt inte. Jag hade gärna velat åka till Säter och besöka Mentalvårdsmuseet, eftersom jag är intresserad av både psykologi och historia, fast jag läste att museet skulle läggas ner?

Det var på tapeten för ett par år sedan men museet blev kvar och har dessutom gjorts om och moderniserats sedan dess.

– Vad kul att höra! Då ska jag se till att besöka museet framöver, säger Christian Dahlström.