HEDEMORA & SÄTER 2026-11-20 KL. 06:41

Hästar som naturmedicin och livsstil

Av Christian Larsen

Forskning visar att samvaro med hästar kan sänka stresshormon, puls och blodtryck, och även minska symtom på ångest och depression samt stärka självkänslan. Men på Hedemorabygdens ridklubb säger man att hästen ger mer än så.
– Jag åker hit efter skolan och sen är jag här tills de stänger. Det är roligt att vara här och träffa kompisar. Och hästarna umgås man ju mest med, säger 13-åriga Ylva Undevik.

Hästar som naturmedicin och livsstil
Ylva Undevik. Foto: Christian Larsen

I folkmun kallas den Hamre Ridklubb, men den rätta benämningen är Hedemorabygdens ridklubb. Under styrelsen finns två sektioner: tävlingssektionen och ungdomssektionen, samt flera arbetsgrupper. Här hjälper alla till med försäljning, sponsring, skapa kontakter och marknadsföring.

Men det som står i centrum för de cirka 300 medlemmarna är hästarna. Under en vecka sker cirka 200 uppsittningar. För den ovane ser det slitsamt och stundtals farligt ut. Hovar ska kratsas, stallet sopas och dynga mockas – samtidigt ska 600–700 kilo muskler hanteras. Men studier inom psykologi och psykiatri visar att hästar kan sänka stressnivåer, särskilt hos barn och unga. Där har man sett att arbete med hästar kan stärka känslan av kompetens och kontroll.

Ann-Christin Hedman är sedan decennier hästbiten och fortsätter med ridningen. Foto: Christian Larsen
Ann-Christin Hedman är sedan decennier hästbiten och fortsätter med ridningen. Foto: Christian Larsen

Ann-Christin Hedman titulerar sig i dag som pensionär, även om hon är högst aktiv i ridklubben. Sedan 26 år tillbaka har hon varit med och sett många generationer passera på hästryggarna.

– Jag var ordförande i 16 år och var med i styrelsen i 23 år innan jag gick ur, säger Ann-Christin.

Idag rider hon i en grupp med "äldre damer", som hon uttrycker det. För henne är ridningen viktig.

– Jag har artros och ridningen är den enda träningen jag kan göra som jag inte får ont av. Jag kan gå i 15 minuter innan jag måste vila. Men jag kan rida i 50 minuter utan att få ont. Så det är den bästa träningen för mig. Den äldsta i min ridgrupp är 80 år och så är vi några som är över 70. Men jag är nöjd med att åka hit en gång i veckan och rida.

Stallskötseln innebär en rad olika moment, som att smörja grimorna. Foto: Christian Larsen
Stallskötseln innebär en rad olika moment, som att smörja grimorna. Foto: Christian Larsen

Ann-Christins egna barn har även de varit involverade i klubben genom åren. Hon såg dem lära sig att ta ansvar.

– När man har med djur att göra så kan man inte slarva eller hoppa över för att man inte hade någon lust. Det var bara att åka till stallet. Idag drar de sig inte för att ta ansvar, som fackligt eller i föreningslivet. Barnen och ungdomarna här lär sig att ta ansvar och det tar de med sig resten av livet.

Ungdomssektionen, där My Hedberg är ordförande, innefattar nio personer i styrelsen. Foto: Christian Larsen
Ungdomssektionen, där My Hedberg är ordförande, innefattar nio personer i styrelsen. Foto: Christian Larsen

Ann-Christine berättar att hon tidigare arbetat inom habilitering och med pararidning.

– De var från 1 år och uppåt. Där har jag sett många solskenshistorier. Som till exempel ett autistiskt barn som inte pratade, men började prata när det hamnade på hästryggen. Hästen ger stimulans.

Idag pågår ett samarbete med rehab på Avesta lasarett. Patienterna stärker här upp kroppens balans och en del av patienterna har sedan fortsatt rida i klubben.

Framtida kriminologen My Hedberg har suttit på hästryggen sedan sexårsåldern. Foto: Christian Larsen
Framtida kriminologen My Hedberg har suttit på hästryggen sedan sexårsåldern. Foto: Christian Larsen

My Hedberg är 18 år och bor i Hedemora och studerar naturvetenskap. Efter studenten siktar hon på att studera kriminologi. Ridklubben är idag hennes andra hem och har så varit under många år. Många timmar avverkas under kvällstid.

– Jag har ridit sen jag var sex år gammal, säger hon. Min mammas kusin tävlar med hästar på hög nivå och där väcktes intresset. Jag fick tjata i ett halvår innan mamma och pappa lät mig börja rida. Nu rider både min mamma och min bror.

En vanlig dag innefattar bland annat stallskötsel, ridning och olika lektioner. Foto: Christian Larsen
En vanlig dag innefattar bland annat stallskötsel, ridning och olika lektioner. Foto: Christian Larsen

My berättar att kombinationen med känslan att hantera ett stort och respektingivande djur och den lugna miljön är det som gör att hon trivs.

– Man får väldigt många vänner här och de flesta jag umgås med har jag träffat i stallet. Många av dem bor på andra orter också. Jag är här väldigt mycket, jag rider nya hästar och då blir det en del timmar. Man fastnar ofta och är här en timme extra. Häromdagen hade vi stallfritids som är som att gå på vanligt fritids men här är hästar inblandade. Och jag har hållit i kvartsridning, för de som känner att de vill prova på att rida.

För My har ridningen betytt mycket genom åren. Hon beskriver klubben som en bra verksamhet och hon beskriver möjligheterna man får.

– Nu sitter jag med i distriktets ungdomssektion samt är ordförande i klubbens ungdomssektion. Sen får man olika utbildningar, jag får hoppa in som ridlärare på ungdoms- och barnverksamheten. En sån chans får man inte om man inte lägger lite tid på det.

För Ylva är ridklubben ett andra hem. Foto: Christian Larsen
För Ylva är ridklubben ett andra hem. Foto: Christian Larsen

Ylva Undevik är 13 år och har sedan nioårsåldern varit på ridklubben. Men ridningen började några år tidigare hos grannarna.

– Jag åker hit efter skolan och sen är jag här tills de stänger. Det är roligt att vara här och träffa kompisar. Och hästarna umgås man ju mest med. Men jag är inte ute och tävlar ännu, men det blir nog det framöver. Jag tycker mest om hoppning, säger Ylva.

Både My och Ylva instämmer med varandra att den mesta tiden spenderas hos hästarna.

– Det är ungefär som skolan, det är samma rutiner.

Brita Hansson är till vardags matte- och kemilärare på Martin Koch-gymnasiet och har ridit hos klubben sedan sjuårsåldern.

– Men jag slutade efter högstadiet för jag flyttade. Sen kom jag tillbaka som vuxen och rider nu en dag i veckan. Jag har hästar hemma också och jag är en sån ryttare som njuter av skogen, men det är kul att komma hit och rida dressyr och hoppa.

Brita Hansson drar paralleller mellan lärandet i skolvärlden och miljön på hästklubben. Foto: Christian Larsen
Brita Hansson drar paralleller mellan lärandet i skolvärlden och miljön på hästklubben. Foto: Christian Larsen

Brita nämner beståndsdelar som kommunikation och ledarskap inom hästsporten och att de delarna är något som också behövs i skolmiljön.

– På sätt och vis är det livskunskaper, för alla behöver träna på det här. Att flytta 500 kilo häst gör man inte med kraft, det görs genom att man visar ett gott ledarskap och sänder ut rätt signaler till hästen och får den att lita på dig. Så jag har faktiskt utbildat mig i hästunderstödd pedagogik och kom då i kontakt med ett program som heter "Lära med hästar". Nu i vår har vi startat en pilotgrupp som innefattar fem tillfällen där det är olika teman.

Brita säger att det handlar om relationer, tillit, problemlösning, ledarskap och kommunikation. I ridhuset sker sedan gruppövningar med hästarna.

– Vi bygger banor och genomför övningarna med koppling till temat. Sen ses vi i caféet och reflekterar och där tränar vi på att sätta ord på det man lärt sig. Halva personalen på Martin Koch-gymnasiet har varit här och efteråt tog man med sig tänket hur man jobbar med hästar in i klassrummet. Och vi kommer att fortsätta med fler grupper, till exempel med elever från introduktionsprogrammet och Vux.

Hedemorabygdens ridklubb – deras andra hem. Från vänster: Brita Hansson, My Hedberg, Ylva Undevik och Karin Björk. Foto: Christian Larsen
Hedemorabygdens ridklubb – deras andra hem. Från vänster: Brita Hansson, My Hedberg, Ylva Undevik och Karin Björk. Foto: Christian Larsen

Brita understryker att det pågår pedagogiska insatser med djur.

– Just hästar och hundar finns det ju mycket forskning om. Och hästar kan man använda för att de är flock- och flyktdjur. De söker en ledare men de har också antennerna ute och fångar upp signaler från deltagarna som vi har. Och så ger de direkt respons.

Karin Björk har varit ridlärare på klubben sedan 1995 och även hon har hunnit se en och annan generation passera.

– Vi får tillbaka gamla elever men nu med sina barn. Det känns jättekonstigt, men jätteroligt och följa er tid i stallet, säger Karin och nickar mot My och Ylva.

Karin är övertygad om att hästarna och miljön är den bidragande orsaken till att medlemmarna återkommer till klubben och för henne själv har åren i ridklubben gett mycket, säger hon.

– Jag jobbade i ett stall i Småland som hästskötare när de ringde och frågade om jag ville jobba här. Under åren har jag fått chansen att utbilda mig till ridlärare och intresset har vuxit. Jag jobbar ju med det jag älskar, det är ingen hobby längre. Det är mitt liv från klockan fem på morgonen till klockan tio på kvällen.

Livsstilen som blev ett jobb. För Karin innebär arbetsdagarna hästkontakt från tidig morgon till sen kväll. Foto: Christian Larsen
Livsstilen som blev ett jobb. För Karin innebär arbetsdagarna hästkontakt från tidig morgon till sen kväll. Foto: Christian Larsen

När det kommer till den psykologiska inverkan som hästar och andra djur, bevisligen ger, så är Karin övertygad om att fler barn och ungdomar skulle må bra av att vara i ett stall idag.

– Framför allt nu när det finns sociala medier och de har mycket skärmtid. Man träffar kompisar i skolan, men mycket kontakt sker via skärmen. Många är skygga för ögonkontakt. Man vågar knappt säga hej till varandra. Hästar är inte dömande utifrån vem du är, utan reagerar på hur du är. De är tydliga med responsen hur jag reagerar, vad jag är på för humör och hur jag beter mig. Man får en bättre självkännedom och man är tvungen att kommunicera med andra när man är i stallet. Man måste samarbeta, man måste hålla tider och ta ansvar vid tävlingar. Jag skulle vilja ha hit fler barn och ungdomar. Det skulle gynna dem för framtiden.

Under de senaste 30 åren har klubben avverkat årstiderna. Men nu kommer en förändring att ske.

– Vi är fyra i personalen som har jobbat här lika länge som jag varit här. Men nu ska en i personalen gå i pension så nu kommer det in lite nytt. Så det blir en omställning för oss som jobbat här så länge. Men det blir intressant och kul. Sen ska kommunen göra om lite här på anläggningen, men det blir lite längre fram.