Norell och kollegan tillika ortopedteknikern Emil Lindbom är båda verksamma vid Aktiv Ortopedteknik i Falun.
Företaget är totalentreprenör för ortopedteknisk service inom Region Dalarna. Man finns även representerad på flera andra håll i landet.
Säte för den dagliga ruljangsen hittas på Svärdsjögatan, intill Falu lasarett. Här har cirka 20 medarbetare yrkeshemvist med ortopedteknik i centrum.
– Vi har också mindre närverkstäder på lasaretten i Ludvika, Avesta och Mora, berättar Emil.
– Dessa tre besöker vi en gång i veckan. Det är främst för att patienter inte ska behöva åka så långt, fortsätter han.
Att möta patienten, människan, är vad som vilar i yrkesgärningens märg.
Med relation till vårdcentraler, sjukgymnaster och lasarettens ortopedverksamhet är man patientens vårdflöde nära.
– Vårt mål är att hjälpa människor att komma tillbaka till livet, hjälpa dem till en aktiv tillvaro, säger Emil Lindbom.
Behovet av ortopedtekniska insatser uppges vara stort. Under fjolåret noterades fler än 400 000 patientbesök i Sverige. Internationellt uppskattar Världshälsoorganisationen att 2,5 miljarder människor är i behov av olika hjälpmedel, och delar av dessa med anknytning till ortopedteknik. Siffror som också spås öka framöver.
Emil Lindbom förklarar skillnaden mellan protes och ortos:
– En protes ersätter en hel kroppsdel, medan en ortos hjälper till att återskapa funktionen i en existerande kroppsdel.
– Vi skapar och bistår med kroppsburna hjälpmedel. Det kirurgiska hör till ortopeden och sker inne på lasarettet, tydliggör han.
Anna bistår med specifika exempel hur vissa hjälpmedel fungerar i praktiken.
– Om en person har droppfot, vilket är en neurologisk eller muskulär åkomma som innebär svårigheter att lyfta främre delen av foten, kan en droppfotsskena vara till hjälp. Då får foten det stöd nerver och muskler inte längre ger. På så vis förhindras att foten hänger ned eller släpar i marken, redogör hon.
Och fortsätter:
– I dag använder vi ofta skanning och 3D-modulering för att skapa individuella lösningar för patienten. Vi kan även använda den äldre metoden med gipsform. En hel del är digitalt i dag, men det här är ju ett yrke som också kräver mycket mekanik. Vi kan skapa hjälpmedel från grunden och även finslipa och fixa detaljer för patientens bästa.
Duon bjuder tidningen en rundvandring i den ortopedtekniska ruljangsens inre.
Här jobbar tekniker, ingenjörer, ledning och administration i en miljö präglad av hälsoarbete, tekniskt maskineri och direkt hantverk.
Anna och Emil visar yrkesspecifik utrustning och den maskinpark som nyttjas.
– Ja, det här är tomteverkstaden, skrattar de.
– Arbetet innebär en hel del hantverk. Sammantaget är det väldigt roligt då det är så pass brett, säger Anna.
I dessa välförsedda verkstäder skapas steg för steg tekniska resurser med fysisk funktion för dess användare.
Lagerhyllorna innehåller hjälpmedel framtagna i Falun eller som beställts från exempelvis Tyskland, Kanada och USA.
Emil upplyser även att det absolut vanligaste hjälpmedlet är inlägg av någon form.
– Ja, och då primärt för fothälsan. Det kan handla om inlägg för en person med exempelvis hälsporre eller plattfot.
Anna förklarar sedan funktionen hos en ortopedteknisk ryggkorsett, vilken kan korrigera och stabilisera ryggen efter exempelvis en fraktur. Man tillverkar även idrottsrelaterad utrustning som sitski, hjälmar och annat.
För nämnda typ av korsetter, och även hjälpmedel för kompression, uppges det nu råda stor efterfrågan.
Stor efterfrågan råder också på medarbetare i de yrkesroller som bärs av Emil Lindbom och Anna Norell.
– Det är stor brist på utbildad personal i hela Sverige, framför allt på ingenjörssidan, säger Emil.
– Skulle tro att det beror på att många inte känner till det här yrket, utvecklar Anna och får medhåll av sin kollega.
Båda är de utbildade vid Hälsohögskolan i Jönköping.
– Det är den enda skola i Sverige som utbildar ortopedtekniker. Man läser bland annat anatomi och sjukdomslära, men även biomekanik, gånganalys och mycket annat, klargör Anna Norell.
– När jag pluggade tog inte alla examen, och vissa som fullgjorde utbildningen var från Danmark och skulle jobba där. Det finns generellt sett absolut en brist på kompetensförsörjning.
I en yrkesgrupp som uppges behöva växa hoppas man också att ortopedteknikens dag, den 5 november, ska kasta lite extra ljus på just detta.
Anna summerar kring yrkeskårens många möjligheter att göra skillnad.
– I Norrköping var jag med och mötte en man som gått runt med stora besvär av droppfot i 20 års tid. Han kunde få hjälp som förändrade hans liv. Det här är ett betydelsefullt arbete som ytterst handlar om att hjälpa andra.
