När Lokalt i stämmer möte med Per-Olov Grundström, fastighetschef i Säters kommun, samt kulturchefen Anette Kotilainen framför Fasta paviljongen på Skönviksområdet återstår det ännu några veckor innan byggställningarna ska ställas upp.
– Vi ska ha ett stormöte med entreprenören som ska utföra själva rivningen, för att höra hur de ska gå till väga. Bland annat ska källaren fyllas med betong. Det är speciellt när det finns asbest i fastigheten. Blir nog någon eller några som får gå in med rymddräkt och sanera. Det blir en utmaning när det är så pass gammalt, säger Per-Olov Grundström.
Han har själv varit inne i byggnaden och jobbat, dock inte som vårdare eller något likande.
– Jag jobbade med reparationer åt Landstinget Dalarna då, som hade verksamheten här. Det måste ha varit några år innan Fasta paviljongen stängdes, kanske 1984 eller -85. Det var någon som hade tänt eld i en cell som vi fick sanera och reparera. Jag minns precis hur det såg ut, tv-rummet fanns in till vänster och så var det korridorer med celler. Låsmekanismerna var verkligen av den gamla skolan, rejäla konstruktioner, minns Per-Olov Grundström.
Hur känner ni inför rivningen?
– Det känns bra. Det här har legat över kommunen en längre tid. Folk tar sig in i byggnaden och riskerar att göra sig illa. Det går inte att rädda något av byggnaden, det borde ha gjorts direkt vid stängningen 1989. Och för omkring 20 år sedan var det någon som tände eld på vinden, vilket förstörde taket totalt. Men nu har vi tagit över ägandeskapet och kan riva fastigheten, säger Per-Olov Grundström.
– Ja, det är otroligt hur snabbt hur det har förfallit. Men visst är det bra att äntligen få ett avslut på detta, det känns skönt för kommunens del, säger Anette Kotilainen.
Förslag har lagts om att försöka bevara någon del av fastigheten, bland annat rastgårdarna på innergårdarna, eller att använda gallret från fönstren till en konstutställning.
– Fasta paviljongen har en stor del i Säters historia, det som är värt att bevara ska vi absolut bevara. Sedan får vi se i vilken form det blir, om det blir någon form av utställning eller något annat. Hela sjukhusområdet, inte bara Fasta paviljongen, har varit oerhört viktigt för Säters historia. På något vis ska vi ta vara på minnena och historien från Fasta paviljongen, säger Anette Kotilainen.
I ett pressmeddelande om rivningen som skickades ut i februari skrev Säters kommun att fastigheten väntas vara riven ”inom fyra månader”, vilket skulle innebära någon gång i slutet av juni.
– Då blir det helt tomt här, konstaterar Anette Kotilainen.
Hur tänker ni kring det?
– Klart att det alltid finns ett visst vemod över allt som försvinner, säger Anette Kotilainen.
– Men det här har gått på tok för långt. Det enda som går att göra är att riva allt, säger Per-Olov Grundström.
Sedan stängningen för 34 år sedan har Fasta paviljongen varit ett populärt besöksmål för många som varit intresserade av att ta sig in i fastigheten, trots kommunens försök att hålla fastigheten låst och igenombommad.
– För flera år sedan, när jag läste på högskolan, skrev jag en uppsats om katastrofturism. Fasta paviljongen kan klassas in där. Det är något mörkt men ändå något intressant som lockar nyfikna, säger Anette Kotilainen.
Fotnot: Efter att intervjun gjordes har staket kommit upp vid fastigheten, inför att rivningsarbetet ska påbörjas.
Fasta paviljongens historia
En del av Säters hospital, som stod klart 1912, var den Fasta paviljongen, där de patienter som ansågs farligast var placerade.
Byggnaden hade stränga säkerhetsanordningar och byggdes för att vara rymningssäkert.
Säters fasta paviljong var en riksanstalt och vid öppnandet våren 1912 tog den emot 13 patienter, som ansågs mycket svårskötta.
På paviljongen fanns vid öppnandet 27 vårdplatser, 16 vårdare och en uppsyningsman.
Fasta paviljongen var byggnadstekniskt konstruerad att det skulle vara mycket svårt att rymma. Väggarna var tjocka och en särskild larmanordning gjorde det möjligt att tillkalla skötare från andra avdelningar.
En portvakt satt alltid oåtkomlig i ett särskilt rum och reglerade därifrån öppning och stängning av ytterporten. Den viktigaste säkerhetsåtgärden var dock att man hade betydligt flera anställda än på en vanlig avdelning.
1989 öppnade den nybyggda rättspsykiatriska kliniken en bit bort och därmed tömdes Fasta paviljongen på verksamhet.
Källa: Mentalvårdsmuseet i Säter
