Ingen öppnar när Lokalt i:s utsände ringer på hemma hos familjen Nordman Wetzel i Bispberg. Det visar sig att Pernilla är i ateljén, som hon och maken Marvin har byggt i stugan på gården. Hon drejar för fullt men tar en paus för intervjun.
– Jag hörde inte alls att du kom. Ofta hamnar jag i ett flow när jag drejar och skapar som gör att jag stänger ute allt annat. Egentligen borde jag börja ställa en äggklocka som ringer när det är dags att ta en paus, eller att äta lunch för den delen, säger Pernilla Nordman Wetzel.
Hon är uppvuxen i Hedemora och drev tidigare Studio Kurbits i den gamla Yxfabriken i centrala Säter. Sedan träffade hon blivande maken Marvin och de flyttade till Falun där de blev kvar i några år.
– Men vi längtade söderut i Dalarna, att få närmare till mina föräldrar och syskon i Hedemora. Vi letade hus länge innan vi hittade den här gården. Här har vi bott i drygt ett år nu och trivs jättebra!
Det har dock blivit lite trängre i ateljén.
– I Falun hade jag en ateljé på 75 kvadrat, den här stugan är på 26 kvadrat, det är lite skillnad. Förhoppningsvis kan vi bygga ut om något eller några år så att jag får mer plats, säger Pernilla Nordman Wetzel.
Faktum är att Lokalt i (eller Annonsbladet som den här tidningen hette tidigare) spelade en avgörande roll i att det blev just keramik som Pernilla skulle ägna sig åt.
– Det måste ha varit runt 2007-08 som jag grubblade över vilken väg jag skulle gå, vilken dröm jag skulle följa. Då hittade jag ett flera veckor gammalt nummer av Annonsbladet. Jag sade till mig själv att ”om det finns en drejskiva i den här tidningen och om den finns kvar ännu så ska jag köpa den och satsa på keramiken”.
Det visade sig finnas en drejskiva till salu i Borlänge.
– Och på den vägen är det, säger Pernilla.
– Drejskivan flyttades till pappas källare och där började jag lära mig dreja.
Hon utbildade sig till keramiker på Capellagården på Öland och startade senare Studio Kurbits i Säter. Namnet finns fortfarande kvar, även om det numera drivs som ett aktiebolag.
– Jag har alltid varit inne på dekor och mönster så egentligen hade jag kunnat bli hantverkare inom vad som helst, exempelvis textilformgivare. Men nu blev det keramik, det var det första material jag fick i mina händer på en bildlektion på högstadiet och jag fastande direkt.
Använder du drejskivan från annonsen fortfarande?
– Ja, faktiskt. Den är gammal men fungerar bra. Jag använder den mestadels när jag håller kurser.
Förutom hantverk var Pernilla redan som liten inne på att bli lärare. Efter att ha utbildat sig till lärare, samtidigt som hon drivit Studio Kurbits vid sidan av heltidsstudierna, fick hon jobb som mellanstadie- och bildlärare i Säters kommun.
– Jag har alltid velat prova att driva företaget på heltid, möjligheten finns äntligen nu när vi har ateljén hemma på gården. Både jag själv och min man tycker att jag blivit en lugnare och mycket gladare person nu när jag är keramiker på heltid. Jag vill verkligen uppmana andra att våga följa sin dröm.
Pernilla berättar även om hur leran och skapandet blev något av en tillflyktsort när hon var liten.
– Jag var känslig som barn och lite ”duktig flicka”. Sedan hade jag det lite jobbigt med mobbning under uppväxten men i leran hittade jag lugnet. Leran har en helande effekt på mig. Jag ser det även på de som går mina kurser, eller oroliga skolbarn som blir lugna när de får börja jobba med en lerklump.
Tänker du annorlunda med skapandet när du gör detta på heltid?
– Ja, tidigare var det lusten som styrde vad jag skulle göra. Nu tänker jag på ett annat sätt, där jag har en bestämd plan och släpper nya kollektioner på min hemsida en gång i månaden. Det känns skönt att det blir mer som ett jobb. Och då kan jag utmana mig själv mer. Koppar är något jag inte gillar att göra eftersom det är så många moment. Därför kan jag utmana mig genom att bestämma att jag ska göra 30 koppar i dag.
Tröttnar du aldrig?
– Nej, inte alls. Eller ja, jag handmålar ju även det mesta av det jag skapar och just målandet kan jag behöva paus från eftersom det tar sådan tid. Men om det känns så kan jag ta en paus och göra något annat, kanske dreja , arbeta med marknadsföring och nya idéer, fotografera eller så. Jag har lyxen att alltid kunna välja att göra något annat.
Och din kreativitet sinar inte heller?
– Nej, jag kan inte ”stänga av” kreativiteten på något sätt. Det pågår hela tiden inom mig. Min man kan bli lite stressad över att jag har tusen projekt på gång hela tiden. Han är bra på att bromsa mig, så vi kompletterar varandra bra.
Under påskhelgen var Studio Kurbits ett av stoppen på Konstspaning i Säterbygd.
– Det var helt otroligt, jag måste ha haft över 500 besökare här i min pyttelilla ateljé! Men jag hann inte alls prata med alla jag önskade eller ens säga hej till alla då det gick i ett, så jag hoppas folk vill komma tillbaka någon annan dag. Jag var med på Konstspaning tidigare när jag höll till inne i Säter och nu var det roligt att återse de andra konstnärerna igen. Vi har många duktiga konstnärer och hantverkare i Säters kommun och hela Dalarna.
Hennes förhoppning är att kunderna ska våga använda hennes saker.
– Alla får en helt unik sak, ingen är exakt likadan en annan. Jag vill skapa funktionell konst, saker som är både vackra och användbara. Mitt mål är att skapa något som man ska använda både till vardag och fest, något man är rädd om och vårdar så att det håller att användas länge. Att det blir något varaktigt. Jag vill vara en motpol till slit-och-släng-mentaliteten, säger Pernilla Nordman Wetzel.
Pernilla Nordman WetzelP
Ålder: 37 år.
Yrke: Keramiker. Driver företaget Studio Kurbits som bland annat finns på Instagram, kontot heter @studiokurbits.
Familj: Gift med Marvin. Vi har barnen Gabriel, 3,5 år, och Hermine, 1 år.
Bor: I Bispberg. Uppvuxen i Hedemora.
Intressen: Jag älskar inredning och att påta i trädgården och odla blommor. Jag har en syster som är florist så vi delar det intresset. Sedan tar huset också mycket tid. Det är från 1898 så det finns alltid något att pyssla med.
