Föreningen Avesta Ridklubb startade 1967 och i mitten av 1970-talet flyttades verksamheten till nuvarande anläggning i Lerbäcken. Då bestod anläggningen av stall och ridhus och enligt obekräftade uppgifter kan det vara Avestas äldsta ridhus. På senare år har anläggningen växt med ytterligare ett ridhus plus ett privatstall.
– När barnen är tre år får de börja med något vi kallar för mulleridning och från sex år har vi en nybörjargrupp. Sedan har vi ju Working equitation och det är lite nytt, säger Vanja Siuvatti.
Working equitation, WE, är en sport som utvecklar ryttarens balans, koordination, planering av bra ridvägar med mera. På många ridskolor har instruktörer lagt in en del övningar från WE i den vanliga lektionsverksamheten. Enligt beskrivning ger det aktiva lektioner som uppskattas av elever samtidigt som hästarna blir miljötränade och stimulerade.
Under det öppna huset var det dock lek och ridning under lättsamma former som lockade. Många föräldrar och barn tog del av aktiviteter varvat med fika, lek och filmvisning. I stora ridhuset var det full fart på barn som gränslade käpphästar eller provade på de äkta fyrbenta hästkrafterna.
– Det är en fin och jättetrevlig anläggning och jag har ridit här sedan jag var sex år. Jag jobbar även som ridlärare, säger Sarah Lundgren Mähler som jobbar halva tiden på Bergshyttan häst- och semin i Krylbo.
Dottern Bonnie, 2,5 år, hoppar runt med en käpphäst medan mormor och morfar har koll på lillasyster som låg i vagnen.
Lisa Gustafsson är ordförande i Avesta Ridklubb och berättar under ett telefonsamtal om föreningen.
– Vi fick ett tapp under pandemin och under höstterminen startade inte ridskolan upp som det var tänkt. Det berodde bland annat på att vi inte hade tillräckligt med hästar och personal, säger Lisa Gustafsson.
Hon berättar att då fanns tanken att lägga ner ridskoleföreningen och enbart driva en privatryttarförening.
– Men vi ville satsa och fortsätta och hitta tillbaka till grunden i föreningen. Flera av oss i styrelsen är helt nya i hästsportvärlden men vi tycker om det här mindre formatet. Vi har flera elever med NPF-diagnos som inte klarar av de stora sammanhangen och de trivs här.
Att få bra hästar till ridskolorna är både svårt och dyrt men Avesta Ridklubb har löst det problemet.
– Nu har vi lånat in en häst och sedan använder vi hästar som ägs av medlemmar och som vi får använda. Vi är bortskämda med att ha otroligt snälla hästar och i höstas fick vi igång ridlektionerna, säger hon och fortsätter:
– Vi tar också emot många privatryttare som tränar hos oss, både organiserat och på egen hand. Det är jätteroligt att det är liv och rörelse igen och det här är en kanonanläggning.
