Ger röst åt anhöriga och överlevare
LUDVIKA. I augusti släpps boken ”Estonia: På det mänskliga djupet”. Den handlar om 14 överlevare och anhöriga och deras vittnesmål om vad som hände under och runtomkring Estoniakatastrofen. – Jag var 16 år när det hände och inte visste jag att mitt livs kärlek skulle vara en av överlevarna, säger Terese Lindström, författaren till boken.
Terese berättar att hon varit engagerad i Estoniakatastrofen ända sedan den inträffade. Som person vill hon sätta sig in i hur andra har det och försöka förstå, vilket kanske hör ihop med hennes yrke som terapeut.
För fem år sedan träffade hon Magnus Lindström, som är en av 137 överlevare från katastrofen. 852 personer dog när färjan Estonia sjönk till botten.
– 552 svenskar fanns ombord och bara en tiondel av dem överlevde, berättar Terese och Magnus.
Estoniakatastrofen skedde den 28 september 1994 och i september 2024 var Terese och Magnus bjudna till Stockholm på en 30-års ceremoni. Terese blev då provocerad av att så lite kom att handla om överlevarna och de anhöriga, de fick inte så mycket utrymme, tyckte hon.
– De skulle ha fått vara mer delaktiga, det är viktigt, säger Terese.
Hon tycker mest att det har varit fokus på det politiska, det tekniska och på utredningar om vem som varit skyldig till olyckan med mera.
– Med boken har jag velat få fram det mänskliga perspektivet, och har låtit överlevare och anhöriga berätta hur det var.
I januari 2025 hade hon bestämt sig för att skriva en bok. Hon har sedan hittat människor som ville berätta vad de varit med om.
– Det har exempelvis handlat om varför de reste och händelseförloppet i detalj, som hur de reagerade och agerade, hur de tog sig ut, hur de hamnade i vattnet och kom till en livflotte. Men också när de kom till sjukhus och deras kontakt med journalister.
Anhöriga har berättat om tiden när de inte fick veta något men sedan fick besked, både de som mist någon och de som fick tillbaka sina nära och kära.
Läs fler nyheter i Lokalt i. Klicka här!
Magnus var 24 år och vältränad när det hände. Men han förlorade båda sina föräldrar och sin dåvarande sambo, som var med på resan. Både han och Terese har funderat och pratat mycket om vad det var som gjorde att vissa överlevde medan andra inte gjorde det.
– Det är konstaterat att de flesta som klarade sig var unga män, berättar Terese, vilket talar för att Magnus starka fysik sannolikt hade betydelse.
– Det handlar också om att ha fokus och att fatta rätt beslut, men även om att ha tur eller otur, säger Magnus.
Han blev erbjuden krisstöd efter olyckan men det tyckte han inte var till någon hjälp. Han har aldrig haft problem att prata om olyckan, men har lärt sig vad han ska svara på journalisternas frågor.
– Det har varit många intervjuer och i början svarade man på allt, men sedan har vi nog alla lärt oss vad vi ska och inte ska säga.
I boken berättar han vad som hände när han satt i livflotten med cirka tio, tolv andra, om den speciella humorn de hade, men också att det förekom både våld och rån på fartyget.
Terese berättar att alla personer hon intervjuat och som godkänt det hon skrivit har fått varsitt eget kapitel.
– Men de kan minnas olika mycket så kapitlen är olika långa.
Magnus minns fragment från olyckan.
– Och genom att höra de andras berättelser har jag kunnat fylla i mina luckor och minnas mer, förklarar han.
För Terese är det viktigt att vi aldrig glömmer Estoniakatastrofen, och hon tycker det är konstigt att det inte pratas mer om den i skolan.
– Det var en anhörig som var otroligt tacksam för att jag skrivit boken för hon hade inte vetat hur hon skulle berätta för sina barn om olyckan.
Terese berättar att de som redan provläst kapitel har sagt att den är stark.
– Det tog ett år att skriva efter att jag gjort alla intervjuer, men jag fick mig en riktig personlig resa då. Jag hade aldrig trott att det skulle påverka mig så mycket, jag trodde att det bara var att återge det jag hört, men det blev riktigt tufft med ångestkänslor och tårar.
Terese fick ta många pauser och det hände också att hon inte trodde hon skulle orka.
– Det var när du skrev om två överlevare på en dag, minns Magnus, som var ett stöd under skrivprocessen.
När hon gjorde intervjuerna åkte hon över hela Mellansverige, från Jönköping i söder till Östersund i norr.
Hon har exempelvis träffat två av de anhöriga till personer i gruppen från Metall 82, från Borlänge, där alla som åkte med färjan dog.
Magnus är både imponerad och stolt över Tereses arbete med boken.
–Hon har lagt ned ett hästjobb men det har varit både intressant och positivt för mig, säger Magnus.
Bokomslaget samt ett par bilder i boken har illustrerats av Tereses dotter Saga Hamberg.
Den 15 augusti blir det boksläpp i festsalen, Folkets hus.
– Det blir till minne av Estoniakatastrofen, och det kommer bland annat att bli tal av överlevare, berättar Terese.
Faktaruta Estonia
Klockan 01.22 den 28 september 1994 skickar passagerarfärjan M/S Estonia ut det första nödanropet. Mindre än en timma senare har fartyget sjunkit.
Strax före klockan ett på natten hör flera passagerare och besättningsmedlemmar en hög metallisk smäll vid fören på Estonia. Bogvisiret är sedan borta och vatten forsar in på bildäck.
Den internationella haverikommissionens viktigaste slutsats blev att fästena och låsen till bogvisiret var underdimensionerade. Överlevare, anhöriga och andra engagerade personer har krävt att det snabba förloppet då Estonia sjönk måste utredas ytterligare.
Estoniakatastrofen blev den största fredstida fartygsolyckan i Norden någonsin.
Källa: svt.se/TT
Senaste numret av Lokalt i
