Goda grannar firar 50 år tillsammans
LUDVIKA. 15 personer samlades nyligen för att fira att de varit grannar i 50 år.
– I 11 av 22 hus på gatan har de som bor i dem nu gjort det ända sedan de byggdes, det måste vara unikt, säger Inger Thunander som tillsammans med sin man Per-Arne öppnat sitt hem för 50-årsfirandet.
Bara tre personer saknades när grannar på Päronstigen i Ludvika firade att de bott på samma gata under så lång tid.
Med ”Lyxplanka” och ostbricka från Sellnäs åt de tillsammans och pratade minnen.
– Det är såklart inga problem att hitta på saker att prata om, det är ju minnen sedan 50 år tillbaka, säger Per-Arne.
– Sedan blir det kaffe och kaka så vi håller på hela kvällen, tillägger Inger.
Året var 1976 när husen skulle byggas och varje familj fick ta mycket eget ansvar.
De fick exempelvis röja tomterna själva och de minns hur det blev stora brasor när allt eldades upp.
– Vi byggde husen i egen regi, berättar Timo Kaipe och förklarar att de exempelvis var tvugna att se till att det blev en grund som huset skulle stå på och att en mur byggdes innan husfirman kom och satte upp huset.
Timo minns hur han upptäckte att muren var sned och påpekade det. Det slutade med att han fick göra om allt själv.
Avlopp och vatten samt el var också saker de själva fick se till att få gjort.
Men ända sedan starten har grannarna hjälpts åt och stöttat varandra. När någon behövde hjälp så hakade andra på. Som exempelvis när en tung braskamin skulle bäras in i huset, då var det bra att ha starka grannar, minns Anna Stina Dahlrot Torneheim.
– Det var en tuff tid, men också kul när vi var många som hjälptes åt, man har väl slagit i tusentals spikar i husen, säger Per-Arne.
– Vi lånade också verktyg och maskiner av varandra, berättar Inger.
Det har inte bara varit hårt arbete under åren. I början arrangerades Knutsbofester med stora eldar och mycket fyrverkerier på Valborg. Och de har även haft enklare fester tillsammans på Päronstigen.
Många som bosatte sig på gatan arbetade som lärare, inom vården eller vid Asea.
– Alla hade småbarn som sprang mellan husen så det blev naturligt att vi hade mycket med varandra att göra, berättar Göran och fortsätter:
– Det fanns allting här, barnen byggde kojor i skogen och hade det mysigt.
Det fanns också en plan för fotboll på sommaren och ishockey på vintern, samt lekplats med mera.
Gunnel Eriksson var dagmamma och en viktig person för många barn, men det fanns alltid en öppen dörr efter gatan när någons föräldrar måste arbeta.
De som bott och bor på Päronstigen har varit förskonade från inbrott.
– På 1970-talet hade man aldrig en tanke på att låsa cykeln, berättar Johan Torneheim som är hemvändande son på gatan.
Och alla låste inte ens dörren till huset. Även i dag är det ett lugnt område, men när det händer saker håller grannarna kontakten och hjälps åt att hålla uppsikt.
Johan som bott på annat håll några år kan se att det hänt mycket på gatan.
– Solceller på taken, värmepumpar och laddboxar finns det numer, men området har varsamt hängt med i utvecklingen.
– Husen är bra byggda och vi har vårdat dem väl, och vi vet var elledningarna går, säger Göran.
Även nu träffas grannar på Päronstigen och gör trevliga saker tillsammans. Den yngsta som bott på Päronstigen i 50 år är 75 år och den äldsta är 93 år.
För 18 år sedan tog Inger initiativet till en bokklubb som de kallar för Litterära damsällskapet och består av Inger, Anna Stina, Ulla, Görel, Britta och Louise, som inte kunde vara med på 50-årskalaset.
De träffas fortfarande en gång i månaden och tipsar varandra om läsvärda böcker och ibland läser de samma bok och diskuterar den. Men de pratar om helt andra saker också.
– Men vi pratar aldrig skit om andra, poängterar Ulla.
Varje termin avslutas med julfirande respektive sommaravslutning.
– Och när damerna träffats har gubbarna kommit till mig ibland, berättar Göran.
– Det bästa med att bo på Päronstigen är att det är lugnt och skönt och det finns alltid någon som vet hur det var redan när vi startade, säger Göran.
Senaste numret av Lokalt i
