Först ut är vemodet. Insikten att barnalivets kanske tyngsta superlativ – s o m m a r l o v e t – är över landar inte direkt lätt som en fjäder.
Därpå följer ambivalensen inför allt det praktiska, allt det teoretiska.
I tredje par utvändigt kommer sedan förståelsen av hur länge man måste gå i grundskolan. 100 000 år. Eller om det är nio år och sedan förmodligen lite till.
Tidsuppfattningen bleknar i samma tempo som åren sprintar framåt.
Ovanstående känslotjoff är undertecknat med den 8-årige Jonassons spretiga handstil.
Sist ut i upptakten till ännu ett läsår vill jag minnas att en viss upprymdhet anländer. Att det, faktiskt, ska bli ganska fett att träffa andra bekanta och obekanta rackarungar.
Avancera så smått i kunskapens korridorer och, inte minst, lira en satans massa fotboll och innebandy på rasterna.
Nu har jag ynnesten att på nära håll få återuppleva element av allt det ovanstående jag grävt fram ur minnesmyllan. För några dagar sedan påbörjade vår just 8-årige son nya äventyr i ny och större kostym. Som ett av cirka 25 granna framtidslöften i klass 2B inleds nästa kapitel av en resa på väg mot okända mål.
Som förälder står jag några meter bort på skolgården och ser hur han kramar och kramas om av kompisar. Känner ett slags vilt krängande bylte av kärlek och förhoppningar bulta skoningslöst i bröstet. Pennskrin, ryggsäcken på hängare i hallen. Färgglada träningsskor på hylla. Läsa, skriva, läxa, lunch i matsalen, gympa, friluftsdag.
Tankarna ränner i väg och jag ertappar plötsligt mig själv med att aktivt sakna skoltiden. Saknad av svunna tider, av ungdom och öppnare spelplan.
Fler anhalter kvar på livslinjen.
Skolan kan för många tyvärr även vara en påtagligt turbulent tid, vilket är desto tyngre att behöva konstatera.
En snabb titt i kalejdoskopet över samtiden visar därtill lite väl mycket kaos i kosmos för att det ska kännas riktigt härligt.
Hot, hat och allsköns mänskligt framkallade helveten. Krig och krockar mellan det mesta som kan krocka.
Svallvågor av olust man önskar aldrig ska nå de yngre generationer som nu är i startskedet av sin stund på jorden.
Låt oss ge allt vi har för att den stunden ska bli lång och laddad med lycka.
