Tvättstugan som begrepp är en konstant i mångas tillvaro.
Som taktiskt tidsfördriv, toktrist åtagande eller ett nödvändigt ont. Upplevelsen varierar sannolikt.
I kopplingen mellan människa och mardröm kan miljön i sig agera grundplåt för något nervnafsande.
Jenny Classon tar nu ett jättegrepp kring en ryslig byk och bryter mark i den nya skräckens dimensioner.
I sitt ruggiga besjälande av en tvätthög som symbol för en relation i gungning.
Som växande pjäs av mörker i vardagens mitt.
– Skräckelementen tassar parallellt med en stark relationstrigg, berättar författarinnan till en bitvis blodisande debutbok.
Hon utvecklar:
– Den har fått titeln “Skavanker” och släpps på förlaget Swedish Zombie. Den ingår även i en bokserie som heter “Den nya skräcken”, där genren delvis nytolkas och lite fler ingredienser tar plats.
Detta öppnar för infallsvinklar nära det allmänmänskliga.
Saker och ting närmare vardagen, en gir bortom övernaturliga demoner och roterande yxor.
Ett öppet tänk kring skräcken som uttryckspalett, och Jennys djupdykning i detta ger liv till karaktärerna Nora och Josefine.
I det dallrande kraftfältet dem emellan hittas tvättstugan.
– Jag tänker att alla har en relation till tvättstugan. Och ett berg av smutstvätt kan ju växa rent fysiskt, men tänk om det faktiskt lever? Tvätthögen är i det närmaste bokens tredje karaktär, upplyser författarinnan.
I ramverket för “Skavanker” hittas denna obehagliga tvätthögs både metaforiska och direkta betydelse.
Nora och Josefines kärleksrelation drabbas av deras diametralt motsatta känslor för tvättstugan.
– Josefine älskar tvättstugan. Hon tycker om det rena. Nora lider å sin sida sedan barnsben av sömnparalys, nattlig ångest och drömmer om smutsen som tar över hemmet.
– Till detta kommer tvätthögen, skavanker i deras relation och en stegrande skräck. Min ambition är att låta det realistiska mötas med overkligheter.
Jenny Classon betraktar metoden som full av möjligheter.
I takt med ett crescendo av spänning och dramatik kan även ämnen av annan karaktär behandlas.
– Det är ett intressant och framträdande inslag i det här som kallas för den nya skräcken. När man tar ett vanligtvis icke skräckladdat moment och vrider till det så kan det bli effektivt.
– Kan man göra skräck av en frukost? Jag tror det. Eller en tvättstuga, flinar Jenny.
Hon exemplifierar med lägenhetslivet, där mängder av mänsklig energi samsas i samma huskropp.
– Man delar på tvättstuga, cykelförråd och andra praktiska utrymmen. Trots det kan det kanske ta flera år innan man träffar på sina grannar och får en bild av vem eller vilka de är. Det är en bra utgångsbild för skräck.
Hon fortsätter:
– Nu är vi precis på väg att flytta från vår lägenhet, men jag kommer ju alltid att bära med mig känslan av tvättstugan i det här huset som skänkt mig en hel del inspiration.
“Skavanker” är en i allt väsentligt fiktiv historia med fiktiva karaktärer. Fragment av Jenny Classons egna minnen och känslospel har dock färgat detaljer i helheten.
Som liten ser hon något i hyreshusets gemensamma tvättstuga som gör bestående intryck.
– Där hängde ett stort lakan med flera röda fläckar. Det var ju förmodligen bara mensblod, men där och då var det lite ruggigt. Och i skräckens värld kan sådant lätt förvandlas till något annat och otäckare.
– Nog finns det en liten flisa av ångest kopplad till tvättstugan på grund av den där händelsen, småskrattar hon.
Faluförfattarinnans skräckdebut ståtar nu i färdigt format och når onlinebokhandeln den 29 september.
Att boken blir till tar sin början i hemmets vårdande vrå under påverkan av ett världsomspännande virus.
– Ja, förra vintern låg jag hemma i covid, otroligt hängig och kände hur kroppen liksom feberbrann.
– Då såg jag att förlaget sökte nya manus till den här bokserien. Bestämde mig för att ta tag i idén att skriva skräck med tvättstugetema och glädjande nog nappade de på detta.
I yrket som skolbibliotekarie i Falun är hon litteraturen ständigt nära.
Bland meriterna finns också skrivna insatser för populära “Creepypodden” i P3 samt bokförlagets egen podd “Monsterboxen”.
Och på tal om bacillusker är dessa inte enbart av ondo.
– Har fått gott om bra idéer i förkylningsdimmor. Att vara lite krasslig kan få tankarna att vandra i väg på ganska spännande stigar, skrattar Jenny.
Hon låter meddela påtaglig entusiasm för författarskapet och skräcken som genre.
Närheten till gåshudens rike är i den egna smaken blott böckerna tillägnad.
– Så är det. Jag gillar faktiskt inte skräck på film, det blir för ofiltrerat. Uppskattar mer det här smygande, när man själv får skapa sig bilder av vad som pågår.
Jenny fortsätter kring det hon anser vara rikedomen i en genre med förmåga att båda förskräcka och fascinera.
– Tycker att riktigt bra skräck ska bära drag av verklighet. Helheten kan vara overklig, men här finns utrymme för bearbetning av verkligheten.
– Inte minst kan skräck vara ett bra uttryck för att hantera jobbiga ämnen. Det finns ofta ett visst mått av mörker i många människors tillvaro. Skräckgenren kan hjälpa oss lägga rädslor och andra tunga känslor på bordet och bidra till att göra dem hanterbara.
Reglagen i den Classonska berättarpanelen spänner från subtila nyanser till rysliga attacker med full kraft.
Att söka största möjliga kontaktyta hos läsaren är något som tas på största allvar.
– I “Skavanker” har jag verkligen vridit upp volymen på elva. Att skriva skräck ger verktyg för att överdriva, förstora och dra på rejält. Det är svårt, men framför allt otroligt kul, avslutar Jenny Classon.
Jenny Classon debutroman
▪ Titel: “Skavanker”, kortroman i förlagets bokserie “Den nya skräcken”
▪ Författare: Jenny Classon
▪ Förlag: Swedish Zombie
▪ Omslag: Magnus Frederiksen
▪ Releasedatum: 29 september 2023
