Stina är född och uppvuxen i Särna och började jobba så fort hon slutat skolan. Hon började som butiksbiträde där och ville göra karriär. Men skoltrötthet gjorde att hon hade svårt att avancera.
När det var stopp på orten bytte hon jobb och flyttade till Mockfjärd. Men affären lade ned och efter en stunds arbetslöshet blev det flytt igen till Frösön och vidareutbildning inom chark och kött.
Men ödet ville att hon skulle flytta ytterligare en gång. Hennes moster och morbror som bodde i Norberg och ville att hon skulle flytta ned.
– Jag sa i ett svagt ögonblick att “om ni fixar ett jobb till mig så flyttar jag ned”.
Det dröjde inte länge innan ett jobb dök upp på andelsslakteriet och Stina hamnade så slutligen i Norberg.
– Det var en kvinna som skulle bli mammaledig och jag sökte och fick det jobbet. Så det var bara att säga upp sig och flytta.
Stina hittade kärleken Barbro i Norberg så det gjorde det lättare att flytta. Detta gjorde att hon ville stanna i Norberg även när andelsslakteriet lade ner sin verksamhet i Norberg och facket ville att hon skulle flytta till Västerås.
– Facket sa att om du inte tar det här jobbet så blir du avstängd från A-kassan. Men jag sa åt dem att ta sina pengar och dra dit det var varmare.
I stället hamnade hon på sågen i Nordansjö och jobbade eftermiddagar och kvällar där. Men Stina hade fortfarande ögonen på karriären.
– Spännarhyttan sökte traversförare och där blev jag kvar tills de lade ner. Man är väl lite orädd tror jag. Jag hade aldrig sett en travers i mitt liv.
Det var på Spännarhyttan som hon började engagera sig fackligt och kampen för arbetarnas rättigheter började. Detta gjorde att steget mot att gå med i kommunpolitiken och Socialdemokraterna var helt naturligt.
– Att jobba fackligt och kommunpolitiken ligger väldigt nära och det var ett självklart steg.
Hon har varit ordförande i både miljö och hälsonämnden och socialnämnden. Stina har alltid brytt sig om människor som kämpar och har det svårt. Hon har drivit café på resedan och engagerade sig tidigt i Röda korsets arbete.
– Det sitter väl i om man är fackligt engagerad. Och jag är lugn och stabil så folk kom till mig när de behövde prata.
Stina tycker att det är otroligt viktigt med social kontakt och är fortfarande engagerad i Röda korset i Norberg.
– Ensamhet är en av våra största folksjukdomar och det är enormt mycket äldre som som kommer till oss bara för att prata.
När Barbro gick bort så blev Stina också ensam och hon berättar att det är de små sakerna som liksom bygger upp känslan av att vara ensam.
– Det är ingen som går i trappen eller prasslar med en tidning. Det blir väldigt påtagligt när det är borta.
Men Stinas hem är alltid öppet för grannar och vänner. Hon älskar att baka och odlar popcorn på altanen.
– Är jag hemma så är dörren öppen. Jag försöker att träffa mina vänner och grannar så ofta jag kan.
Inga-Stina Hesselius
Ålder: 80 år
Bor: I Norberg.
Intressen: Bakning, att hjälpa människor och popcornsodling.
Favoritmusik: Elvis.
Favoritmat: Fisk i alla dess former.
