Med “Sanna och osannolika dalahistorier III” sluter han cirkeln om en trilogi.
– Det här är kanske också ett permanent bokslut för min skrivande gärning, upplyser en Faluprofil med samma glimt i ögat som ofta speglas i hans författarskap.
Föregångarna har etablerat ett solitt fundament, och nu anländer kronan på verket.
“Sanna och osannolika dalahistorier III” är ett resultat av lång dags färd mot skratt.
Vid rodret hittas Mats Neubauer. En man med både rötter och ramverk fast förankrade i Dalarna.
Hjärtat slår extra starkt för den för länet typiska komik och lynne som genom århundraden satt sin prägel på liv, leverne, snick och snack.
– Humorn är viktig för mig, understryker Mats Neubauer.
– Det ligger flera års arbete bakom den här boken. Jag har hittat gamla anteckningar, skrivna historier, lyssnat till mängder av dalfolks berättelser och gjort mycket research.
Resultatet är digert men aningen tunnare än föregångarna i samma serie – måhända till följd av att Mats två gånger om frammanat fläskiga verk som också de muddrar länet på material i sammanhanget.
Med sina 225 voluminösa och synnerligen innehållsrika sidor bjuder “Sanna och osannolika dalahistorier III” emellertid ånyo en vidvinkelsbetonad inblick i såväl spännande historik som humorladdade episoder.
En omfattande bildflora i form av vykort från Dalarnas alla hörn utgör ögonfägring. Sinnet landar i vad som varit, och skrattet ligger ständigt lika nära till hands nu som då.
I samspel med Olle Redhe har han tidigare också skrivit bland annat “Vilhelm Clefberg, en vresig man med ett hjärta av guld”. Clefberg (1925-1965), trädgårdsmästare som saluförde stor del av sina grönskande fröjder på Fisktorget i Falun, beskrivs som en herre ytterst slängd i käften och med otaliga yttranden av minnesvärd karaktär på meritlistan.
– Torghandel och folkliv är fortfarande, men i högre grad förr, en miljö där lokala sägner och humoristiskt dråpliga historier föds och frodas, redogör Mats Neubauer.
Han kan också hålla detta för sanning då han själv varit trädgårdsmästare vid Rottneby handelsträdgård mellan 1978 och 2017. 023 är ett riktnummer nära den Neubauerska själen.
– Jag är född i Falun, på Elsborg. Har varit staden trogen och har tagit över mitt föräldrahem här uppe på Pilbo där jag nu bor, berättar Mats.
I sitt färskt snidade litterära verk nyttjar han därtill en underfundig, strukturellt betingad metod som kopplar samman nämnda vykort och ögonblicksbilder med egenkomponerade betraktelser över det hela.
På så vis lockar dynamiken mellan bild och bildtext till ytterligare sträckning i norrgående riktning för mungipor och smilgropar. I anslutning till ett vykort av Svärdsjögatan i Falun, daterat tidigt 50-tal, finns av författaren lustigt snillrika formuleringar som “Efter den här vägen kunde man allt som oftast få se doktorer, pastorer, majorer och tankspridda lektorer”.
Om Borlänge och en gråskalevy över dåtidens Domnarvets Järnverk: “Folk i denna omgivning hade nog förkärlek för att baka sig en tårta lite då och då, eftersom deras smaklökar stimulerades av att denna industris skorstenar spydde ut sådana aptitretande partiklar, att snön såg ut som en schwarzwaldtårta”.
Tilltaget löper som en röd tråd genom hela boken, och i stort sett varje vrå av Dalarnas små som stora byar och städer får sig en släng av sleven. Och de många bilderna i symbios med ortsinvånarnas skildringar leder rakt in i lärdom om det ofta fängslande tugg som förmedlas via folkmun.
Han beskriver sitt uppsåt från starten till dags dato som en fascinerande och belönande strapats med humorn som förtecken.
– Har träffat så otroligt många intressanta och roliga människor. Härligt originella personer som har så mycket att berätta, förklarar Mats Neubauer.
Och utvecklar:
– Jag känner mycket för såväl Falun som Dalarna, och tror att det förstärkts av allt jag fått berättat för mig genom åren.
Trojkan om “Sanna och osannolika dalahistorier” får nu alltså en glädjespäckad final.
Mats Neubauer spår också att hans författarbana – som omfattar ett helt knippe böcker denna trilogi exkluderad och som 2006 förärade honom kommunens kulturpris – kan ha nått vägs ände.
– Humorn är som sagt så viktig för mig, det är i den genren jag känner mig mest hemma och vill vara aktiv.
– Har inga nya uppslag på gång just nu och har lite på känn att det här kanske är ett permanent avslut på min skrivande gärning. Men man ska ju aldrig säga aldrig, skrattar Mats Neubauer.
