Efter 133 år – tar farväl av legendarisk förening

Av Sonny Jonasson

Det är en av landets äldsta föreningar i sitt slag, men nu skrivs sista raderna i en saga som pågått sedan 1893.
Falu kvinnliga gymnastikförening lägger efter 133 aktiva år ned verksamheten.
Orsaken är ledarbrist och medlemstapp.
– Efter pandemin blev det ett bortfall men vi har kämpat på, men nu är det definitivt över, säger ordföranden Eva-Britt Bergström.

Tidningen möter fyra av föreningens i dag totalt 17 medlemmar i Läroverksparken. Det råder ruskväder och kanske är det talande för tillfället att en massiv trädgren blåser ned med ett brak i marken en bit bort.

Tiden är kommen för att runda av en smått monumental föreningshistoria.

Stämningen är bitterljuv men med ett ramverk av glädje och långa lokala traditioner. Eva-Britt Bergström, Kerstin Hallpers, Anki Stenman och Ulla Linderholm reflekterar kring det som varit ett forum för gemenskap och träning i 133 år, men som nu alltså närmar sig vägs ände.

– Framför allt får vi inte tag på någon ledare och vi har för få medlemmar för att föreningens ekonomi ska bära sig.

Det berättar Eva-Britt Bergström som själv varit ledare inom föreningen under cirka 30 år.

Hon fortsätter:

– De senaste två åren har vi haft två olika ledare som varit toppen. Sedan i våras har det dock helt saknats ledare och nu har vi enats om att lägga ned. Efter pandemin blev det ett bortfall men vi har kämpat på, men nu är det definitivt över.

Gymnastikföreningen är en av landets äldsta i sitt slag, men efter 133 år är nu sagan all. Detta då ledare saknas och medlemstapp gjort att ekonomin inte går ihop. Tidningen mötte fyra av medlemmarna i en förening som inom kort håller sitt sista styrelsemöte. Foto: Sonny Jonasson

Eva-Britt med vänner spår att vissa medlemmar fann andra vägar till träning efter covidpandemins tuffaste tider, medan vissa slutade med organiserad motion.

Ulla Linderholm:

– Det här är givetvis jäkligt synd, men vi känner att det är rätt beslut efter omständigheterna. Det är dock viktigt att betona vilken fin och långlivad förening det här är. Startad av kvinnor och driven genom alla dessa år av kvinnor, säger hon.

Kerstin Hallpers instämmer.

– Det har varit en hemvist för träning och med en fin social funktion. Känslan är att när man gått med, då har man sedan inte lämnat. Man har blivit kvar i gemenskapen och tränat, tävlat och tagit truppmärken i gymnastik.

De minns också hur Falu kvinnliga gymnastikförening under 2015 års flyktingvåg blev en plats för många invandrarkvinnor som ville träna med andra kvinnor.

En ständig styrka och stabilitetsfaktor är att man alltid haft en aktiv styrelse. Från då till nu – en epok med fäste i tre sekel (!) – finns många Falukvinnor som svarat för fina insatser.

Bland många märks namn som Gunhild Ell (som tränade tills hon var 98 år), Anna Sundberg, Britta Johansson, Rigmor Wikner och Gulli Halvarsson. Sistnämnda var en av två föreningsmedlemmar som uttogs till en uppvisningstrupp vid 1936 års OS i Berlin.

E-TIDNINGEN: Läs våra tidningar digitalt här

Förr var högkvarteret för träningen gymnastiksalen på Valhalla i Falun. Ett bevis på föreningens långa anor står att läsa i dess egen historik, där man upplyser att gymnastiksalen under en tid blev upptagen för beredskapsändamål. Anledningen? Andra världskriget bröt ut.

Anki Stenman:

– Det har varit så många drivna kvinnor involverade i föreningen och den har nog gjort stort lokalt avtryck. Det är väldigt många man träffar på olika håll i tillvaron som berättar att de varit med.

"Föreningen har nog gjort stort lokalt avtryck. Man träffar på väldigt många på olika håll i tillvaron som berättar att de varit med", säger Anki Stenman (längst till vänster i bild). Foto: Sonny Jonasson

De fyra medlemmarna återger hur de själva först kom i kontakt med en av Sveriges äldsta föreningar för motionsgymnastik. För Eva-Britt var det en granne som var med i styrelsen och frågade om hon ville bli ledare. Ulla, med rötter i Ludvika men Falubo sedan många år, såg en av föreningens affischer i en butik i Hosjö.

Kerstin Hallpers:

– Från början var det jag och syrran som körde i gång gemensamt, berättar hon.

– Och för mig startade allt med att svärmor inte ville köra bil i mörker. Jag fick skjutsa henne hit och det slutade med att jag själv också blev medlem, skrattar Anki Stenman hjärtligt.

Vid sidan av träningen har kvinnorna också hållit vår- och julfester, gjort resor tillsammans och byggt en samhörighet med träningen som utgångspunkt.

Den 11 november har man sitt sista styrelsemöte, vilket också utgör finalen på 133 års aktiviteter som Falu kvinnliga gymnastikförening. Alla föreningshandlingar kommer att lämnas för bevarande hos Arkivcentrum Dalarna, beläget på Tallen-området i Falun.

Eva-Britt konstaterar att det är med kännbart vemod man nu säger farväl till det som varit.

Vänskapen lever dock vidare.

– Ja, vi kommer nog att hålla kontakten och även ses sporadiskt. Åtminstone en gång om året eller så, säger Ulla Linderholm och får medhåll av Kerstin, Anki och Eva-Britt.