Däremot har jag aldrig rökt och är inte särskilt förtjust i sprit. Och det är jag verkligen glad för, för med tanke på hur jag tampas med sockersuget så skulle jag nog aldrig vinna mot nikotinet eller helggroggen.
Det är av lindriga hälsoskäl som jag återigen försöker uppnå ett sockerfriare liv. Försök som jag gör många gånger per år och misslyckas med lika många gånger.
För hur mycket ljuvligare smakar inte kaffet med en bit rulltårta eller en kexchoklad till?
Och hur mycket höjs inte helgkänslan med en chokladask på bordet?
Störst begär har jag nog ändå efter smågodis. Att få prassla och gräva efter de godaste bitarna ur en stor påse är njutning på hög nivå.
Och det värsta är att jag inte har ett dugg dåligt samvete efteråt.
Min dotter beskriver min godissmak som en blandning av en gammaldags tants och en femårings. Jag älskar nämligen både punchpraliner, bridgeblandning, klubbor, sura nappar och hallonremmar. När hon var liten och vi var och handlade, så föreslog jag ofta att vi skulle unna oss lite smågodis mitt i veckan.
”Men mamma, det är inte lördag i dag”, fick jag snöpligt till svar av det rättrådiga barnet.
För mig är det total avhållsamhet som gäller när jag försöker sluta med sött. Att unna mig en ”liten godbit” till fredagsfilmen törs jag inte. Då väcker jag sockerdemonen igen.
Och genom alla mina sötade år har jag skapat en arsenal av ursäkter om varför jag måste äta just den där sötsaken just nu.
Det är väl synd om den ska behöva kastas?
Det är fullmåne ikväll, då är det svårare att motstå glass.
Choklad är ju bra för hjärtat har jag hört (även i chokladbollsform).
Ja, ni hör ju själva.
”Byt ut godiset mot frukt” är ett av råden jag brukar få. Och visst jag gillar verkligen bananer, äpplen och päron. Men frukt är INTE godis! Enligt mig.
När jag skriver det här är det kaffebrödsdag på fikarasten på jobbet. Och i dag tror jag visst att Yvonne tagit med sig färska wienerbrödslängder.
Och vem vill framstå som oartig?
Så äh, jag kan alltid börja det nya livet på måndag.
Igen.
