– Det här är första gången jag ska prata om det här, det är skitläskigt, konstaterar Christian som inte vet om han kommer att bryta ihop trots att han föreläser om andra ämnen och vet att han kan föreläsa.
– Men när saker kommer nära blir det alltid jobbigt, tycker han.
När Erika valde att göra slut på sitt liv befann sig Christian i Australien för att göra en jordenruntresa. Det var innan mobiltelefonernas tid och Christian fick mejl från fem olika personer om att han måste ringa hem.
– Då hade hon tagit livet av sig och jag och min fru åkte hem.
Läs mer: Antalet självmord har ökat i Sverige
Känslorna som Christian kände var av olika karaktär.
– Jag fattade inte. Jag var vaken 36 timmar för att ta mig hem. Allt praktiskt tog överhanden och det var inte förrän vi landade i Sverige som jag förstod vad som hänt.
Christian visste att systern mådde dåligt.
– Det kom inte som en blixt från en klar himmel. Jag tror att många tänkt att de ska ta livet av sig, men det är långt mellan tanke och handling, om du inte är i affekt.
Genom åren har Christian funderat och läst mycket.
– Det är ofta tillfällen som gör att någon tar livet av sig, i stundens hetta.
Christian tar Golden Gate-bron som exempel.
– Det tog många år innan de satte upp skyddsnät där. Det trodde att den som vill ta livet av sig skulle gå till en annan bro, men om det inte går att ta livet av sig på en bro går folk hem igen. Är det inte tillgängligt tar inte folk livet av sig har jag förstått.
Christian tror att hans syster hade kunnat bli räddad, men att marginalerna var knappa.
– Ja, hade det inte kommit ett tåg just då hade hon inte tagit livet av sig i ilska och frustration.
Christian tror att den bästa suicidpreventionen är att prata om hur man mår.
– Och inte skambelägga. Det är många som mår dåligt. Hur ska man få någon hjälp om man inte pratar om det? Ju mer vi lägger locket på, desto större risk att skit händer.
Två år efter systerns död ramlade Christian ner från ett berg och bröt ryggen.
– Ja, jag har mått dåligt, konstaterar han.
Samtalen har varit hans räddning, han tycker om att prata.
– Jag har åkt jättemycket bil med min fru och det har löst en hel del saker.
De hoppade in i bilen för att köra en sväng utan mål.
Utflykterna har blivit
Christians terapi.
– Sitter du bredvid en person i en bil lyssnar man på varandra, säger Christian och framhåller att det är okej att fly en tid för att orka med.
– Om det händer en massa saker i ens liv behöver man få distans till det. Är du mitt i allting hela tiden blir det jobbigt.
Christian brukar berätta att han har två syskon, men bara ett i livet.
– Då kommer alltid frågor kring varför hon inte lever och folk tycker synd om oss. Och det kan man tycka i ett första perspektiv, att det är synd om oss som familj eftersom mina föräldrar har mist en dotter och jag har mist ett syskon. Det kan man inte ersätta.
Familjen besöker Erikas grav regelbundet för att tända ljus.
– Både på hennes födelsedag och på allhelgona.
Christian har bearbetat sin systers död med både vänner, psykolog och terapeuthjälp.
– I det akuta läget är alla omtänksamma, men efter ett tag försvinner detta. Det är då jobbet börjar. Jobbet man måste göra själv.
Christian förklarar att
han fortfarande sörjer sin systers död.
– Att hon inte fick träffa mina barn, till exempel. Ibland ser jag vissa saker från henne som går igen i mina barn, framför allt i min dotter. Då blir jag glad. De har aldrig träffats, men vissa drag är lika.
Christian har massor av minnen från sin syster. Allt från en gränslös kärlek och omtanke till ”bråk i baksätet”, som många kan relatera till barndomen. Ett starkt sommarminne som Christian har från sin syster är när han fiskade och hans drag fastnade i systerns hår.
– Hon blev skitarg, minns han och skrattar.
Christian tror att det lätt kan bli så att sorgen infekterar livet och överskuggar det som finns kvar.
– Att man lever i sorgen i stället för livet, men jag vill säga att vi lever i livet och inte längre i sorgen.
Fotnot: Christian Hedbergs föredrag ”När isen spricker under fötterna i Australien” arrangeras av Avesta-Grytnäs pastorat på Avesta församlingsgård klockan 18.00 den 10 september på internationella suicidpreventionsdagen. Föredraget är en del i kyrkans diakonala månad med olika aktiviteter.
