"Jag vill leva livet"

Av Karin Diffner

BORLÄNGE
I dagarna fyller han fyller 70 år och har levt med prostatacancer i 30 år. Nu har cancern spritt sig och går inte att bota.
– Jag önskar ingen att bli sjuk, men sjukdom kan också vara berikande. För mig har den inneburit många fina möten med fantastiska människor, säger Jan Holgersson.

Det är vinter 1996 och ekonomen Jan Holgersson vaknar med ryggont.

– Jag trodde jag hade sträckt mig när jag varit ute i snön och lekt med ungarna, säger han.

Vi sitter i familjen Holgerssons uterum i den gula villan i Skräddarbacken. På bordet ligger broschyrer, pärmar och diplom. Allt handlar om prostatacancer.

Jan berättar öppet och utan stora känsloyttringar om den sjukdom som blivit hans följeslagare i 30 år.

Han berättar om den där ryggvärken 1996 som inte gav med sig och om hur han upptäckte blod i urinen.

– Och jag mådde allmänt kymigt.

Efter några månader konstaterades att Jan drabbats av prostatacancer.

– Då visste jag inte vad prostata var. Det kunde lika gärna vara något på en bil.

Cancerbeskedet kom i samma veva som han skulle fylla 40 år – mitt i livet och med en tvååring och en treåring i familjen.

– Det skulle ju ha kunnat blivit så att man bara tänkte på döden, men så blev det aldrig; det var fullt skubb och ingen tid att grubbla.

Även om de insåg att Jan drabbats av en allvarlig sjukdom så hade han och hustrun inställningen: "Nu fixar vi det här".

– Jag har hela tiden känt mig trygg i vardagen och familjelivet.

Jan berättar att cancern var medelaggressiv och att man beslutade att operera bort hela prostatan.

– Det var ett ganska radikalt beslut. I dag har vården gått framåt enormt; man kan göra titthålsoperation och både mediciner och strålning är mer exakt.

Jan Holgersson har haft många berikande möten under sina år med prostatacancer. "Och vilken fantastisk sjukvård vi har med så många gudabenådade människor", säger han. Foto: Karin Diffner

Sedan sjukdomen upptäcktes har Jan gått på ständiga kontroller för att hålla den i schack. Det har krävts både strålning och medicinering i olika perioder.

Samtidigt har han "levt livet" som han beskriver det. Han har jobbat, tagit hand om hem och familj och engagerat sig olika föreningar. En av dem är Prostatacancerföreningen Dalarna där han är ordförande.

– Vi hade 68 medlemmar vid starten 2005 och i dag är vi 730 medlemmar, säger han stolt.

Jan har länge vetat att han har en tumör någonstans i kroppen men inte var den sitter. I våras upptäcktes att den hade bildat metastaser i lymfkörtlarna och som en liten prick på skelettet.

– Nu går jag på hormonbehandling för att få ner testosteronet som är det som cancern lever på, förklarar han.

– Så nu befinner jag mig i den palliativa fasen.

Hur kändes det beskedet?

– Min spontana tanke var: "Det väl onödigt; jag hade väl kunnat få fortsätta så här i 15-20 år och dött i fred."

Ordet palliativ betyder lindrande och handlar om att ge vård vid obotliga sjukdomar. Det är ett ord som Jan har tyckt illa om eftersom det är så förknippat med livets slut. På sista tiden har han dock börjat acceptera benämningen.

– Det är stor skillnad på till exempel en äldre människa som får palliativ vård eller en som har spridd cancer. Jag har vänner i den palliativa fasen som fortfarande jobbar.

Med andra ord kan man leva länge trots att sjukdomen inte går att bota. Hur länge det kan handla om skulle Jan inte vilja veta.

– Nej, bara om jag var väldigt, väldigt sjuk.

Den 21 september fyller Jan Holgersson 70 år och har därför startat en egen insamling till Mustaschkampen som främjar forskning om prostatacancer. "Jag fick ihop 5 000 redan första dagen", säger han. Foto: Karin Diffner

Hur mår du nu?

– Hormonbehandlingen är rätt tuff och har biverkningar. Den tar bort allt testosteron och den sista lilla manlighet jag hade. Man blir svagare och muskelmassan försvinner.

Jan rycker på axlarna och ler:

– Men jag ska börja träna styrketräning snart; jag har inget att skylla på.

Hur ser du på framtiden?

– Jag vill leva livet, göra roliga saker och träffa folk i föreningen. Och sedan vill jag förstås vara med barnbarnet som ska komma i oktober.

Jan engagerar sig också i Mustaschkampen och har ordnat en egen insamling i år. Dessutom vill han ge en uppmaning till andra män över 50 år:

– Gå och lämna ett PSA-prov. Ju tidigare en allvarlig prostatacancer upptäcks, desto bättre möjligheter finns att behandla den.