“Vissa saker fastnar – och andra inte”

Vad är det som gör att man minns vissa saker och andra inte? Den frågan ställde sig en läkare och vän till min pappa under en av döttrarnas studentfest.

Vi hade inte setts sen jag var barn och läkaren erinrade sig ett minne. Det var något jag hade sagt som barn och som hon kom ihåg nu när vi träffades igen. Därefter kom den filosofiska frågan: ”Vissa saker fastnar och andra inte, varför då?”
Medan nyttiga fakta tenderar att inte fastna, har vissa mer känslomässiga minnen en benägenhet att göra det.
Till exempel berättade min pappas fru en gång att hon köpt runda fårskinns-stolsunderlägg till köket och tänkt att barnbarnen skulle gilla att sitta på dem. ”Men varje gång de ska sitta där kastar de i väg underläggen”, sa hon.
Nu flyger tanken förbi varenda gång jag ser ett sittunderlag. ”Barn gillar inte sittunderlag”.

Ett annat minne som brukar dyka upp på morgnarna är något jag skäms lite över. Jag tänker på en sak som Lars Molin (filmregissören) sa en gång i en intervju. Han pratade om det exakta ögonblicket då man bestämmer sig för att gå upp ur sängen på morgonen. Han sa något i stil med att: ”Man går inte upp, går inte upp – och sen plötsligt gör man det”.
Det ögonblicket brukar jag ligga och tänka på innan jag går upp. Tills det plötsligt sker: ”Nu hände det, jag gjorde det”, tänker jag samtidigt som den varma sängen byts ut mot ett betydligt kallare rum.

Vissa saker fastnar också lite fel ibland. Till exempel har jag en granne som har fått för sig att jag inte gillar kaffe.
Han säger det jämt så fort en fikastund är i antågande: ”Lisa dricker inte kaffe”.
Jo, det gör jag visst. Men det hände en gång, rätt sent på dagen, att jag tackade nej.

En annan tanke som fastnat i mig är en händelse från tonåren. Det är Catti, en klasskompis från den tiden, som återgett historien. Tydligen har jag berättat att jag en gång sprungit till bussen och missat den – men ändå fortsatte att springa. Jag skämdes över att bussen kört ifrån mig och låtsades att det inte var den jag hade sprungit till.
Så tossigt, tänkte jag för en tid sedan när jag skulle springa till en buss, och plötsligt råkade på läkaren från studentmottagningen.
Vi pratade en stund och sedan sa hon: ”Av nån anledning fastnar vissa saker och andra inte…”. Ja, det där har jag också funderat på, sa jag, eftersom hon visst hade glömt att vi redan diskuterat saken.

[YouPlaySinglePlayer video="2847,1874,389607" floating="3" ap mute nt=30]
Facebook

Populärt på webben

Reporter

Snabblänkar

ANNONS

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS