Logotyp Lokalt i Dalarna - Dalarnas största gratistidning
Gruvtrampen 2019.
Foto: Sune Jansson

Vandring uppmärksammar gruvarbetarnas hårda liv

GRÄNGESBERG. Den 25 september är det åter dags att trampa i gruvarbetarnas fotspår. Då går nämligen Gruvtrampen av stapeln. Vandrings-leden – som sträcker sig mellan Skattlösberg och Disponentparken i Grängesberg – är 22 kilometer lång och arrangeras för 49:e gången. – Vi vill gå för att inte glömma bort vår historia. Vi vill tydliggöra det liv som gubbarna och deras familjer levde på den här tiden under senare delen av 1800-talet när den industriella verksamheten startade, säger Lennart Nykvist, styrelseledamot i Grängesbergs hembygdsgille.

Gruvtrampen går längs med samma vägar och stigar och sträcker sig över samma berg och myrar som gruvarbetarna själva gick en gång i tiden när de var på väg till gruvan för att arbeta.
– De började gå till Grängesberg från sina torp på söndagskvällarna, säger Lennart Nykvist.
Numera finns det dock tre väteskontroller på sträckan mellan Skattlösberg och Disponentparken.
– Den första ligger i byn Abborrberg. Där träffar man byalaget i Skattlösberg som serverar bredda mackor och valfri dryck. Sedan går vi ytterligare sex kilometer och kommer fram till en depå som heter Spikmossen. Där serveras varm och kall saft eller vatten. Sedan går vi fyra kilometer till, till Ljungåsens raststuga där det bjuds på kaffe, te och rejäla bullar.

Ställbergsjätten arbetade i gruvan i Grängesberg. Han var 220 centimerter lång och vägde minst 160 kilo. På museet Stora Hagen i Grängesberg finns han avbildad. Foto: Lisa Björklund

Området som vandringen löper genom är finnbygd. Där var det många med ursprung från Savolax i östra Finland som bodde. I samband med insustrialismens intåg sökte sig männen där till gruvan i Grängesberg där järnmalm bröts.
– Vid gruvan fanns det ett otal ungkarlsbaracker med 30 till 40 personer i varje. Man kan tänka sig stanken i baracken när gruvkarlar kom i sin halvvåta lump. Några duschar fanns inte.
Lennart Nykvist är väl insatt i gruvarbetarnas historia och han har själv koppling till den, då hans morfar en gång arbetade där.
– När morfar var drygt 60 år fick han stendammlunga. Då plockade de upp honom ur gruvan och han fick arbeta som kusk.

Lennart Nykvist brevid en skulptur av Ställbergsjätten. Han arbetade i gruvan i Grängesberg, var 220 centimerter lång och vägde minst 160 kilo. Foto: Lisa Björklund

På gruvan i Grängesberg fanns det runt 26 hästar och det var mellan 500 och 1 000 personer som arbetade där, både i och ovan jord.
– Grängesbergs gruvfält var nästan starten på industrialismen i Sverige. Arbetet var enormt tungt och det innebar en oerhörd risk. Jämfört med annan gråsten så är järnmalm tungt.
Lennart Nykvist berättar detaljerat om hur det gick till när järnmalm skulle brytas. På museet Stora Hagen i Grängesberg håller han guidade turer under sommarmånaderna och för den som vill få inblick i gruvarbetarnas hårda liv, är Gruvtrampen en bra ingång. Förutom de historiska momenten erbjuds fotgängarna även frisk luft och vacker bergslagsnatur. Runt 200 personer brukar delta och när tramparna väl är i mål vid Disponentparken serveras varm soppa och vedugnsbakat bröd.

Lennart Nykvist visar en gammal karta över Grängesberg. Foto: Lisa Björklund

Har du några tips på lämpliga skor och kläder för promenaden?
– Envis som jag är har jag alltid anbefallt stövlar för det är myrmark men i år är det nog extremt torrt. Vi i gillet ser fram emot en fin och trivsam dag i skogen och hälsar alla gamla såväl som nya trampare hjärtligt välkomna, avslutar Lennart Nykvist.

Lennart Nykvist brevid en skulptur av Ställbergsjätten. Han arbetade i gruvan i Grängesberg, var 220 centimerter lång och vägde minst 160 kilo. Foto: Lisa Björklund
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!