Det var 2019, som ett digert arkivmaterial om pigan Anna Charlotta Jansson ramlade över Tord Rådberg. Han är aktiv i Norrbärke hembygdsförening och arbetar med boken Bärkebygd som ges ut en gång per år.
När hans redaktör gav honom materialet och undrade om han ville göra något på det, fångades Tord av berättelsen.
– Den var gripande. Jag tittade på alla tidningsurklipp och tänkte att det här är för stort för att göra något litet på i Bärkebygd.
Tord Rådberg beslöt sig för att berätta om Anna Charlottas liv i en egen bok, men först behövde han lära sig mer om konsten att skriva. Därför hoppade han på en skrivarkurs på ABF i Smedjebacken.
Lärare var CA Eriksson som varit journalist i över 40 år och publicerat tre böcker.
– Jag visade det här materialet för CA och han blev lika fängslad, säger Tord.
– Jag uttryckte frasen: ”Tycker du illavara om jag hoppar på”. Vi gör det här tillsammans, tillägger CA Eriksson.
De bägge herrarna slog sina kloka huvuden ihop och började skriva berättelsen om Anna Charlotta Janssons liv.
Hon var född 1892 och piga hos en bonde på en större gård i Schisshyttetrakten. Anna Charlotta drabbades av giftstruma och år 1922 fick hon sparken då hennes krafter började tryta. Hon tvingades åka hem till familjens torp i Nyborg i Schisshyttan, men där var hon inte välkommen.
– Pappan körde ut henne mitt i kalla vintern. Han hade ytterligare två döttrar och var själv arbetslös så han ville bli av med henne.
Anna Charlotta gav sig i väg med riktning mot Smedjebacken för att besöka en doktor. Väl framme mötte hon en dräng med häst och släde från fattiggården i Storsand, där Anna Charlotta tillbringat en tid som patient. Med drängen fick hon skjuts till fattiggården och där blev hon kvar.
– Hon blev efter hand sämre och sämre. Hon var lite oregerlig och läkaren kategoriserade henne som sinnessjuk. Den elaka sjuksköterskan Jania Wallén tvingade på Anna Charlotta en tvångströja och föreståndaren Ahlström band fast henne med en sadelgjord. Där dog hon. Där upphör alla spår efter henne, inga journaler finns kvar. Vi vet inte ens var hon är begravd.
Boken om Anna Charlotta heter ”En orättfärdig död” och är uppdelad i två avsnitt där några av hennes episoder har dramatiserats. Till exempel slädfärden till Storsand och hennes liv som piga.
– Vi har gått mycket efter de tidningsklipp som finns. Med dåtida mått mätt, skapade Anna Charlottas död ett ganska stort drev.
Framför allt i tidningen Arbetaren som försökte slå in kilar.
– De hade intresse av att, utifrån sitt syndikalistiska synsätt, tala om hur övermakten behandlade de fattiga. En av rubrikerna löd: ”Upprörande vanvård på fattiggård”.
Varför ville ni berätta den här historien?
– Jag har velat att den här kvinnan ska lyftas fram i ljuset och få upprättelse. Det är fantastiskt att hon får en acceptans och ett liv nu som hon inte tidigare haft, avslutar Tord Rådberg.
