Nyligen fick svenska folket rekommendationen att alla som kan måste vara förberedda och kunna klara sig själva i händelse av krig.
Enligt Kristina räcker det med ett långt strömavbrott, fel i det digitala systemet, bränslebrist, stängda gränser, naturkatastrof som översvämning eller krig utanför Sverige för att vi ska få problem att få tag på den mat vi behöver.
I samband med att hon och hennes man Magnus Danielsson flyttade till gården Slaktarns som tidigare hört till hans släkt i byn Kullen började de fundera på vad som egentligen behövs för att klara sig på en plats om det inte finns mat att köpa i affären.
I dag driver de gården och har nötdjur, får och snart höns igen. De odlar potatis, rotfrukter och grönsaker, där potatisen är basen.
– Mat, värme och vatten är det viktigaste och vi bor i ett gammalt hus med vedspis som vi upplever som central och hugger vår egen ved. Vi har dessutom tillgång till jordkällare.
Ändå menar Kristina att vid en riktig kris med exempelvis brist på bränsle skulle de inte kunna klara sig själva utan då krävs samarbete mellan människor, precis som det var förr.
Tidigare har hon varit försiktig med att prata om kristänk men menar nu att det är viktigt att vi gör för att kunna möta framtidens utmaningar. Och det gläder henne mycket att se fler och fler som går ihop och hjälps åt för att bidra med lokal matproduktion i någon form, eller bidrar med något annat som kan vara till nytta för andra.
– Jag tror inte längre den enskilde kan vänta sig att regeringen ska lösa allt, utan det är den lokala matproduktionen som behöver stärkas.
Som tidningen skrev i somras har Kristina tillsammans med Anna-Karin Andersson, Grangärde Hembygdsförening, dragit ihop några personer i projektet ”Nyfiken möter erfarenhet”. Tanken är att yngre ska lära sig av de äldre, om självhushållning med bland annat olika metoder som användes förr för att förvara och konservera mat när det inte fanns en frys att stoppa i.
På träffarna har de diskuterat odling och hur de tar vara på överskottet och de har också sett hur det går till att röka lax, vilket är ett sätt att konservera fisk.
Under hösten har de gått länsstyrelsens kurs om jordkällare och de har provat konservera kött på burk genom att skapa vakuum med en konserveringsapparat, men också i ugn och i stor kastrull, som gick lika bra, enligt Kristina.
– Det har varit jättegivande för oss yngre att få göra det praktisk, det är alltid svårt att bara läsa sig till något. Jag är så glad att ha fått den kunskapen och kommer att använda den mer framöver.
Hon berättar att de haft träffar där de diskuterat hur det gått med odlandet och alltid är det någon som har bra tips på hur man tar vara på överskottet eller hur man löser olika problem.
På gång är nu att bestämma datum för nästa träff.
– Då ska vi prata förberedelser inför nästa odlingssäsong, men också hur det gått med förra årets tips och om någon har fler frågor att ställa.
– Den äldre generationens kunskap om hur man tar tillvara råvaror utan spill har varit eftersatt och nästan baktalad, men den är jätteviktig att bevara.
Kristinas och Magnus barn, August, 11 år, och Lina, 9 år, hjälper till på gården när de vill och när det passar. Och vill de ibland ha Icas köttbullar är det okej, tycker Kristina.
– Jag ser att de snappar upp kunskap om hur man producerar mat med de förutsättningar som finns på plats och det är ju den viktigaste kunskapen, säger Kristina Forsberg.
