Minnet och ärren från den stora skogsbranden 2014 sitter fortfarande djupt hos de boende i Olsbenning med omnejd. Branden som startade på midsommarafton gjorde att Ann-Charlotte Lyman fick avbryta sitt firande då en stor rökpelare syntes från skogen.
Det visade sig att det var hennes morbrors skog som brann. Ann-Charlotte, som varit militär i 20 år är dock van med katastrofer och arbetar nu som internationell koordinator för Nato och USA på FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut.
Ann-Charlotte och hennes morbror tog sig snabb till branden och hjälpte sedan brandkåren som anlände.
– När vi kom var inte branden så stor, kanske 50×50 meter. Den började på ett hygge och var väldigt överskådlig, berättar Ann-Charlotte.
En messenger-grupp skapades genast och inom kort anslöt bybor som ville hjälpa till i arbetet med att släcka branden. I byn finns 16 hushåll men personer boende i Karbenning, Hökmora, Krylbo, Laboda och Norberg anslöt också till gruppen.
Ett 70-tal personer samordnades för att gå skift fyra timmar åt gången. Ann-Charlotte vittnar om att mängder av människor som hon inte träffat på många år slöt upp.
– Folk har bakat, hämtat vatten, någon kom med en hjärtstartare och en samtalsterapeut erbjöd hjälp om folk skulle bli chockade.
Familjen Hakso var snabba att bistå med hjälp. Tommy och Karolina Werner Hakso var ute på midsommarnatten och släckte de bränder som flammade upp.
– Det var små bränder överallt och det rykte och pyste. Vi var 13 personer så det var en otrolig uppslutning.
Med krattor och vattenkannor försökte gänget släcka elden.
– Det blir som ett täcke med aska och så fort man rör i det blossar det upp, förklarar Karolina.
Efter denna natt har paret hjälp till vid upprepade tillfällen.
– Vi visste vi inte hur det här skulle sluta och jag fick många flashbacks från 2014, berättar Karolina vars familj då fick evakueras till svägerskans etta i Avesta.
Sönerna Erik, 14 år och Arvid, 12 år, har också hjälpt till i skogen.
– Man hjälper till när någon har problem och stärker gemenskapen i byn, säger Erik.
Familjen äger skog och rädslan för skogsbrand är stor. Gräsmattorna runt familjens gård ligger bruna och på grund av den senaste torkan känner familjen att de måste vara ”på tå”.
– Det är lite ångestladdat och det går inte att njuta när det är fint väder, erkänner Tommy. Järnvägen, som ligger strax bakom familjens släktgård, skär rakt igenom familjens ägor och orsakar oro.
– Vi ser gnistorna från den, förklarar Karolina.
– Det har börjat brinna flera gånger intill järnvägen, inflikar Erik.
När Lokalt i besöker området kör brandbilar fram och tillbaka på vägen för att hämta vatten från sjön Bågen vid Hedins. Läget har stabiliserats men enligt räddningsledare Roger Ågren från räddningstjänsten i Avesta kommer det ta väldigt lång tid innan branden är helt släkt.
– Vi kommer ha glöd och värme i vegetationen och marken. Det måste regna länge så marken blöts ner och vi måste ha bevakning på detta under lång tid.
När den första brandbilen anlände till platsen fick Ann-Charlottes mor springa ut och dirigera om brandmännen som körde fel. Ann-Charlotte bor i Stockholm, men är ofta i Olsbenning och hon håller med om att lokalkännedom är viktigt under en insats. Hon har upplevt att räddningstjänsten har svårt att hitta i området.
– Det vi har lärt oss sedan 2014 är framför allt samverkan mellan räddningstjänsten och kommunen. Den har blivit mycket bättre idag, säger Christer Larsson som är bataljonschef för hemvärnen.
Christer tycker att de frivilliga insatserna från ortsbefolkningen är mycket viktig.
– De har lokalkännedom och kan på så sätt stödja.
Räddningsledare Roger Ågren tillhör Räddningstjänsten i Avesta och säger att området som brunnit är mellan tio och femton hektar. Området ligger mellan fem och tio kilometer från skogen som brann 2014, men har inget svar på varför området är så drabbat.
– Vi vet inte brandorsaken, det måste utredas.
Roger kan inte förklara varför den första branden blossade upp igen.
– Branden var släckt och vi lämnade över till skogsägarna. Sedan hände något och den tog fart igen, förklarar han.
Genom Räddningsregion Bergslagen kom förstärkning från Värmland, Örebro län, Dala Mitt, norra Dalarna och Stockholm.
– Vi skulle inte klara av det här med vår egen styrka under semesterperioden, utan måste ha hjälp utifrån, erkänner Roger.
Tillsammans med Försvarsmakten och FRG, frivilliga resursgruppen har räddningstjänsten arbetat dag och natt i olika skift. Upp mot 100 personer var på plats samtidigt.
Roger tycker att folk kan hjälpa till genom att inte besöka brandområdet, men känner ingen oro för ”brandturism” i det eldhärjade området.
– Det går absolut inte att jämföra med branden 2014. Här är det inte det ”månlandskapet”.
Nu handlar det om bevakning av skogsområdet.
Det här måste bevakas länge. Räddningstjänsten tar ett beslut om när vårt ansvar övergår till markägarens ansvar.
Detta har hänt:
Fredagen den 23 juni, midsommarafton: Branden startade vid Målarbacken.
Måndagen den 26 juni: Räddningstjänsten anser branden vara släckt och lämnar platsen. Branden blossade upp igen och sprider sig västerut.
Tisdagen den 27 juni: Hemvärnen sätt in för att stötta räddningstjänsten och Norbergs kommun sätts i stabsläge.
Fredag den 30 juni: Norbergs kommun avslutar sitt stabsläge.
Tisdagen den 4 juli: Området lämnas över till skogsägarna för bevakning.
